Dick Emanuelsson: Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas president

Dick Emanuelsson, Tegucigalpa, Honduras

Det var en ackumulerad samling av politiska, ekonomiska och militära motiv som låg bakom försöket igår att likvidera praktiskt taget hela den venezuelanska statsledningen.

På plats fanns inte bara president Nicolas Maduro utan även landets befälhavare för de fyra vapengrenarna, högsta domstolens och åklagarämbetets toppar samt ledningen för det statsbärande partiet PSUV.

I händelse av att dronen, med en last av 1 kg explosiva C4-sprängdeg hade exploderat i den zon där Maduro och de venezuelanska statstopparna befann sig skulle Venezuela ha hamnat i ett politiskt och militärt tomrum som skulle ha lämnat fältet fritt för en “humanitär intervention från utlandet”. Det är den etappen som arkitekterna bakom den nu “Blå Statskuppen” anser att landet har gått in i och som de igår försökte verkställa.

Här ska vi redogöra för de viktigaste och bakomliggande motiven bakom kuppförsöket igår som till stor del återfinns i en färsk analys från webbportalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning.

TEGUCIGALPA / 2018-08-05 / Under hela 2018 har ledande politiker från Trump-administrationen publicerat uppmaningar till de venezuelanska officerarna att genomföra en militär statskupp. De flagranta och i diplomatiska kretsar helt obegripliga och mot all internationell rätt försöken att lägga sig i ett annat lands angelägenheter har i dag inga som helst hämningar vad det gäller stater som USA, Colombia eller Kanada.

Colombias avgående president Juan Manuel Santos sa för bara några dagar sedan att han räknade dagarna innan Maduro skulle “falla”. Den mest impopuläre presidenten i colombiansk historia, tillika Nobelfredspristagare (Sic!) och ivrig för att Colombia skulle ansluta sig till Nato vägrade erkänna resultatet i presidentvalet i Venezuela den 20 maj i år, trots att delar av den venezuelanska oppositionen deltog i detta. När en stat, i allians med Lima-gruppen, som består av tio av den amerikanska kontinentens mest framstående högerregeringar, inte erkänner valet av en regeringschef och OAS-medlem, vilka alternativ blir då kvar? Det behövs inte mycket av kunskap eller kännedom av politik för att förstå att det enda alternativet som då återstår är det militära. För hittills har sanktionerna, blockaderna och en ekonomisk krigföring utan historisk jämförelse, med undantag för Kuba, inte fått det resultat imperialismen hade förväntat sig; att det venezuelanska folket skulle resa sig och själva störta Maduro och föra in landet in på det politiska territorium det befann sig innan den unge Hugo Chavez vann presidentvalet i december 1998. Oppositionen vill inte spela med öppna kort i valen för de anser förmodligen sig chanslösa.

Artikeln tidigare publicerad på svensk-kubanska.se, där länk finns till Emanuelssons egen blogg.

You May Also Like