Foto: Rolf Waltersson.

Ännu en fullständigt meningslös och obegriplig massaker på ängsblommor i Eskilstuna

När jag åker till Strömsholm för att promenera i ekhagarna och därefter ta en fika på markan, åker jag den gamla vägen. Där gamla och nya vägen till Västerås korsar varandra och vid infarten till Gröndals motorsportområde, ligger en stor rondell.

För er som inte känner till Eskilstuna kan jag säga att Gröndals motorsportområde är där speedwaylaget Smederna kör sina hemmamatcher.

Foto: Rolf Waltersson.

En rondell som är en blomsteräng som, förutom gräs, är full med blåklockor, prästkragar, tjärblomster och många andra blommor.

Jag tänkte stanna till för några dagar sedan för att fotografera prakten. Men sedan tänkte jag att jag väntar någon vecka eller två så det hinner bli ännu mer blommor. I midsommartid brukar blomningen nå sin höjdpunkt.

När jag åkte förbi idag, 13 juni, var allt borta. Allt var nermejat. Inte ett grässtrå fanns kvar, inte en enda blomma fanns kvar. Förödelsen var total.

Varför, frågar man sig? Varför fick inte gräset och blommorna stå kvar? Åtminstone till dess det blommar färdigt och fröat av sig.

Rondellen är stor, men låg, så kan det inte bero på att gräset skymmer sikten. Och tidigare år har prakten fått stå till dess det är dags att slå.

Nu kan jag inte skylla på kommunen, för jag antar att det är Vägverket, eller vad det heter, som har ansvaret för skötseln. Frågar man Vägverket heter det nog att det slogs av “misstag”, som det brukar heta. Det har ju varit Eskilstuna kommuns förklaring när man slagit de få ängsmarker som finns vid helt fel tidpunkt mitt i blomningen.

Det pratas ju så mycket om vikten av att låta gräset växa, att låta blommorna spira, för att gynna den biologiska mångfalden. Men också för att blommor är fagrare för ögat än kortklippt gräs som nu dessutom är brunt på grund av torkan.

Och så är man så lomhörd och klåfingrig att man inte ena kan låta det få växa fritt i en rondell långt ute på “vischan”.

Bedrövligt. Man blir både ledsen och förbannad.

Häromdagen såg jag ännu ett avsnitt av den danska serien “Ge oss naturen tillbaka”, med den energiske Frank Erichsen som med friskt humör och mod i barm försöker övertyga danskarna vikten av att låta mer av gräset växa och bli ängsmarker i stället för dessa kortklippta sterila öknar.

Rolf Waltersson

Lästips:

You May Also Like