Som 75 -åring och sedan 60-talet aktiv inom arbetarrörelsen borde man kanske vara härdad när det gäller vänsterrepresentanter som vänder kappan efter vinden och går över till motståndarsidan. Men det gör fortfarande ont.
Nu gäller det Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Håkan Svenneling. När Sveriges anslutning till NATO formellt var klart uttryckte sej Håkan Svenneling så här:
Jag tycker ju att det är negativt att Sverige går med. Vi riskerar nu att dras in i andras krig och konflikter. Och det kan vara ett helt annat Nato vi är med i om tio år. ”
En i och för sej lite vag reaktion, men Svenneling har vid andra tillfällen uttryckt sej klarare.
Berodde vagheten på att han redan då hade tankar på att göra det han nu gjort? Han har nämligen låtit sej utses till till ledamot i NATO:s så kallade parlamentarikerförsamling, som består av 350 parlamentariker från de olika NATO-staterna.
Många av oss (bland andra undertecknad) visste nog inte ens att det fanns en sådan församling. Så här tycker Håkan idag:
Jag tycker fortfarande samma sak idag (om NATO, min anmärkning) som jag tyckte tidigare.
Jag kommer att lyfta frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och framförallt kärnvapen och dess risker.NATO har alltså en parlamentarisk församling som arbetar med att hålla koll på vad som sker i NATO och vara parlamentarikernas och parlamentens plats för NATO-frågan. Det är sammanlagt 350 delegater och Sverige har 7 platser.
Jag tycker vi har en fin tradition i Sverige där både majoritet och opposition ska vara representerade i sådana här sammanhang.
För mej har det varit viktigt att tacka ja för att visa att man kan vara NATO-motståndare och samtidigt vara med för att påverka hur Sverige är NATO-medlemmar och den chansen tänker jag ta. Det känns intressant och spännande det måste jag säga.
Det är ett internationellt uppdrag där man har möjlighet att träffa andra människor och parlamentariker. Man få lära sej om andras perspektiv på ett intressant sätt.”
Vi talar här om västimperialismens militära organ. Dess roll är att upprätthålla den världsordning där de härskande klasserna från denna del av världen har intar en dominerande position. En position som de tänker behålla.
Den “debatt” som möjligtvis kommer att föras kommer att handla om hur man på bästa sätt bevarar och utvecklar denna makt och dominans. Med i sista hand krigshandlingar där kärnvapen-användning är en möjlighet.
Vilka intressant perspektiv är det som Svenneling förväntar sej ta del av?
Och vilka trevliga kamrater han får i den svenska delegationen: Mattias Karlsson (SD), Aron Emilsson (SD), Hans Wallmark (M), Karin Enström (M), Peter Hultqvist (S), Kerstin Lundgren ( C ).
Håkan Svenneling skulle, om han vill göra nytta och använda de erfarenheter han har, kunna engagera sig sej och partiet i en kraftfull kampanj mot de US-amerikanska baserna på svenskt territorium. Eller varför inte aktivera sej i någon av organisationerna för klimaträttvisa och jämlikhet? Eller i någon anti-imperialistisk solidaritetsrörelse? Kanske i Palestina-solidariteten?
Det finns så många alternativ. Att sätta sej i NATO:s parlamentarikergrupp och diskutera hur imperialismens väpnade arm bäst ska användas är inte ett sådant alternativ. Svennelings och V-ledningens accepterande av en plats i NATO:s parlamentarikergrupp bidrar, inte minst genom Svennelings struntprat om att “påverka”, endast till att förvirra och till försöken att legitimera medlemskapet i den USA-ledda krigsalliansen.
Jenny Lindahl till KREAB, Håkan Svenneling in i NATO:s stugvärme, partiledningens uppslutning bakom Tidölagets rustningshysteri och USA-dikterade krigsbudget – hur mycket ska Vänsterpartiets hårt arbetande gräsrotsaktivister tvingas svälja?
Peter Widén,
medlem i Vänsterpartiet
