Hon var stolt över sin kompetens
alla bollarna i luften
fångade på lyra
skickade iväg träffsäkert
uppfattade signaler
ögonkast och tonlägen.
Synapserna blinkade som stjärnor
men en och annan slocknade
och gräset blev inte klippt
och inte håret
över himlen drog en mjuk sky
som bäddade in de sorgsna minnena
oförrätterna och pinsamheterna.
Visst var det ett slags leende
som avlöste genansen
när hon fumlade med koden på ICA
och vänliga händer sträckte ut sig
mot henne när hon föll.
Lena Staaf
Läs också:
