Det är dags att tala klarspråk om Ebba Busch och Kristdemokraternas politik som kombinerar nyliberala nedskärningar med högerpopulistisk retorik. Det menar Bodil Carlsson, medlem i Socialistisk Politik.
För inte så länge sedan var det enligt Kristdemokraterna “kristna värderingar” som var bristvaran i svenska förorter med många utlandsfödda.
Nu är det tydligen tillit till myndigheter och till varandra som förortsborna saknar.
I båda fallen infinner sig, som på beställning, kollapsen. “Katastrofen är ett faktum” kraxar Ebba Busch i en debattartikel i Aftonbladet den 2 april om coronasjukligheten bland somaliska medborgare.
Hur ser katastrofen ut? Den ser ut så att femton (15) personer av de hittills avlidna är svensksomalier. Vilka svensksomalier? Gamla? Redan sjukdomsdrabbade? Personer med nödvändig tät yrkeskontakt med andra? Det säger inte Ebba Busch något om. Kanske för att hon i likhet med de flesta andra inte har en aning, men mera troligt för att det inte passar in i berättelsen och då spelar fakta ingen större roll. Man behöver inte skaffa koll på verkligheten innan man öppnar näbben, om det enda man är ute efter är att öppna näbben.
Ebba Busch säger, att vi måste våga tala klarspråk. Låt oss ta henne på orden!
Ebba Busch påpekar, att officiell svensk statistik inte redovisar postnummer eller födelseland för coronadrabbade. Då kan man inte heller se “viktiga pusselbitar för hur lokala och kulturella mönster spelar in”. Det har hon väldigt rätt i.
Ingen Folkhälsomyndighet har redovisat postnummer och födelseland för de personer som for till Lombardiet för att åka skidor och sedan tog smittan med sig hem igen. Ingen har redovisat postnummer eller födelseland för de stockholmare som under pågående epidemi i Sverige krävde att få unna sig sin semester i de svenska skidanläggningarna, och därmed spred smittan till afterskiande andra och till en lokalbefolkning med liten och svårtillgänglig sjukvård. Men vet du, Ebba Busch? De flesta av de här smittspridar-grupperna var relativt välbeställda svenskfödda.
Dessutom var troligtvis den viktiga pusselbiten det “lokala och kulturella mönster” som låter sig uttryckas som “Jag har rätt till det jag har pengar till och resten skiter väl jag i!” På säkert avstånd utanför USA:s kust har just nu multimiljardären David Geffen sura dagar. Han självisolerar sig från coronasmittan på sin $590-miljoners yacht – självklart inte isolerad från besättning och uppassning ombord, för hur skulle det gå? – och har retat upp folk med att posta foton på instagram av fartyget tillsammans med välgångsönskningar till alla de som inte har yacht och isoleringsmöjligheter. Folk blev sura. Det fanns rentav de som påpekade, att en del av den mannens förmögenhet på sisådär 75 miljarder kronor skulle räcka till inköp av ganska många ventilatorer. Så David Geffen tog bort sitt instagram-inlägg.
Hur skulle du vilja beskriva Mr. Geffens kulturella pusselbit, Ebba?
Fler frågor. Åkte de skidälskande välbeställda taxi hem från Arlanda? Vem körde taxin? En som bor i villa i Djursholm eller en som åkte hem till Järva efter passet? Hur tror du att coronasmittan hittade Järvafältet? Genom att så många därifrån for på utlandsresor till Lombardiet? Eller genom att de åker tunnelbana och buss till jobb där de träffar många andra utan distansavstånd?
I epidemiernas historia är det ett välkänt faktum att städer med tät anhopning av människor erbjuder utmärkta möjligheter för smittor. Även de rika kommer att drabbas, genom resor och tjänstefolk, men de fattiga och trångbodda drabbas alltid värst. Trångboddhet och sämre grundhälsa hör ihop med fattigdom. De hör inte ihop med vilket land man är född i.
Om Ebba Busch besvärade sig med att gå igenom tuberkulosstatistiken från gamla tiders Sverige och kolerastatistiken från London och New York på 1800-talet, skulle hon få se samma mönster som det vi kan vänta oss idag, när coronaepidemin får fotfäste i amerikanska storstäder. En och annan Geffen kommer att dö. Men många fler av hans tjänstefolk, deras familjer och deras familjers grannar i fattiga stadsdelar kommer att göra det. Ebba Busch skulle dessutom ha fått se ytterligare ett mönster, som borde vara igenkännligt för henne. Genomgående skylldes koleran på de fattiga själva – alldeles särskilt på de fattiga irländska invandrarnas brist på moral och kultur – när medelklassens tidningar kommenterade deras elände.
Om Ebba Busch och det parti hon leder har gjort stora insatser för att säkerställa fungerande primärvård för alla delar av Stockholms befolkning, inklusive Järvafältets invånare, så är det dags att stå upp och berätta det nu – för de uppgifter som kommer fram om primärvårdens olika tillgänglighet i Stockholmsområdet tyder på något annat.
Om Ebba Busch och det parti hon leder har tagit strid för att säkra tillräcklig sjukvårdskapacitet och tillräckliga lager av skyddsutrustning för vårdpersonal och andra särskilt utsatta inför en epidemi – som infektionsforskare i många år har förutspått skulle komma – så är det dags att berätta om det nu.
Om Ebba Busch och det parti hon leder har kämpat som lejon för att tillföra extraresurser för grundskola och gymnasium i de stadsdelar av Stockholm som bäst behöver det, så är det dags att säga det nu.
Men det gör inte Ebba Busch. Det kanske inte finns så mycket i den vägen att berätta om.
Det hon – och därmed det parti hon leder – i stället gör är att prata om hur många i Järva som är födda i “kulturellt avlägsna samhällen” och att Sverige har “bedrivit en invandringspolitik utan hänsyn till integrationspotentialen”. Ordet är fascinerande: integrationspotentialen. Det betyder “vilka som kan integreras”. Underförstått – det finns de som inte kan. Och som ett brev på posten kommer sedan kollapsramsan – “brottsligheten, arbetslösheten och socialbidragsberoendet”.
Arbetslöshet och bidragsberoende lär väl snart vara att vänta för såväl stora som små svenska företag och många mycket helsvenska anställda också. Det kommer redan uppgifter om ökande risk för misshandel av kvinnor inom familjen som en av effekterna av oron inför jobb och privatekonomi. Vi såg detta hända svenska kvinnor i svenska familjer i spåren av nittiotalskrisen, och nu händer det igen. Viken kulturell pusselbit anser Ebba Busch bar skulden för det?
Det finns två möjliga tolkningar av Ebba Buschs debattartikel.
Den vänligare tolkningen är att hennes huvud är så uppfyllt av kristlig välvilja mot sina nästa att det inte blir mycket utrymme över.
Men då det knappast finns något spår av välvilja i hennes inlägg så det lutar åt den andra tolkningen: Den säger oss att Ebba Busch inte är särskilt kristen. Hon är bara särskilt höger.
Sorry, Ebba, men det var ju klarspråk du ville ha.
Bodil Carlsson
Artikeln tidigare (9/4) publicerad i tidningen Internationalen.
