Jair Bolsonaro. Foto: Pedro França/Agência Senado

Bolsonaro står handfallen inför den ekonomiska krisen

Artikelförfattare är eFOLKETs Brasilien-korrespondent Göran Kärrman.

Artikeln har tidigare (23/8) också varit publicerad i tidningen Internationalen.

KOMMENTAR

Det är ingen hemlighet att Brasiliens president Jair Bolsonaro anser att Amazonas regnskog finns till för att avverkas och tjänas pengar på. Allt han gjort sedan han tillträdde vid årsskiftet syftar till att underlätta för företag att exploatera området.

Enligt data från landets egen rymdmyndighet, har avverkningen ökat med 300 procent och det trots att den i princip är olaglig. Bolsonaros “svar” på detta var dels att förneka att det skett, avskeda högsta chefen för rymdmyndigheten och förbjuda framtida publicering av statistik på skogsavverkning.
För Tyskland och Norge, som årligen donerat hundratals miljoner till en fond för att skydda Amazonas regnskog, innebar detta att allt stöd nu stoppats.

I samband med att illegala guldgrävare invaderat en urfolksby och dödat minst en person, anklagades ursprungsbefolkningen för “terrorism” från regeringshåll!

Det finns ingen ände på den dårskap som präglar Bolsonaros presidentskap. När han utser en av sina söner till ambassadör i Washington är det för att han “tar hand om familjen”, inte nepotism. Nepotism är i stället vad de tidigare presidenterna Lula och Dima sysslade med, trots att de aldrig utnämnde någon i sina familjer till någonting. Bolsonaros hyllande av den ökände torteraren Brilliante Ustra är välkänt, men när han nyligen ville utse honom till “nationalhjälte” var det väl magstarkt även för många av presidentens tidigare supportrar. Likaså skall den kommission som utrett och försökt spåra de hundratals “försvunna” under militärdiktaturen läggas ned. Ordföranden för Brasiliens advokatsamfund, vars egen pappa var en av de som försvann i Ustras tortyrkammare fick veta att han kunde “skaffa en hund” om han ville hitta sin pappas kvarlevor.

Men allt detta vilda fäktande mot allt och alla kan inte dölja att Bolsonaro och hans nyliberala ekonomiminister Guedes står handfallna inför den allt djupare ekonomiska krisen. Löften om massiva utförsäljningar av statliga företag kan ge börsen tillfälliga glädjeskutt, men förmår inte dölja att ekonomin befinner sig i en nedåtgående spiral. För många storföretag inom jordbrukssektorn kan legaliseringen av tidigare förbjudna kemiska preparat för bekämpning av ogräs och skadeinsekter kanske ses som något positivt, men är något som kraftigt kommer att hämma exporten av jordbruksprodukter, till exempel till EU.

När Bolsonaros allierade i Argentina, Mauricio Macri fick storstryk i primärvalet, inför landets president- och parlamentsval i oktober, slog svallvågorna direkt över mot Brasilien. Börsen i Buenos Aires tappade 37 procent på ett bräde och börsen i Sao Paulo föll också den kraftigt. Argentinska valutan Peso gick från 45 för en dollar till 62 och även den brasilianska Realen sjönk gentemot dollarn.
Det är bara en månad sedan som Bolsonaro föreslog upprättandet av en gemensam argentinsk brasiliansk valuta….

Bolsonaros och Guedes enda hopp om en “framgång” i den ekonomiska politiken ligger i den så kallade “pensionsreformen” som i ett slag mer eller mindre avskaffar rätten till pension för miljontals arbetare och kraftigt begränsar den för ännu fler. I stort innebär det att statligt garanterad pension byts ut mot ett privat sparkonto i en bank. Även om slutprodukten inte alls ser ut som det förslag som regeringen lade (den har ännu inte behandlats i senaten) så är det hoppet om att de kraftiga nedskärningarna i såväl statens som delstaternas pensionsåtagande skall “återge förtroendet” för landet bland inhemska och internationella kapitalister som Bolsonaro och Guedes sätter sitt hopp till.

Hur det skall gå till när man ställt sig bakom Trump i hans handelskrig mot Kina (Brasiliens viktigaste handelspartner) och EU, samtidigt som hela världsekonomin börjat gå i stå, är förstås en gåta. I Argentina har Macris olika liberaliseringar bara skyndat på de rikas kapitalflykt och den är nu farligt nära den nivå som utlöste krisen 2001 då presidenten tvingades fly fältet i en helikopter. Varför skulle Brasiliens rika människor reagera annorlunda än sina vänner i Argentina?

Frågan är om vänstern i Brasilien kan leva upp till det ansvar som nu läggs på den.

Att det socialdemokratiska Arbetarpartiet (PT) inte gör det framstår tydligt när partiets fyra delstatsguvernörer ställt sig bakom “pensions-reformen” så som den klubbades igenom i deputeradekammaren.

Göran Kärrman

Liknande artiklar: