Ofta får vi på Amnesty frågan om hur vi får information från platser som är svårtillgängliga eller farliga.
I Gaza samarbetar vi bland annat med lokala utredare, som till skillnad från utländska medborgare inte får möjlighet att lämna området för återhämtning eller pauser. Utredarna tillbringar all sin tid nära faran och i vissa av deras mejl tränger oron och tröttheten igenom så att det verkligen drabbar en. Här nedanför kan du läsa ett mejl från en lokal utredare som befinner sig i Gaza.
********
Hej,
Efter sex månader av kriget i Gaza kan jag inte förstå att min familj och jag fortfarande är vid liv. Jag hoppades att detta krig skulle ta slut under de senaste tre månaderna men här är vi – sju månader av krig och inget slut i sikte.
Jag lever under ständig skräck och en av få ljusglimtar är att min son, hans fru och deras två barn fortfarande lever. De flydde från Gaza City i mars för att återförenas med oss i söder. När jag kramade mitt barn och mina barnbarn kunde jag inte tro att det var sant. Min sons fru födde barn här i Rafah under otänkbart grymma och omänskliga förhållanden, men trots det är vi lyckligare än de flesta andra familjer.
Som alla andra i Rafah är vi skräckslagna inför en israelisk markinvasion. Vart ska vi ta vägen nästa gång? Det finns ingen plats i Gaza som har skonats från förstörelse och internflyktingarna trängs i Rafah. Du kan inte ens sätta upp ett till tält där. Vart ska dessa människor ta vägen? Vilket öde väntar dem? Vart går du när det inte finns en enda trygg plats?
Det är min uppgift att dokumentera övergreppen, men varje gång jag försöker sätta ord på lidandet och eländet, känner jag mig maktlös. Jag försöker undvika att tänka för mycket, att inte låta tankarna vandra till alla offer och de många fallen vi har arbetat med. Ändå kan jag inte undvika bilden av mannen i Deir al-Balah, Suleiman al-Najjar, vars ansikte och sorg är inristad i mitt hjärta. Han förlorade 21 familjemedlemmar i en israelisk attack, och jag ser fortfarande den tysta sorgen i hans ögon när han sitter bland ruinerna av sitt förstörda hem, som om han fortfarande väntar på att hans fru och barn ska återvända. Han har förlorat allt. Många av de människor vi har mött under detta krig har lidit liknande förluster. De har förlorat sina familjer, sina hem och sina livsuppehällen. Ändå har vi inte tid att sörja eller tid att reflektera över våra egna förluster. Vi har inte ens lyxen att tillåta oss att bryta ihop. Jag kämpar fortfarande emot att låta mig själv kollapsa. Vi kämpar för att leva vidare, för att undvika döden och för att skapa liv ur denna tillvaro av förtvivlan. Vi har ett ansvar att dokumentera och att bära vittnesmål, och det är vad som ger mig styrka att fortsätta.
Med vänlig hälsning,
En av Amnestys utredare som är på plats i Gaza
Amnesty International är på plats i Gaza och arbetar oavbrutet för att dokumentera folkrättsbrott. Med hjälp av våra utredare kan Amnestys Crisis Evidence Lab samla bevis för att de ansvariga ska ställas till svars – och det är tack vare ditt stöd som detta arbete är möjligt.
Vill du vara med och stötta vårt arbete? Bli medlem i Amnesty idag.
