Ayelén Oliva, BBC Mundo 240703.
“Lo malo de esta pelea egoísta entre Evo y Arce es que están jugando con monstruos”: Álvaro García Linera, exvicepresidente de Bolivia.
Översättning: Zoltan Tiroler.
Intervjuartikeln har också varit publicerad på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.
*******
Bolivias tidigare vicepresident (2006-2019), marxisten Álvaro García Linera, beskriver det väpnade upproret onsdagen den 26 juni i La Paz som ett “militärt myteri som försökte förvandlas till en statskupp”.
Efter att en del av armén under ledning av general Juan José Zúñiga gjorde uppror, där en grupp soldater och militärfordon försökte ta kontroll över Plaza Murillo, har den politiska striden mellan Luis Arce och Evo Morales hårdnat.
Förre presidenten Evo har varit nuvarande presidenten Luis hårdaste kritiker, trots att han ursprungligen fördömde det väpnade upproret.
– Luis Arce lurade och ljög för det bolivianska folket och för världen. Det är beklagligt att en så känslig fråga som att fördöma en statskupp används, sade den tidigare presidenten några dagar senare.
– Evo Morales, begå inte ett misstag en gång till! Det är uppenbart att det som hände den 26 juni var en misslyckad militärkupp i Bolivia, ta inte fascismens parti som förnekar det som hände, svarade Arce.
Även om han inte utesluter det, anser García Linera att chanserna att nå en överenskommelse mellan Arce och Morales för 2025 är små, med tanke på de många offentliga påhoppen och korsvisa anklagelserna under de senaste ett och ett halvt åren.
García Linera försäkrar att om detta “brodermordskrig” fortsätter kan MAS komma att framstå som splittrat i nästa års val, vilket kan leda till ett nederlag.
BBC: Luis Arce definierade händelserna på Plaza Murillo som ett ”försök till statskupp”. Evo Morales fördömde en ”självkupp”. Vad var det som hände?
Linera: Det var ett militärt myteri av en befälhavare som, allt eftersom timmarna gick, försökte förvandla det till en statskupp. Det vi såg var ganska improviserat, men det är obestridligt att det var ett militärt myteri mot befälhavaren, dvs presidenten och den konstituerade civila makten. Det farliga med detta är att militären spelar politik, att militären gör uppror. Det är skrämmande. Militärens myteri mot den civila makten och dess önskan att bli politiska aktörer är en fara.
Ville de militärer som tog till vapen att Arce skulle avskedas?
Linera: I princip var inte befälhavarens [Juan José Zúñiga] krav på Luis Arce att han skulle avskedas. Arce hade efter flera dagars tystnad beslutat sig för att avskeda honom. Så vad befälhavaren gjorde var att göra myteri för att förkasta det beslutet eftersom han ansåg att det var en illojal handling från presidenten mot honom. Inför Arces vägran att häva avskedandet radikaliserade befälhavaren sin ståndpunkt och kallade in fler militära enheter.
Inlåst i sin stridsvagn kallade [Juan José Zúñiga] in varenda officer han kunde komma på, varenda oppositionspolitiker, han sökte mer militärt och civilt stöd i vad han försökte förvandla till en statskupp. Men det hela var alltför improviserat för att resultera i något mer kraftfullt.
Varför tror du att Evo och Arce inte är överens om hur händelserna ska tolkas?
Linera: Därför att var och en ser hur de kan få övertaget i sin kamp mot den andre. Luis Arce kämpar för att hindra Evo Morales från att bli kandidat. Evo Morales försöker försvaga Luis Arce för att möjliggöra sin kandidatur.
Det dåliga är att de i denna inbördes, mycket själviska, mycket småaktiga kamp leker de med monster. På ena sidan, och på den andra sidan leker de med militären och det är mycket farligt. Man kan inte trivialisera den militära närvaron i politiken. Man kan inte trivialisera ondskan, som Hannah Arendt sade. Det är en mycket farlig sak att göra. Ännu mer så i Bolivia, som har ett världsrekord i statskupper. Jag tror att skillnaden mellan de två bottnar i en mycket trångsynt syn på deras personliga kamp, utan förståelse för att de leker med elden.
Tror du att det vi såg förra veckan stärker eller försvagar regeringen?
Linera: Resultatet är en svagare regering. Även om Arce gör många bra saker är detta en regering som inte längre är trovärdig i sina handlingar och som har förlorat folkets förtroende. Jag anser att det verkar som om detta beror på att ekonomin inte fungerar bra. Det är därför det har varit lätt att installera idén om en “självkupp” i den allmänna opinionen. Utöver de människor som medvetet försöker göra det, är det faktum att man talar om en “självkupp” en trivialisering av ondskan och sår misstro mot vad som händer.
Regeringen har förlorat den trovärdighet som den hade i början av sin mandatperiod, på grund av en rad ogenomtänkta åtgärder som till slut har tagit ut sin rätt på Luis Arce.
Det finns de som säger att det var ett desperat försök av Arce att ena sitt parti. Ser du det på det sättet?
Linera: Nej, för uppdelningen har att göra med något mer strukturellt. Jag menar att den statliga styrka som Luis Arce har måste förenas med Evo Morales sociala ledarskap. Det gör man genom att förena de två personerna, det vill säga presidenten och caudillon, inte genom att vädja till gräsrötterna. Det kan ha fungerat i det förflutna, men det kan inte fungera nu. Detta löses genom att man gör upp om vem som ska bli presidentkandidat 2025.
Är det bara en kamp om kandidaturen eller finns det andra motiv?
Linera: Så enkelt och jordnära är problemet: vem ska vara kandidaten. Luis kämpar både för att själv bli kandidat och för att ta en del av Evos röster. Evo satsar på att själv bli kandidat, men han har insett att han också behöver en del av Luis väljare.Det var därför Evo för en vecka sedan föreslog två broar. Den ena är att gå till primärval för att se vem som har flest röster och den som kommer tvåa stöder den första. Den andra bron är att hålla en enhetlig MAS-kongress.
Svaret har varit tystnad från Luis sida. Det vill säga, den som är mest intresserad av att bygga någon form av bro är Evo. Även om han å andra sidan också för krig mot Luis, genom att trivialisera detta militära myteri eller blockera godkännandet av krediter i församlingen.
Är kanalerna för dialog mellan Evo och Arce uttömda?
Linera: Vi kan aldrig säga att de är uttömda. Fram till den sista dagen för registrering av kandidaturer kommer det alltid att finnas en öppen dörr. Men det är uppenbart att det är en allt mindre dörr, nästan molekylär, på grund av antalet påhopp och anklagelser. Mycket personligt hat har redan släppts lös, vilket ytterligare försvårar ett strategiskt och till och med pragmatiskt tillvägagångssätt för att undvika att förlora makten. Om detta brodermordskrig fortsätter, om de är splittrade 2025, kommer MAS att förlora makten.
Enligt konstitutionen skulle Evo kunna vara en kandidat. Den fria tolkning som gjorts av författningsdomstolen försöker begränsa detta, men om man läser andemeningen i författningen står det klart och tydligt att en president kan kandidera flera gånger. Men det som är viktigt nu är författningsdomstolens senaste utlåtande. Det politiska stöd som Luis har från valdomstolen kommer att innebära att Evo, om han inte ändrar sig, kommer att uteslutas från kandidaturen. Det kommer vi att få veta i slutet av året.
Och i politiska termer, tror du att Evo kan bli en kandidat igen, med tanke på att han är en så polariserande figur?
Linera: För närvarande är Evo MAS starkaste kandidat. De senaste opinionsundersökningarna visade en accelererande nedgång för Luis Arce, i allmänhet på grund av de ekonomiska problemen i hans administration och en mycket ineffektiv administration. Evo Morales verkar vara i en bättre position än Arce. De är dock inte längre de stora majoriteter som de var för flera år sedan. Även om Evo har en bättre tillfällig position som kandidat, är det tydligt att han inte längre har det stöd han hade för fem eller tio år sedan. Det är därför MAS förlorar valet 2025 om de går skilda vägar. Vi kommer faktiskt att gå in i ett system med minoritetspartier, vi kommer att lämna bakom oss ett system med stor majoritet som varade i 19 år.
Så det är möjligt att MAS kommer att vara splittrat …?
Linera: Om MAS är splittrad förlorar rörelsen valet. Om den blir enad har den en chans att nå den första omgången, med förväntningar om att vinna i den andra omgången. Men mest troligt kommer det att vara splittrat. På oppositionssidan finns det inte heller några starka kandidater. Därför skulle vi få ett system med små minoriteter i församlingen, vilket skulle tvinga fram parlamentariska överenskommelser för att uppnå indirekta majoriteter. Av denna anledning kommer nästa regering oundvikligen att bli svag och tvingas ingå pakter för att få igenom lagar vid en tidpunkt då det krävs en rad åtgärder för att möta de ekonomiska problem som landet upplever.
Varför tror du att Evo Morales inte litar på att någon annan blir president? Varför vill han bli president igen?
Linera: Det måste du fråga honom. Jag kan bara spekulera i ett par idéer, enkla spekulationer. Den ena är, som jag ser det, att Evo är mycket missnöjd med det sätt på vilket vi tvingades lämna landet 2019, genom en statskupp, och att han inte anser att det var rättvist.
Det andra har att göra med en något djupare fråga. Ursprungsbefolkningen i Bolivia har aldrig på 540 år kunnat få tillgång till så viktiga maktpositioner i mitt land. När Evo Morales lyckas framträder ett slags historisk kraft som gör att han inte förlorar den viktiga närvaro han har uppnått. Detta är spekulativa reflektioner, eftersom det är saker som jag aldrig har talat med honom om.
Du har hållit dig på avstånd från partiets interna politik, varför det?
Linera: Min politiska träning kommer från kollektiv handling. Jag blev vicepresident mitt under en rad kollektiva aktioner som ägde rum i mitt land. Det är i den situationen jag känner mig bekväm. Det vill säga, de ögonblick då staten, ekonomin och samhället utformas utifrån sociala mobiliseringar är de ögonblick då jag känner mig bekväm, och det var det som gav oss styrkan att göra det vi har gjort sedan 2005.
Den här stunden är en mer administrativ stund, som kräver en annan logik och andra färdigheter, där jag inte känner mig kompetent, jag känner mig värdelös. Det är därför jag nu bidrar genom reflektion, analys, det är därför jag håller mig på sidlinjen.
Är det någon som ber dig att inta en starkare position?
Linera: Det finns kollegor som klagar, men jag förklarar mina skäl. Jag känner mig inte kompetent. Den administrativa logiken i övergången från de stora hegemonier som uppstår genom kollektivt handlande till de fragmenterade och splittrade hegemonier som uppstår i dessa administrativa ögonblick kräver en annan typ av kunskap och politiskt kunnande som jag inte besitter. Jag erkänner min inkompetens i detta ögonblick.
Både Evo och Arce gör anspråk på att tala för organisationens räkning. Vad händer i de militanta leden inför striderna i toppen?
Linera: Fram till för ett år sedan var dessa strider en kamp mellan politiska eliter – bönder, folkliga, bönder, men politiska eliter. Samhället var engagerat i sina egna angelägenheter, de hade röstat, 55 procent, för Luis Arce och förväntade sig att han skulle fortsätta Evo Morales bonanza. Under det senaste ett och ett halvt år har detta börjat förändras.
Det som tidigare var en kamp mellan politiska eliter tränger nu mer och mer in i gräsrotssektorer, fackföreningar i städerna, bondesamhällen, och detta har att göra med att den ekonomiska försämringen fortskrider. När inkomsten går ner börjar man leta efter de ansvariga. Och när man märker dessa strider bland eliterna börjar de välja den ena eller den andra sidan. Och det är vad som händer nu.
Jag tror att den ekonomiska försämring som Bolivia går igenom leder till att elitens splittring börjar splittra det folkliga lägret. Jag tror faktiskt att det folkliga blocket redan har splittrats. I dag har vi inte bara en kamp mellan två ledare för eliten, utan vi har också två stora fragment av den folkliga rörelsen, och det gör scenariot komplicerat.
När det gäller de ekonomiska problem som uppstod till följd av bristen på dollar, som var ett resultat av de sjunkande gaspriserna, var Arces skicklighet att veta hur man skulle hantera ekonomin. Vad hände?
Linera: Under 2009 vidtogs de viktigaste åtgärderna i landet. Vi gick från att vara den fattigaste staten i Latinamerika till att drastiskt minska ojämlikheten. Men det som fungerar tar också slut. En ny verklighet hade vuxit fram. De folkliga, inhemska, uppåtsträvande och ambitiösa klasserna hade nya förväntningar på sina levnadsvillkor. Vi var därför tvungna att ta itu med nya utmaningar. För att möta dem var vi tvungna att vidta nya åtgärder för fem år sedan, men de vidtogs tyvärr inte.
Varför inte?
Linera: Luis har en konservativ syn på vad som händer och tror att han kan upprätthålla ekonomisk stabilitet genom att bygga vidare på det som varit. Men verkligheten har förändrats. På sätt och vis är vi fångar i våra framgångar, för när man lyckas med sina första reformer förändrar man samhället, men när samhället förändras, förändras också förväntningarna, och när förväntningarna förändras är det inte längre meningsfullt att fortsätta med det som gjorts tidigare.
Vi befinner oss i en situation där staten har förlorat sin ekonomiska roll, där den inte kan kontrollera växelkursen, där exporten har minskat, där de offentliga investeringarna har minskat med en tredjedel. Och detta börjar återspeglas i människors stämningsläge.
Med tanke på detta scenario, tror du att Arce skulle kunna vara en bra kandidat för 2025?
Linera: Nej, det tror jag inte. I det här skedet kommer han att vara mycket illa ute. Idag är han redan mycket misshandlad och 2025 kommer han att vara misshandlad. Han är inte en bra kandidat, men det verkar som om han vill fortsätta vara en kandidat.
Tror du att de interna striderna skulle kunna mildras om ekonomin gick bättre?
Linera: De interna stridigheterna började sex månader in i regeringstiden. Problemen med kandidaturerna hade redan börjat. Den ekonomiska krisen har bara förvärrat problemet och gjort det så polariserat och personbundet att det blivit extremt.
Skadar denna oavslutade politiska kris inte bara partiet utan också Bolivia?
Linera: Den skadar oundvikligen Bolivia, eftersom det händer i det styrande partiet. Om det var ett oppositionsparti skulle det inte vara något annat än ett slagsmål på en bar. Men när det påverkar regeringspartiet får det mycket kraftfulla institutionella effekter, som en mycket svag verkställande makt eller ett förlamat parlament.
Till exempel har vi nu en regering som inte har några dollar att köpa bränsle för, men som har 800 miljoner US-dollar som låsts av parlamentet. Inbördesstriderna påverkar alltså inte bara regeringen utan också landets ekonomiska och politiska utveckling och Bolivias plats i världen.
När det gäller det internationella sammanhanget ställde sig ett stort antal länder bakom Arces avståndstagande från det väpnade upproret. Argentinas president Javier Milei betecknade dock händelserna som ett “falskt fördömande av en statskupp”. Vad tyckte du om den argentinske presidentens kommentarer?
Linera: Jag är inte förvånad. Han är en man som är engagerad i ett “heligt krig”, ett kvasireligiöst krig, mot allt som har att göra med vänstern, med progressivism, han bryr sig inte om sanningshalten i sina uttalanden. Så vad Milei har gjort är att fortsätta sitt ideologiska “heliga krig” mot varje antydan till progressivism, även till priset av att skada de bilaterala förbindelserna. Milei är en korsfarare mot vad han anser vara progressivismens och vänsterns ondska i världen. Så hans handlingar går i den riktningen, som en korsfarare, inte som en seriös president eller statsman.
I detta sammanhang, tror du att framväxten av en kandidat med en “antipolitisk” diskurs, i stil med Milei eller Bolsonaro, är möjlig i Bolivia?
Linera: Jag tror inte att det är möjligt idag eftersom den ekonomiska krisen inte är allvarlig, men det skulle kunna ske om den ekonomiska krisen inte löses och förvärras under de kommande månaderna eller åren. Milei i Argentina är resultatet av en inflation på 150 procent. I Bolivia har man en inflation på 3 eller 4 procent, något som Luis kontrollerar. Vi har inte nått dit. Men den ekonomiska krisen leder till att lojaliteterna försvagas och att prognoshorisonterna kollapsar, vilket, om det förvärras, kan ge upphov till en outsider med Mileis eller Bolsonaros egenskaper.
Oordningen i den bolivianska politiken har redan skrämt bort många anhängare. Men om denna politiska oordning förvärras av att den ekonomiska krisen intensifieras kan likgiltigheten övergå i ilska och ett sökande efter radikalt annorlunda alternativ till uppkomsten av dessa märkliga men oundvikliga politiska karaktärer.
Finns det en politisk lösning på MAS-krisen?
Linera: Viktigare än kampen om kandidaturer är att lösningen skulle börja med att ta itu med de utmaningar som är kopplade till folkets behov. Det är det första som måste göras. Men den förståelsen finns inte i dag. Båda kandidaterna tror att allt i dag handlar om vem som blir president och att saker och ting sedan kommer att lösas på ett magiskt sätt, men så är inte fallet. Om vi inte gör det, om vi inte vidtar de ekonomiska övergångsåtgärderna för att omorganisera ekonomin, om vi inte förenar valförslagen i en enda kandidat, kommer MAS att förlora nästa års val och jag vet inte vilka konsekvenser detta kommer att få för folket.
Ayelén Oliva, BBC Mundo 240703
