Så har då än en gång de allra rikaste, den procenten, som i storts sett äger hela världen, kallat till ett möte i Davos: World Economic Forum. Och vi deras fötter sitter politikerna och andäktigt insuper vad de ska göra för att tillfredsställa de rika herrarna. En stor flock hovnarrar, mediafolk, från hela världen är också där för att se till att sprida de höga herrarnas budskap till de utplundrade massorna i världen.
Väldens 500 rikaste miljardärer, varav många deltar i World Economic Forum, WEF, ökade sina inkomster med 23 procent under 2017, enligt Bloombergs dollarmiljardärindex. Och just innan mötet i Davos inleddes så publicerade den brittiska biståndsorganisationen Oxfam sin rapport där man i visade att just dessa de allra rikaste företagsledarna, som WEF består av, som roffat åt sig merparten av välståndsökningen i fjol, medan världen fattigaste inte fick någon ökning alls. Den allra rikaste hundradelen av världens befolkning fick 82 procent av välståndsökningen under 2017, medan den fattigaste hälften av världens befolkning fick 0 procent.
Men nu har dessa direktörer och ägare till de 500 största företagen i världen blivit lite oroliga för hur det ska gå med de framtida vinsterna. För det går snart inte att suga ut mer ur världens arbetande befolkning på samma sätt som hittills. Alltså krävs en reform av utsugningssystemet.
Huvudrapporten inför WEF, som var grunden för de fyra dagarna av mötena ger nämligen en bild av en globalt styrande elit som lever i dödlig rädsla för att öka ekonomiska och sociala kriser, och framför allt hotet om världskrig och social revolution.
Rapporten Fractures, Fears and Fails, innehåller WEF:s rapport om globala risker. De innehåller avsnitt med följande uppseendeväckande rubriker “Grim Reaping”, “Trade of Death”, “Democracy Buckles”, “Precision Extinction”, “In the Abyss”, “Fears of Ekologisk Armageddon” och “War without Rolls.”
Rapporten bygger på intervjuer med tusen bank- och företagsledare, statstjänstemän och akademiker. I dokumentet sägs att den kraftiga ökningen av aktiekurserna, som har gjort deltagarna i Davosmötet ännu rikare, är bra, men att detta ändå döljer en hel del bekymmer. Återhämtningen av ekonomin efter 2008 års kris har till exempel varit rekordsvag och produktivitetsutvecklingen är fortfarande “förbryllande svag”. Skuldsättningen är däremot rekordhög och det globala finanssystemet är utsatt för stora påfrestningar. Mot denna bakgrund finns det en oro för en ny finanskris.
I rapporten varnas därför för att “en systemisk kollaps av den sort som avvärjdes 2007 – 2008 kan driva länder, regioner eller till och med hela världen in i en period av kaos.” Det är mot bakgrunden av dessa risker för kapitalet som WEF vill “reformera” världen. De superrika vill helt enkelt kunna slå vakt om sina superprofiter.
Men egentligen har WEF ingen riktig plan hur de ska kunna bemästra riskerna i världen. Bland dokumenten inför Davosmötet finns dock förslag om Europa, som innebär att man ytterligare förstärker centralmakten inom EU på de nationella församlingarnas bekostnad. De superrika ställer sina förhoppningar till att arbetskraften i Europa “moderniseras” och blir mer “flexibel” så att Europa kan klara konkurrensen i framtiden. Mer därom i finns att läsa i artikeln: “Så ska kapitalet stärka makten över Europa”.
Hans Hjälte
