Detta vittnesmål följer på det som tidigare nedtecknats i Första Capitoliebrevet.
Men så fanns där i Örtagården även en man som hette Pence. Innan hanen galt den tredje dagen hade han nekat till att följa sin Mästare men även nekat till att gå annan väg. Allt för väl känner jag den mannen. Detta medan flera av Tempeltjänarna kom och sade:
– Tvi dig Rabbi, samt vägrade att kyssa hans kind. Dig vilja vi icke längre hava bland oss.
Stort gny rådde bland linjemän och parkeringsvakter.
– Men någon måste lämna båten, sade då en av dessa de minsta matroser och tog sitt livbälte i fast grepp.
Även andra gjorde så hans följe. Under det att media stod och förundrade sig storligen.
– Du är varken varm eller kall, sade då Twittermannen, jag ska utspy dig ur min mun. I äro alla huggormars avföda. Söken mig i örtagården, där må jag finna råd.
Han våndades och svettades blod. Skulle han hamna i valfiskens buk? Skakad men inte omrörd fann han sig stärkt av läkande örter.
– Blott min faders pengar räcker till ska det Gamla Förbundet nog följas av det Nya och den som följer mig på vägen den lovar jag lycka och framgång på färden. My father took this land away from the beaver rats och så länge jag slipper deklarera för skatt så shall nobody take this away from me. O lyckas höjd om de som mig förfölja låter mig slippa bära kors. Men han vägde orden nätt i nästan fjorton dagar.
Då uppstod där även en man i förödelsens mitt som lovat lagom trygghet åt de flesta.
– Blott I samarbeten så kunna vi åtminstone jämka läget, utan att gå så långt som De Ivrige vill.
Dunkelt så som i en spegel strödde han rökelse och myrra. Ljuva dröm att inte trakta efter hela stycket. Bort allt vad oro gör, bort allt vad hjärtat kväljer, bort allt vad som blott ger stoft och aska.
– Låten de rike ha sin arvedel i fred, så ska vi åt änkorna ge den skärv som hela vägen till Templet bär. Allt annat må stå kvar. Det finns inget normalt att återvända till. Sådan spelplanen är, sådane äro ock insatserne. Giv därför ock åt Homo Quanon vad målet kräver. Där Templet är, där skolen ock vi städse vara.
Inför den pressade Mästarens vånda och svaghet kom även frågan om de senare orden verkligen var Hans egna eller om han med kniven i ryggen därtill varit nödd och tvungen. Men vi svär dig kamrat Donald att fortsätta den väg du en gång visat. Varest penningen är, där finner vi intresset. Vare sig du hänger med eller inte så står vi kvar vid det rena Ordet, Gud hjälpe oss Amen. –Elde kol, hugge palmer, finn ock mera olja! Vi de små skola besitta jorden. Detta tal fann Mästaren så behagligt att han tog sig en åsna och red bort från Jerusalem.
– Den som inga byxor har den får stå med rumpan bar! Rätt åt dem att jag inte kommer på festen! Pilutta kan de ha!
Eder augur
Anders R Johansson
