Med 50,9 procent av rösterna vann Luiz Inácio Lula da Silva andra omgången i gårdagens presidentval Brasilien. För många runt om i världen framstår det faktum att den besegrade sittande presidenten Jair Bolsononaro kunde få stöd av så många som 49,1 procent som svårbegripligt.
Bolsonaro har under sin presidentperiod utmärkts sig för en nonchalant hållning gentemot covid-pandemin, som skördade drygt 670 000 dödsoffer i Brasilien.
Han har understött skövlingarna av Amazonas och hetsat mot miljörörelsen.
Han har angripit sexuella minoriteter och kvinnorörelsen.
Han har hyllat torterare och landets tidigare USA-understödda militärdiktatur.
Han har öppet uttryckt förakt för Brasiliens ursprungsbefolkning, och drivit en politik som underminerat ursprungsbefolkningens existensvillkor.
Han har likaså ohämmat uttryckt sitt förakt mot den tidigare slavstaten afro-brasilianska befolkning.
Och han har under sin presidentperiod konsekvent bedrivit en politik som gynnat de rika och välbeställda, med resultatet att de enorma klyftorna ytterligare fördjupats.
Bolsonaros retorik har kännetecknats av aggressivitet och gapighet. Om en kvinnlig politisk motståndare har han offentligt sagt “att hon är så ful att han inte vill våldta henne”. Och han har från kongressens talarstol hyllat de militärer som under diktaturen torterade den tidigare vänsterpresidenten Dilma Rousseff. I det konkreta fallet uttryckligen för att de torterade henne.
Av de från USA “importerade” inflytelserika evangeliska frikyrkorna har Bolsonaro hyllats som “Guds president”, och större delen av medelklassen har nu slutit upp bakom överklassen och röstat på honom. Dessutom finns nog bland dem som i gårdagens val gav sin röst till Bolsonaro inte så få ideologiskt och mentalt nedtryckta inom mindre välbeställda skikt.
Men nu jublar Brasiliens arbetare, jordlösa landsbygdsbefolkning, människorna som tillhör ursprungsbefolkningen, slavättlingarna, miljörörelsen, kvinnoaktivisterna och de som kämpar för att de sexuella minoriteternas situation skall förbättras.
Lula da Silva uttalade så snart valresultatet stod klart att huvudfrågorna som hans regering skall ta tag i är räddandet av Amazonas och att lyfta situationen för Brasiliens alla fattiga.
Jair Bolsonaro har när detta skrivs undvikit att kommentera valresultatet. Bland miljoner av anhängarna till “Guds president” tar man för givet att valförlusten måste vara resultatet av “valfusk”. En inställning som Bolsonaro länge själv, i Donald Trumps anda, oförblommerat underblåst.
De närmaste dagarna kommer att utvisa om högern nu omedelbart skall mobilisera till våldsam konfrontation, eller om den kommer att vänta på “initiativ” från högerkrafterna inom Brasiliens militärapparat.
För arbetarrörelsen, miljöaktivisterna och landets fattiga kommer det därför att handla om att mobilisera på bred front till försvar för demokratin, samtidigt som man genom en kraftfull organisering underifrån måste verka för att Lulas och Arbetarpartiets deklarerade inriktning på jämlikhet, rättvisa och ett anständigt samhälle förverkligas. Av allt att döma stundar för Brasilien en avgörande period av klasskamp.
