Jag lyssnade till riksdagsdebatten torsdag 9 juni, där Nooshi Dadgostar (V) starkt kritiserade förslaget om införande av marknadshyror. Eller “fri hyressättning i nyproduktionen”, som det heter.
Ett systemskifte som i sin förlängning leder till marknadshyror inom hela beståndet av hyreslägenheter enligt vänsterledaren.
Detta fick Annie Lööf (C) att gå i taket genom att i talarstolen gång på gång anklaga Nooshi Dadgostar för att ljuga och att skrämma upp hyresgästerna för att vinna billiga politiska poäng
Annie Lööf hävdade att de nya reglerna “bara” kommer att gälla nyproduktionen, att nuvarande hyresgäster kan känna sig lugna, de kommer inte att få höjd hyra. Nyproduktionen består dessutom “bara” av 1 procent av nybyggda hyreslägenheter varje år så det är som en droppe i havet.
Att centern vill driva igenom fri hyressättning i nyproduktionen är enbart för att få fart på bostadsbyggandet för att minska bostadsbristen, enligt Annie Lööf.
För att ta det första argumentet “bara nyproduktionen”, så är detta bara ett första steg i ett systemskifte:
“Det är en pågående process att liberalisera och förändra hyressättningssystemet, och jag tror det är bra att börja med nyproduktionen och införa en modell som går att implementera i det befintliga beståndet”. Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson (C) , Almedalen 2019.
Kan det sägas tydligare än så – “börja med nyproduktionen”… för att sedan “implementera i det befintliga beståndet”. Det är inte Nooshi Dadgostar som säger det. Det är inte Hyresgästföreningen som säger det. Det är Centerpartiets bostadspolitiska talesperson som säger det.
Det är Annie Lööf som bluffar när hon låter påskina att inga hyresgäster riskerar hyreshöjningar.
Och det där med “marknadshyror i nyproduktionen” för att snabba på bostadsbyggandet. Jag läser i senaste numret av Dagens Samhälle (nummer 19/2021):
“Tveksamt om förslaget om marknadshyror i nyproduktionen leder till ökat bostadsbyggande, menar Sveriges Allmännytta”
“Byggpriserna har ökat så mycket på senare år och hyrorna blivit så höga, att det helt enkelt inte finns betalningsvilja för ännu högre hyror. Kanske med några få undantag”, säger Jörgen Mark-Nielsen, samhällspolitisk chef på Sveriges Allmännytta.
Inte ens marknaden tror att marknadshyror kommer att sätta fart på byggandet av hyresbostäder.
Sedan vänder jag mig mot Jörgen Mark-Nielsens språkbruk “betalningsvilja”. Det handlar inte om betalningsvilja. Det handlar om betalningsförmåga.
Är hyrorna höga och lönerna låga spelar det ingen roll hur stor “betalningsvilja” man har.
“Enligt förslaget ska hyresvärdar kunna välja att avtala hyran med hyresgästen, vilket i praktiken betyder att hyresvärden sätter hyran”, skriver Dagens Samhälle (som ges ut av Sveriges kommuner och regioner).
Även detta är att sätta hyresgästerna på pottkanten. Hyresgästföreningen ska inte få vara med längre. Det är varje enskild hyresgäst som ska “förhandla” med fastighetsägaren. Vilka tror ni drar längsta strået i en sådan “förhandling”?
En annan “baksida” av upptrissade marknadshyror är att samhället i förlängningen får ökade kostnader för bostadsbidrag.
Kapitalet höjer hyrorna
och staten bostadsbidragen
så kan man fiffla en smula
med den järnhårda lönelagen
och till och med betala mindre i lön
än priset för mat och för hyra
för staten skjuter så gärna till
om levnadsomkostnaderna blivit
allt för dyra.Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt ….—Staten och Kapitalet av Ebba Grön (skriven av Blå Tåget)
PS. I den svenska debatten hänvisas ofta till Finland där man under 1990-talet införde avreglerad hyressättning i nyproduktionen “som snabbt spred sig till att omfatta alla privata hyresrätter”, Dagens Arena.
Gå in och läs: “Så gick det när Finland införde marknadshyror”. Dagen Arena 28 maj 2021.
Gå även in på: “(S): Vi accepterar inte marknadshyror i huvudstaden”. Debattinlägg i Dagens Arena 4 juni 2021 av Emilia Bjuggren (S) och Jan Valeskog (S), båda oppositionsborgarråd i Stockholms stad.
Rolf Waltersson
Se även: “All data talar mot utredningen om fri hyressättning” av Hedi Bel Habi, Arena Essä.
