I sitt valmanifest inför valet förbinder sej Labour-partiet i Storbritannien att återföra privatiserad egendom till den offentliga sektorn (stat och kommuner).
Omedelbart gick den borgerliga slaskpressen i landet ut med stora rubriker om hur många miljarder ett sådant återförande skulle kosta.
Och dom vet vad dom gör, borgarna. Borgerliga regeringar, i Storbritannien, Sverige och annorstädes, har alltsedan den nyliberala erans början, så fort de fått makten sett till att privatisera så mycket som möjligt. Dom vet att en privatisering relativt lätt kan genomföras, medans ett återförande till gemensamt ägande är betydligt svårare.
De snabba privatiseringarna har naturligtvis till mål att öppna verksamheter som tidigare var undandragna marknaden (sjukvård, skolor m.m.) och göra dom möjliga för profitering.
Dom försöker att under sin regeringsperiod hinna med att privatisera så mycket som möjligt så att socialdemokratiska framtida regeringar ska stå med fullbordat faktum. Och det fungerar. När borgerliga regeringar efterträtts av socialdemokratiska har de inte tagit initiativ till återförande till offentligt ägande. Vad värre är, de har ofta anammat den nyliberala dagordningen och gått vidare med privatiseringspolitiken. Det gällde Blair-regimen i Storbritannien och Göran Persson och Stefan Löfven i Sverige.
Därför är högern så oerhört upprörd över Jeremy Corbyns uttalade vilja att bryta den nyliberala trenden och återföra kommunikationer, energisektorn och skolor till den offentliga sektorn.
I Sverige drev den kristdemokratiske socialministern Göran Hägglund igenom privatiseringen av apoteksväsendet och vi kan se resultatet. Kraftig minskning av apotek i glesbygd, överetablering i storstäderna. En kommersialisering av apotekens utbud med kosmetika och dylikt samtidigt som mediciner kan fattas. Och det privata Apotekstjänst som i marknads-karussellen vann uppdraget som leverantör av sjukhus-materiell har nu bidragit till fullständigt kaos, brist på allt och inställda operationer.
Samtidigt ser vi kaoset på arbetsförmedlingarna. Centerns Annie Lööf drev ju kravet att arbetsförmedlingen skulle överföras till “privata aktörer” som ett villkor för att stöda Löfven som regeringschef. Och hon fick som hon ville. Den s.k. januariöverenskommelsen blev ett nyliberalt manifest.
Det var också taktiskt lätt för Annie Lööf att driva privatiseringen av arbetsförmedlingen eftersom den redan som statlig fungerade så erbarmligt och ofta som ett kontroll och förtryckarorgan gentemot de arbetslösa. Den borgerliga politiken gentemot de som drabbats hårdast var så att säga redan i full verksamhet redan i den statliga arbetsförmedlingen. Något försvar mot privatiseringarna som nu kommer såg vi därför av naturliga skäl inte från de arbetslösas sida. Och det här följer ett internationellt mönster. Taktiken från de makthavande är ofta att missköta, underfinansiera och köra offentlig verksamhet i botten så att folk tänker att det i alla fall inte kan bli sämre. Men det kan det. Exakt så här gick det till när borgerliga regimer i Brasilien och Argentina genomförde massiva privatiseringar.
Efter den förra finanskrisen genomförde regeringen Reinfeldt ett system med privata “jobbcoacher”. Det blev en katastrof. Oerhört dyrt, inga jobb som skapades, men stora profiter till privata “entreprenörer”.
Nu blir det alltså favorit i repris. Arbetsförmedlingarna är redan under nedmontering men på många håll saknas de privata aktörerna. Tanken att kommunerna då måste gå in har kastats fram. Men då reagerar nyliberalerna. Kommunerna får inte konkurrera med den privata verksamheten! Då snedvrids marknaden. Så långt har det gått. Det handlar om ren nyliberal dogmatism. Verksamheten SKA vara privat. Skit samma vilka konsekvenser.
Ett av de mer absurda uttrycken för denna liberala dogmatism stötte jag på för ett par år sedan då företagarföreningen protesterade mot kommunala träningsgym. Dom konkurrerar ju med dom privata! Kommunerna som den demokratiska representationen av oss medborgare ska alltså inte få fatta beslut om och driva träningslokaler för för att se till vår hälsa och våra fritidsbehov.
Nästa steg blir väl att borgarna vill för förbjuda kommunernas fria lekplatser för barn eftersom de inkräktar på de privata Leklandens profitmöjligheter!
Precis som Jeremy Corbyn och Labour nu gör i U.K. måste svensk vänster och arbetarrörelse arbeta fram en plan på återkommunalisering och återförstatligande. Av skolor, vårdinrättningar, järnvägsunderhåll, energi och telesektorn. Liksom en plan för socialisering av de tunga delarna av ekonomin som idag styr hela samhället. Bankerna, finansinstituten, investmentbolagen och de stora industriföretagen.
Peter Widén
