Tänk, barndomen det är en tid
som särskilt oss berör
en tid så formbar fast ändå
så outsägligt skör
den måste vi hantera
med ett särskilt fint gehör.
Och ungdomen en hoppfull tid
då nästan allt är möjligt
när kroppen, sinnet, samtidigt
är starkt men segt och böjligt
och misstag det sker gång på gång
så pinsamt och så löjligt.
Att kroppen efter levda år
så småningom försvagas
och anletsdragen dag för dag
ses skrumpna och bedagas
är något som med sorgsenhet
och ledsnad må beklagas
men ålderdom det är en dom
som ej kan överklagas.
—Lena Staaf
