Den första september 2012 samlades människor i Ojnareskogen på norra Gotland för att stoppa maskinerna och skydda skog, mark och vatten. Foto: Emma Lundström

Avgörande seger för Ojnareskogen

Emma Lundströms artikel har tidigare (2 april) varit publicerad i tidningen Internationalen.

I måndags kom ett för många efterlängtat besked: Högsta domstolen kommer inte att pröva Nordkalks överklagande av mark- och miljööverdomstolens beslut att säga nej till kalkbrytning i Ojnareskogen på norra Gotland. Mark- och miljööverdomstolens beslut från september förra året står därmed fast och en tretton år lång domstolsprocess är över. Åtminstone på svensk mark. Nordkalk har nämligen talat om att ta saken hela vägen till EU-domstolen.

Beskedet från Högsta domstolen visar att det lönar sig att ta strid för natur och miljö.
År ut och år in har Ojnareskogens försvarare lagt ofattbart mycket tid och energi på att sätta sig in i alla rättsliga turer och överklaga domstolsbeslut. På att kartlägga områdets naturvärden och hur kalkbrytning i skogen skulle vara förödande för Gotlands känsliga grundvattensystem och den intilliggande vattentäkten Bästeträsk.

När det så blev skarpt läge i skogen, sensommaren 2012, vallfärdade människor dit för att försvara den med sina kroppar. Unga och gamla. Ditresta fältbiologer och lokala fårbönder som fått nog. Det blev en förvirrande situation för de ditskeppade kravallpoliserna som förväntat sig hårdhudade demonstranter och möttes av ammande småbarnsföräldrar och sittstrejkande pensionärer.
Ojnareförsvararnas uthållighet och kunskap om den natur de värnar, kan inte skattas högt nog och Högsta domstolens beslut i måndags är en seger för alla som på ett eller annat sätt har stått upp för skogen och vattnet.

Den av Nordkalks brytningsplaner berörda marken ligger i Bunge socken på norra Gotland. Det rör sig om ett vattenskyddsområde som har nyckelbiotoper och ligger mellan två Natura 2000-områden. Det är också ett område som har föreslagits som nationalpark. 2015 beslutade den dåvarande regeringen att utvidga Natura 2000-området Bästeträsk så att Ojnareskogen också skulle komma att skyddas. Två år senare beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att detta beslut var riktigt och det fastställdes.

Att Nordkalk fortsätter att driva på för att få igenom brytning i området, trots allt, visar på en viss desperation. Bolaget behöver helt enkelt bryta mer för att det ska vara lönsamt att vara kvar på Gotland.
Härom veckan satt Nordkalk i förhandlingar med mark- och miljödomstolen om utökad täktverksamhet i det befintliga kalkbrottet vid Klinthagen, också på norra Gotland. Vad domstolen beslutar i den frågan får vi veta den 27 maj. Därefter kan även den rättsprocessen dra ut på tiden.
I Klinthagen vill Nordkalk både bryta djupare i och utöka den befintliga täkten. Ett av de områden där bolaget vill bryta djupare ligger 500 meter från Natura 2000-området Hoburgs myr. Dessutom förbereder det finska kalkbolaget för en helt ny och mycket omfattande kalkstenstäkt i Buttle mitt på ön.

Emma Lundström

Liknande artiklar: