Det nya arbetslivet – del 4: Storföretagen frodas i en förslummad omgivning

Riv pyramiderna! utropade SAS-chefen Jan Carlzon på 1980-talet. H&M, Ericsson och andra koncerner började leja ut alltmer av sin produktion och även delar av produktutvecklingen till underleverantörer i led på led, och konsulter och forskare siade om storföretagets upplösning i flexibla nätverk. Den så kallade delningsekonomin framstår i de postindustriella visionerna som en ny fas i förloppet. Fantastiska tekniska hjälpmedel, frambringade av den privata företagsamheten, tycks driva världen framför sig i en utveckling som raserar gamla maktstrukturer och öppnar strålande framtidsutsikter för mänskligheten.

I själva verket utvecklas den digitala tekniken parallellt med omfattande sociala bakslag och en starkare ställning för de största kapitalen:

  • Daglönarna är tillbaka i en högteknisk omgivning. Som timmisar väntar de på sms:et från lagret eller vårdavdelningen.
  • För taxichaufförerna i de svenska storstäderna är åttatimmarsdagen avskaffad. Många kör elva, tolv timmar per dygn sex dagar i veckan. Arbetar de för Uber befinner de sig samtidigt i den tekniska frontlinjen, uppkopplade till ett datasystem som med automatikens outgrundlighet fördelar körningarna och styr förarna och deras bilar genom stadens gator. Men oavsett vilken logga bilen är försedd med, slavar chaufförerna i allmänhet för en koncern som äger varumärket, monopoliserar förbindelserna med kunderna och lägger beslag på en betydande del av varje dagskassa.
  • Outsourcingen med dess jobb i led på led är ett mer än sekelgammalt sätt att organisera arbetet. Min morfar arbetade som många torpare i skogen i början av 1900-talet. De bodde i månader i timmerkojor ute i snön. Bolagen lejde ut arbetet till någon bonde som hade häst och utrustning. Köraren anställde i sin tur huggare, och i varje led gick jobbet till den som hade lägst anspråk. Affärsmodellen är densamma idag.

Upplösningen av fastare anställningsförhållanden och av den vertikalt integrerade produktionen försvagar inte de monopolistiska företag som dominerar ekonomin. Bakslagen på marknaden för arbetskraft är inte heller en utveckling vid sidan om det centrala produktionsförhållandet och dess konflikt mellan arbetare och kapital. Det finns tvärtom ett starkt samband mellan det löpande bandets renässans i produktionen och utbredningen av upphandlingar, lösa anställningar, rörliga arbetstider och bemanningsbolag. Toyotamodellen kräver för sin funktion en allmän förslumning av arbetsvillkoren. När allt ska levereras just-in-time och personalstyrkan är medvetet underdimensionerad blir produktionen känslig för svängningar i efterfrågan och andra störningar. Storföretagen förskjuter anpassningarna till sina underleverantörer, tvingar sina anställda att med kort varsel gå upp eller ner i arbetstid och litar till kårer av tillfälligt anställda för att minska sin sårbarhet.

Renässansen för det löpande bandet har därför medfört krav på lösare regler i lagar och avtal kring arbetstider, anställningar och andra arbetsvillkor. 1983 tog Volvochefen Pehr G Gyllenhammar initiativ till European Round Table of Industrialists, ett organ för främjande av de västeuropeiska industrikapitalens politiska intressen. Ledare för svenska storföretag har fortsatt haft framträdande positioner i organisationen. I rapporten Beating the Crisis krävde European Round Table 1993 att EU skulle ge små och medelstora företag bättre förutsättningar med hjälp av lägre löner, tillfälliga anställningar, deltidsjobb, säsongsanställningar, flexibla arbetstider och subventioner av hushållsnära tjänster.

Jacques Delors, ordförande för kommissionen i Bryssel, framhöll likheten med denna strategi när han samma år offentliggjorde en vitbok om sysselsättning och tillväxt i EU. Arbetstidsförkortningar och utbyggnader av den offentliga sektorn kom inte på fråga för att tackla arbetslösheten. Unionen skulle i stället medvetet främja utvecklingen av den lågproduktiv sektor vid sidan av de högproduktiva exportkoncernerna. Den fast anställda personalen i storföretagen skulle omges av växande mängder billig, flexibel arbetskraft. Lagar och avtal skulle ruckas för små- och medelstora företag för att lättare suga upp överflödet av arbetskraft. Kommissionen förordade också riktade skattelättnader och möjligheter för enskilda att få pengar från det offentliga för inköp av privata tjänster som utbildning, barnpassning och hjälp i hemmet.

Denna strategi, utvecklad i symbios mellan kommissionen och storföretagen, har väglett unionen genom fördragsändringar och återkommande politiska och ekonomiska kriser. Förfäktarna skjuter vanemässigt pressade småföretagare, kvinnor, arbetslösa ungdomar och invandrare framför sig. I omtänksamheten gömmer sig, tillstår European Round Table, starka intressen av krassare slag: “Positiva åtgärder för att förbättra de små och medelstora företagens livskraft välkomnas av alla storföretag, vilka behöver koncentrera sig på sina kärnverksamheter och i allt större utsträckning litar till ett stort antal underleverantörer.”

Mikael Nyberg

Detta är den fjärde artikeln från Mikael Nybergs analys av det nya arbetslivet inom tankesmedjan Katalys projekt Klass i Sverige. Det är en viktig text som i sin helhet finns att ladda hem som. Den går också att läsa på Mikael Nybergs hemsida.

Liknande artiklar: