När jag läser dagstidningar slår det mig hur mycket det testas. Var och varannan dag är det något som ska testas, och allt mellan himmel och jord ska betygsättas av någon expert med välutvecklade smaklökar och språklig fantasi.
Man testar dammsugare och eltandborstar. Man testar värmeljus, batterier och korkskruvar. Man testar kaffebryggare, bakmaskiner, stekpannor och diskmedel. Man testar glögg, pepparkakor, semlor, lussebullar, inlagd sill, julmust, skohorn och surströmming.
I härom dagens Aftonblad var det tre olika tester. Det är julskinka, 2 helsidor. Julöl, 2 helsidor. Och “Vinerna som förhöjer julens goda saker”, 1 helsida.
Alltså totalt 5 helsidor. Men det kanske är billigt och enkelt att fylla ut sidorna med tester i stället för intressant och relevant journalistik om vad som händer och sker, både på hemmaplan och i vår omvärld.
Men jag ska inte gnälla för mycket. Jag måste erkänna att dessa tester har ett visst underhållningsvärde om man är på det rätta humöret. Inte minst gäller det språket. Det kan inte vara lätt att med ord beskriva hur något smakar så att det vattnas i munnen på läsaren.
Visst blir man sugen på en julöl som har “toner av apelsinläsk och våt hund”.
Och så finns det öl som “är perfekt till farmors feta köttbullar”.
Ett annat öl är “lite stökigt – men passar bra till revbensspjällen”.
Eller vad sägs om ett öl med “svarta inslag av aska”?
Det finns öl med “svaga toner av charkuteriet som kommer och går”. Visst blir man nyfiken på ett öl som smakar prinskorv?
På tal om prinskorv – om vi går till “vinerna som förhöjer julens goda smaker” – det finns ett vin som är “perfekt till prinskorvarna och till syltorna på julbordet”.
Vad som slår mig är att många viner i detta test “har en härlig mineralitet”.
Eftersom jag inte vet ett skvatt om vinprovning och “mineralitet”, läser jag på, och hittar att detta med “mineralitet” för att beskriva viner är ett omtvistat begrepp:
Ett av de mest svårfångade begreppen inom vinprovning är “mineralitet”. Det tog mig själv många år innan jag för mig själv kunde förklara vad jag menade med begreppet. Dessutom verkar det finnas en stor oenighet bland vinprovare om vad det är och hur det ska beskrivas. Kan förklaringen vara så enkel som att “mineralitet” i traditionell mening inte finns?… En del beskriver “mineralitet” som “nyfallet regn på sten eller en grusgång.
—Källa: “Glaset&Vinet”
Oavsett vad som menas med det många gånger märkliga språkbruket, så är det lite som poesi när vinet har en “läskande syra och fräsch mineralitet. Smarrig frukt som körsbär toppat med mineraler och mandel. Perfekt till prinskorvarna och syltorna på julbordet”.
Om vi så går till julskinkorna.
Den skinka som är “Bäst i test” får fyra plus av fem:
“Juryn gillar det vackra utseendet, så här ska julbordets pièce de résistance (huvudrätt) se ut. Den doftar gott och bjuder på fin, lagom torr konsistens och god smak med fyllig sälta och nötig arom. På minussidan sega hinnor på sönderfallande skivor när de olika styckningsdetaljerna i skinkan lossnar från varandra när vi skär upp”.
Den billigaste skinkan får två plus. Om den kan man läsa:
“Dessutom syns tydligt att den är hoppusslad av olika styckningsdetaljer när vi skivar den”.
Även flera andra av de testade skinkorna är “hoppressad av många olika detaljer”.
Här har jag fått lära mig något nytt om (jul)skinka. Jag har alltid trott att skinka är grisens skinka. Men det är tydligen så att man “pusslar ihop olika styckningsdetaljer” till en skinka.
Vilka “styckningsdetaljer” det är framgår inte. Det kanske är både trynen, grisöron, knorrar, grisfötter och annat som “pusslas ihop” till en julskinka?
Kanske inte ens allt är grisdelar?
Förr i tiden, då det var fattigare och tiderna mer bistra, fick inget gå till spillo. Man tog tillvara allt, och åt det mesta.
Nu när vi är lite mer kräsmagade måste man dölja det hela i lite aptitligare förpackningar. “Det ögat inte ser, gråter det inte över”.
Pussla ihop lite blandade delar och kalla det julskinka. Det slinker ner med hjälp av en besk julöl med “en lätt förförisk rondör och smak av våt hund”
God Jul!
PS. Dagen därefter är det plastjulgranar som testas på nästan 2 helsidor.
Rolf Waltersson
