Det pågår en debatt om butiksdöden i centrum. Den ena affären efter den andra bommar igen och butikslokalerna gapar tomma i de stora galleriorna och längs stadens paradgata.
Det är inte bara här i Eskilstuna. Så ser det ut i de flesta städer.
Det enklaste är att skylla på politikerna. Så här brukar det låta:
“Det finns inga p-platser”
“Det är för dyrt att parkera”
“Politikerna vill inte ha ett levande centrum”
“Inför gratis parkering”
“Det är för krångligt att ta bilen till centrum”
“Ombyggnationer av gator och torg gör att folk inte kan ta sig fram till butikerna”
För några dagar sedan gjorde Eskilstuna-Kuriren ett reportage om “Butiksdöden i centrum”, där man redovisar alla tomma butiker i centrum. “40 lokaler gapar tomma”.
Själv är jag ingen “shoppare”. Tvärtom – jag uppsöker affärer endast vid trängande behov av att inhandla något nödvändigt. Att gå runt i butiker för att se om jag “hittar något jag vill ha” är en fritidssysselsättning jag aldrig har förstått mig på. “We love shopping”, som det står på ett skyltfönster inne i en av stadens gallerior, har aldrig varit min melodi.
Jag tror inte inte riktigt på konspirationsteorin att butiksdöden är en följd av att “politikerna inte vill ha ett levande centrum”. Att politikerna har en dold agenda.
Och vad skulle man som politiker vinna på ett öde centrum? Vem röstar på ett parti som säger: “Vårt parti vill ha bort alla butiker. Vi vill ha ett tomt och öde centrum!”
Sedan kan man alltid ställa frågan om ett “levande centrum” måste vara detsamma som butiker. Det kan väl finnas andra aktiviteter och verksamheter än just handel som bidrar till ett levande centrum. Mötesplatser, kulturaktiviteter och annat.
Och det där att det inte finns p-platser i centrum tror jag inte på. Själv har jag alltid hittat p-plats de gånger jag åkt till centrum. Men kanske inte alltid den parkering som ligger allra närmast.
I Eskilstuna-Kurirens reportage får jag detta bekräftat.
“I somras var det fri parkering på de flesta av kommunens centrumparkeringar och beläggningen gick upp från 72 till 90 procent”.
Det vanliga är alltså att det står närmare 30 procent p-platser tomma.
Själv tror jag att alla dessa stora handelsområden som växer upp i städernas utkanter drar till sig de som tidigare handlade i centrumnära butiker. Flera av de som slår igen i centrum säger också:
“Nu satsar vi i stället på butiken vi har vid Tuna Park”. Så är det med Akademibokhandeln som har två butiker i Eskilstuna. Man slår igen den i centrum och behåller den vid Tuna Park. Varför inte tvärtom om det inte finns kundunderlag för två bokhandelsbutiker i Eskilstuna?
Det är alltså konsumenterna själva som till stor del “bestämmer” butiksdöden i centrum genom att åka till Tuna Park och handla.
En del är ju så shoppingsugna att de åker många tiotals mil till Ullared för att “shoppa loss”.
Sedan har vi det här med näthandeln. En allt större del av handeln sker nu via nätet. Och det ökar stadigt år för år.
E-handeln står för cirka 10 procent av all handel. För vissa typer av varor, till exempel kläder, skor och accessoarer, handlas cirka 35 procent via nätet. När vi köper resor sker nästan allt via nätet.
Några resebyråer finns väl knappast kvar längre?
30 procent av de som näthandlar uppger att de gör detta för att spara tid. Alltså för att inte behöva åka iväg till någon fysisk butik.
Andra fördelar man uppger är – lägre pris, enkelt att jämföra produkter och priser, alltid öppet, större sortiment, hittar produkter jag inte hittar i fysiska butiker.
Naturligtvis finns det en massa nackdelar med e-handel. Många och långa transporter, bluff och lurendrejeri, en massa varor skickas i retur för att man inte är nöjd, och mycket annat.
På tal om att handla på nätet – det är egentligen inget nytt. Men förr hette det att man handlade på Postorder. Vi är många som kommer ihåg alla dessa postorderkataloger – Ellos i Borås, Åhlén & Holm, Insjön, Hobbex och så vidare.
Postorderförsäljning påbörjades redan i slutet av 1800-talet.
Jag skulle tro att många som nu klagar på butiksdöden i centrum är flitiga att handla både på nätet och i de stora köptemplen i städernas utkanter.
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Och när man står där utan kaka kan man inte skylla på att det var “politikerna” som snodde den.
Eller som man säger:
“Man saknar inte kon förrän båset är tomt”
Rolf Waltersson
