Den svenska skolan har genomgått flera förändringar som ofta lyfts fram som bidragande orsaker till de utmaningar skolan står inför idag. Hur har då skolan som jag började i 1984 – en av världens bästa, förändrats till den skola som jag började arbeta i 2016 – i kölvattnet efter “Pisa-chocken”?
Under Göran Persson, dåvarande socialdemokratisk skolminister, beslutade riksdagen 1989 att överföra ansvaret för skolan från staten till kommunerna. Detta trots massiv kritik från landets lärare. Syftet var bland annat att ge kommunerna större kontroll och flexibilitet att anpassa utbildningen efter lokala behov. Men vad fick detta beslut för konsekvenser, nu när vi har facit?
Kommunaliseringen ledde till ökade skillnader mellan skolor beroende på kommunernas ekonomi och prioriteringar. Lärares status försämrades, och deras löneutveckling blev mer ojämlik. Dessutom skapade kommunaliseringen av skolan otydliga ansvarsförhållanden och försämrade förutsättningarna för nationell likvärdighet.
Carl Bildts borgerliga regering genomförde en reform som öppnade för privatisering av skolan, 1992. Detta möjliggjorde att friskolor kunde etableras och finansieras med offentliga medel via “skolpengen”. I och med detta kunde friskolor drivas som vinstdrivande företag.
Konsekvenserna av detta beslut blev att konkurrens mellan skolor blev en central del av systemet, vilket förde med sig en ökad marknadsanpassning. Vi fick också ett fokus på elevresultat och betyg som konkurrensfördel, vilket oundvikligen ledde till betygsinflation. Dessutom fördelades resurserna mindre jämnt, och de socioekonomiska skillnaderna mellan skolor växte.
Under Ylva Johansson, skolminister i den dåvarande socialdemokratiska regeringen, höjdes friskolornas ersättning från 85 procent till samma nivå som för kommunala skolor. Detta trots att friskolor inte har samma ansvar för elever i behov av särskilt stöd eller för upprätthållande av skolans infrastruktur. Samt naturligtvis det faktum att om en friskola går i konkurs är de kommunala skolorna skyldiga att ta hand om friskolans elever, ofta utan ersättning, något som hänt flertalet gånger och uppmärksammats i media. Detta skapade så klart en ekonomisk fördel för friskolor och det ledde så klart till att friskolornas vinster ökade!
Digitaliseringen av skolan tog fart under 2000-talet. Ökande krav på skolor att införliva teknik i undervisningen utan tillräckliga resurser eller stöd ledde ofta till ineffektiv användning. Decentralisering förvärrade problemen med otydliga ansvarsförhållanden och skillnader mellan skolor. Lärare fick mindre tid för kärnuppgiften (att undervisa) samtidigt som de fick ökade administrativa bördor.
Den svenska skolmarknaden har blivit världens mest avreglerade, med mycket starka incitament för vinstdrivande aktörer. Sverige är det enda land i världen där privata företag kan ta ut en obegränsad vinst ur en hundra procent skattefinansierad skola. Samtidigt har skolsegregationen ökat kraftigt. Detta har lett till att vi har sett Sverige gå från att ha en av världens mest likvärdiga skolor till en av de mest segregerande. Vi kan också se att fokus på marknadsföring och “valfrihet” har underminerat skolans roll som en samhällsbyggande institution.
Reformerna som infördes från 1989 och framåt har skapat ett system som prioriterar valfrihet och marknadsanpassning. Dessa reformer har undergrävt den svenska skolans likvärdighet och kvalitet. Men nu när vi insett hur vi har förstört den svenska skolan – den som var världens bästa – så vet vi vad som måste göras!
Linus Larsson
F.d. lärare i kommunal och fristående skola och f.d. kommunpolitiker i utbildningsnämnden
Lästips:
Trump hyllar den svenska skolan, eFOLKET, 7 oktober 2024
”Pengarna går dit de bäst behövs” säger profitskolans Styrelse – stoppade pengarna i egen ficka, eFOLKET, 17 augusti 2024
Låt staten ta över skolan!, Citerat Kajsa Ekis Ekman, krönika i Dala-Demokraten.
