Det rasar en språkstrid – ska “de” och “dem” bytas mot “dom”, som uttalas “dåmm”?

Just nu rasar en våldsam strid inom kultur- och språkvärlden. Språkrådets tillträdande chef Lena Lind Palicki tycker att det är dags för en språkreform. Skriftspråkets “de” och “dem” bör ersättas med talspråkets “dom”, som uttalas “dåmm”.

En av anledningarna sägs vara att många inte vet sig skillnaden mellan “de” och “dem”. För att göra livet lättare för dessa “obildade” kan dessa två små ord ersättas med “dom” även i skriftspråket.

Miljoner människor har kunnat lära sig det här tidigare. Har det blivit något slags intellektuellt förfall”, frågar sig Sveriges mest “färgstarka” författare Björn Ranelid som säger att han aldrig kommer att skriva ordet “dom”, inte ens om han får 10 miljoner skattefritt.

Aftonbladets “Vi 5” ställer frågan: “Tycker du vi ska skriva “dom”?:

Ja, det är bättre att skriva dom som det låter. Det blir lite rörigt annars, det är enklare att ha ett ord”, svarar Aina …, 21.

Ja, man säger ju dom därför tycker jag man ska skriva dom. Jag skriver som jag pratar”, svarar Tomas… 46.

Dom uttalas “dåmm” enligt ordlistans fonetiska skrift. Fonetisk skrift är en ljudskrift som anger uttalet av ett ord mer exakt än vad stavningen gör.

Jag har testat uttalet av ordet dom både på mig själv och många bekanta. Alla säger “dåmm” med ett tydligt å.

I ord som domkyrka, domkraft, domare, domprost med flera uttalar vi däremot “dom” med ett tydligt o.

För egen del säger min språkkänsla när om man ska använde de eller dem. Likaså att jag vet skillnad mellan “var” och “vart”, “han” och “honom” och så vidare.

Jag såg honom kyssa hans fru” och “jag såg honom kyssa sin fru” är ju faktiskt inte samma sak. Så risken är stor att nyanserna och tydligheten går förlorad om man gör fel. Om jag skriver:

Hon satte sig i hennes bil”. Satte hon sig då i sin egen bil eller i någon annans bil? Om jag däremot skriver:

Hon satte sig i sin bil” är saken klar som korvspad.

De, dem och dom är ingen ny debatt. Den blossar upp med jämna mellanrum. Redan 1866 skriver tidningen Söndags-Nisse ordet “dom” i en bildtext. (se lästips).

På tal om Björn Ranelid. Han är sur, eller till och med rasande, för att han aldrig fått Piratenpriset. Ett pris som delas ut till minne av författaren Fritiof Nilsson Piraten:

Sällskapet (Piratensällskapet. Min anmärkning) har delat ut Piratenpriset i 34 år fram till idag. Jag är den mest förtjänte mottagaren av priset i en rent objektiv mening, men har aldrig fått det. Ingen kan kan prata bort eller förneka detta med rätta”, säger den blygsamme Björn Ranelid till Aftonbladet.

Amatörer, pajasar och smilfinkar har prisats, men inte den person som åstadkommit en miljon gånger mer och bättre är vad de har gjort”, skriver Ranelid på sin Facebooksida.

Ranelids blyghet förhindrar honom att skriva i klartext att han syftar på sig själv med; “den person som åstadkommit…”.

Till skillnad mot Björn Ranelid är jag beredd att skriva “dom”, eller till och med “dåmm”, om jag får 10 miljoner.

Min avsikt är inte att förlöjliga Björn Ranelid. Ofta är han rolig och underhållande att se och lyssna på. Är han lika bufflig och egotrippad som han låter? Eller spelar han bara en roll? Frågan är hur mycket han tar sig själv på allvar och hur mycket som är självironi.

På sin Facebooksida (Björn Ranelid (officiell) — Facebook) har han en gedigen genomgång av skillnaden mellan de och dem och hur dessa orda ska användas för att berika och förtydliga språket.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like