Kronor i stället för procent
Inför avtalsrörelsen har LO har gått ut med ett krav på 4,4 procent, det så kallade “märket”, för alla medlemmar samt en låglönesatsning för medlemmar som har riktigt usla löner. I praktiken innebär 4,4 procent en lönesänkning eftersom inflationen ligger runt 10 procent.
En gång i tiden gick LO alltid fram med ökning i kronor. Vad gällde det generella påslaget var det kronor och ören som diskuterades, inte procent.
Men dessutom krävde LO alltid en särskild “låglönepott”. De som låg under kollektivets genomsnitt (medellön) fick förutom kronpåslaget (som alla fick lika) dessutom en viss procent av skillnaden mellan egna lönen och genomsnittslönen. På så sätt minskades löneskillnaderna inom det egna kollektivet i varje avtalsrörelse. Så procent diskuterades faktiskt, men bara i samband med hur stort det utjämnande låglönepåslaget skulle vara!
Numera talas det, vad gäller det generella påslaget, bara om procent. Vilket innebär att med automatik ökar löneskillnaderna.
Eftersom resonemanget idag inkluderar hela arbetsmarknaden innebär det också att gapet mellan LO-arbetarna och övriga, högre avlönade grupper, med automatik ökar.
Hur skulle då grunddragen i en mycket enkel modell som inte ökar löneskillnaderna kunna se ut?
Naturligtvis handlar det främst om att gå tillbaka till kronpåslag vad gäller de generella ökningarna!
Om alla anställda får ett fast belopp på 20 kronor i timmen – i stället för procenttillägg – så kommer alla månadslöner att öka med cirka 3 400 kr i månaden. Med 20 kronor mer i timmen skulle hälften av alla inkomsttagare i Sverige, det vill säga den hälft som tjänar minst, få kompensation för 10 procents inflation. En stor del av LO:s medlemmar – alla med låga löner – skulle alltså få full kompensation för inflationen.
Medellönen för LO-medlemmar ligger på 28 000 kronor i månaden. Med LO:s eget förslag på 4,4 procent löneökning skulle den nya medellönen bli 29 232 kr. alltså en ökning med 1 232 kronor i månaden – inte ens kompensations för hälften av inflationen för någon av medlemmarna i LO-förbunden.
Med en löneökning på 20 kronor i timmen skulle medellönen bland LO:s medlemmar däremot öka med 3 400 kronor till 31 400 kronor, en ökning med drygt 12 procent, alltså klart mer än inflationen.
Medianlönen i Sverige är omkring 33 500 kronor (det vill säga det finns lika många som tjänar mer som det är som tjänar mindre). För den som har medianlönen i Sverige innebär 20 kronor i timmen drygt 10 procents löneökning. För alla dem som tjänar över 34 000 kr kronor skulle löneökningen bli mindre än tio procent och minska i procent ju mer man tjänar.
De som tjänar över medianlönen, alltså mer än 33 500 kronor behöver inte full kompensation för inflationen, de kommer att klara sig bra ändå, eftersom allt färre utgifter är livsnödvändiga ju mer man har i inkomst.
Fackets krav bör alltså vara: 20 kronor mer i timmen till alla – varken mer eller mindre!
Med lönepåslag i kronor motverkar vi de ökande klyftorna i Sverige. Se även följande artiklar i eFOLKET:
LO:s ordförande Sussanna Gideonsson tycks ha problem med procenten (2022-11-19)
Individuell maximigräns för de mes välbeställdas inkomster en nödvändighet (2022-11-24)
Hans Foste Hjälte
