Kuba har en speciell vis- och trubadur-tradition – som kubanerna kallar trova. Som trova-stilens fader och skapare brukar räknas Pepe Sánchez som verkade under 1800-talets andra hälft. I trova-musiken kombinerades kubanska rytmer (som bolero) med mer eller mindre poetiska texter.
Efter den kubanska revolutionens seger 1959 kom en grupp yngre trubadurer att bygga vidare på trova-traditionen, med den skillnaden att texterna blev mycket mer politiska. Denna nya strömning som fick ett stort uppsving under slutet av 1960-talet, kom att kallas Nueva Trova. Den inspirerades även av vänstertrubadurer i det övriga Latinamerika, USA och Europa – vid denna tid så upplevde den politiska sången en storhetstid i stora delen av världen (även i Sverige).
I Kuba ingick ett stort antal trubadurer i denna strömning, den mest kände är Silvio Rodríguez, som fortfarande är verksam och oerhört populär i hela Latinamerika. Bland andra representanter för Nueva Trova kan nämnas Pablo Milanés, Noel Nicola och Sara González.
Men det finns även en länk mellan den äldre trova-generationen och den nya. Den främste representanten för detta var Carlos Manuel Puebla (* september 1917 † 12 juli 1989), sångare, gitarrist och kompositör, som började sin musikaliska karriär redan på 1930-talet.
I motsats till de flesta andra förrevolutionära trova-artisterna var hans sånger redan från början ofta politiska. Han var motståndare till Batista-diktaturen och stödde den kubanska revolutionen från första början. Med sin grupp, Los Tradicionales (bildad 1953), blev han en viktig förspråkare för revolutionen och efter dess seger turnerade han med gruppen i flera länder i Latinamerika där man gjorde stor succé. Han fick så stor betydelse att han kom att kallas El Cantor de la Revolución (revolutionens sångare).
Carlos Puebla har efterlämnat ett rikt arv av sånger. Den mest kända, som många andra artister tagit upp i sin repertoar (bland dem Silvio Rodríguez), är Hasta Siempre, Comandante (Farväl Comandante), som är en hyllning till Che Guevara – den skrevs 1965, kort efter Ches död. Den sjungs och spelas fortfarande över hela Kuba.
Pueblas sångtexter är inte bara politiska, utan är ofta också ganska roliga. Ett exempel på detta är Y en eso llegó Fidel (Och då kom Fidel).
Den börjar så här:
Aquí pensaban seguir
ganando el ciento por ciento
con casas de apartamentos
y echar al pueblo a sufrirY seguir de modo cruel
contra el pueblo conspirando
para seguirlo explotando…
y en eso llegó FidelSe acabó la diversión,
llegó el Comandante
y mandó a parar
På svenska:
Här tänkte de fortsätta
med att håva in profiten
från hyreshusen
medan folket fick lidaGrymt ville de fortsätta
sin konspiration mot folket
för att kunna suga ut det mera
men den gången kom FidelDå var det slut på det roliga
“El Comandante” kom
och satte stopp för det hela.
Andra antiimperialistiska sånger där man driver med USA är Yankees go home! liksom Fidel y La OEA es cosa de risa (OAS är skrattretande) – där OAS grundligt skrattas ut (OAS är en förkortning av Organization of American States som på spanska heter Organización de los Estados Americanos – OEA).
Bland andra sånger kan nämnas La Reforma Agraria (Jordreformen) och Son de la alfabetización (Alfabetiserings-son) som lanserades i anslutning till motsvarande kampanjer i Kuba.
Internationalism var ett viktigt ämne. Således skrev Puebla flera sånger som hade med Chile att göra, exempelvis Elegia por Salvador Allende (Klagosång för Allende) och en hyllning till den av den chilenska militärjuntan mördade trubaduren Victor Jara, El Nombre de Victor Jara (Namnet Victor Jara).
Många av Pueblos sånger, även i form av videos, finns tillgängliga via Youtube på Internet. Sök t ex efter “Carlos Puebla Youtube” eller direkt efter de sånger som särskilt intresserar dig.
Martin Fahlgren
