“Uppgörelsen” mellan den brasilianska kuppregeringen och de strejkande lastibilschaufförerna eller framför allt, med deras arbetsköpares organisationer, har förvisso inneburit att blockaderna av mer än 500 av landets huvudvägar hävts, men knappast inneburit någon seger. Inte för åkeriföretagen, inte för chaufförerna och inte för kuppregeringen.
Konflikten handlar i korthet om att kuppregeringen vill privatisera den statliga oljejätten Petrobras. För att göra detta mer aptitligt för “marknaden” har bränslepriserna börjat anpassas till “världsmarknaden”, inklusive knutits till dollarn. Detta har lett till att priserna på lite mer än ett år mer än fördubblats, från 2.30 Real till över 5 Real. “Världsmarknadspriserna” ligger med dagens växelkurs på en bit över 7 Real.
“Uppgörelsen” innebär en temporär sänkning av priset på dieselolja, inte på bensin och inte på hushållsgas och betalas av ytterligare nedskärningar inom den redan utarmade sociala sektorn. Men även den eftergiften var för stor för Petrobras chef Pedro Parente, vars enda mission varit just privatiseringen, som avgick.
För åkeriorganisationerna och högerns alla supporters, började konflikten bli ett allt större hot, inte bara därför att den lamslog stora delar av ekonomin, utan lika mycket för att det började uppstå en en samsyn mellan lastbilschaufförerna och t ex de strejkande raffinaderiarbetare som krävde att Petrobras inte privatiseras, såväl som att kuppresidenten Temer sparkas ut.
I det korta perspektivet kan det se ut som om kuppregeringen vunnit en knapp seger, men i höjer man blicken något så framstår saken annorlunda. Att “presidenten” Temer inte är populär är ingen nyhet, men att han nu har 82 procent av väljarna emot sig är ett rekord! Samtidigt leder den förre – och fängslade – presidenten Lula da Silva överlägset i opinionsundersökningarna, trots att han sannolikt inte kommer att kunna vara valbar på grund av av de lagar mot korruption som han själv varit med att stifta. Problemet för den brasilianska borgarklassen är att den högerkandidat som går bäst i opinionen, Jair Bolsonaro, en extremt reaktionär, homofobisk högerextremist, knappast är en idealisk kandidat, ens för den brasilianska överklassen, vars ultrareaktionära ådra är välkänd.
Dagligen rapporteras om de politiska och ekonomiska eliternas korruption och skumraskaffärer. Kuppresidenten Temers dotter får sitt hus renoverat av pappas vänner, en kostnad på ett par tre miljoner svenska kronor, en blygsam summa i jämförelse med de belopp som den förre presidenten Cardoso begärde av byggbolaget Oderbrecht för sitt partis presidentvalskampanj 2014.
Den politiska och ekonomiska krisen i landet börjar nå den nivå där känslan är att allt kan hända och allt färre tror att valen i oktober kommer att lösa någonting.
Göran Kärrman
