Vänsterpartiets förstanamn på EU-vallistan, Jonas Sjöstedt, besökte den 5 juni Eskilstuna och presenterade på ABF Vänsterpartiets politik inför valet. Dagen inleddes med att Jonas serverade en välkryddad och mycket god linssoppa. Därefter bänkade alla sej i ABF:s stora sal som blev närmast fullsatt.
Jonas började med att deklarera att det som Vänsterpartiet vill i denna kampanj är att presentera det partiet vill kämpa för. Centrala frågor är, menade Jonas, kampen mot klimatkatastrofen, upprustning av järnvägarna, solidaritet med Ukraina och Palestina. När våra motståndare vill bygga murar vill vi istället bygga bostäder och solidaritet.
Några konkreta exempel Jonas nämnde: V vill förbjuda banker att investera i fossil utvinning och införa billiga tågbiljettsystem liknande dem som redan införts i Tyskland.
Miljöpartiet är det parti som vid sidan om Vänsterpartiet vill attackera klimatförsämringen. Men Jonas menade att V på ett mer konsekvent sätt kombinerar klimatkampen och miljökampen med kamp för jämlikhet och social rättvisa.
Det är de industriella länderna i “Norr” som lagt grunden för klimatkatastrofen och som måste ta på sej huvudansvaret för att rätta till situationen.
Också inom våra länder är det de rika som står för lejonparten av utsläppen. Jonas tog ett exempel på de rikas roll: Den ryske oligarken Abramovichs lyxbåt släpper ensamt ut mer än hela söderhavsnationen Tuvalu. Denna nation hotas av förintelse genom havsnivåstegringen som orsakas av den rika världens rika människor, genom sina utsläpp.
Jonas menade att EU faktiskt är en väsentlig del i grundorsaken till stora problem vi idag brottas med. EU har drivit fram privatiseringarna, och vi kan alla se vilka resultaten av privatiseringarna inom järnväg, energi med mera blev.
Den fria rörligheten inom EU har många positiva sidor men vi kan i Sverige se hur arbetare från andra europeiska länder arbetar under mycket sämre villkor, otryggt och farligt. Jonas menade att vi ska bejaka rörligheten men alla arbetare i Sverige ska arbeta under samma villkor, svenska kollektivavtal ska gälla.
Vi har också fått problemet med uppkomsten av så kallat gig-arbete. Gig-arbetare har ofta inte ens någon formell anställning, utan lever i praktiken som daglönare. Vi talat om 28 miljoner gig-arbetare i dagens Europa!
De “appar” som de hyrs av tar inget arbetsgivaransvar. Inga sociala avgifter inga kollektivavtal. Ägarna bakom dessa appar tjänar enorma pengar. De ska enligt Jonas tvingas att anställa och ta arbetsgivaransvar.
Privatiseringarna och avregleringarna har också lett till att de anställda splittras upp på underleverantörer och underleverantörer till underleverantörer. Många utan kollektivavtal och många rent kriminella.
På den byggarbetsplats i Sundbyberg där fem arbetare dog när en hiss rasade fanns 119 underleverantörer!
Rätten att ta in arbetskraft har nu också lett till att Elon Musk nu kan ta in strejkbrytare från Polen, Nederländerna m.m.
Strejken på Elon Musks Tesla handlar ju just om att facket vill få Musk att teckna kollektivavtal. Denne egocentriske och stormrike ”entreprenör” har som policy att inte teckna kollektivavtal inte någonstans i världen. Att en seger över Musk är av högsta prioritet är givet.
Av högsta vikt är också enligt Jonas att extremhögern slås tillbaka i EU-valet. I flera länder går dessa krafter framåt och vi kan om det vill sej illa få se en kraftig förstärkning av högerkrafternas position i EU-parlamentet. Den traditionella liberal-konservativa högern kommer i så fall att frestas till samarbete med sina ännu mer extrema bröder. Att lita till att den moderata högern skulle blockera ytterhögern är enligt Jonas som att luta sej mot ett duschdraperi.
Jonas fick bifallsapplåder flera gånger när det gäller de områden vi ovan refererat. Dom flesta i rummet hade nog stärkts i sin uppfattning att en röst på Vänsterpartiet är det nödvändiga för att motarbeta höger och extremhöger. Han var klar och övertygande.
Men på två områden svajade det till. Det handlade då om Ukraina och rustningarna, och även om katastrofen i Palestina och om en anständig lösning för det svårt plågade palestinska folket.
Säkert höll alla med om att man vill se de ryska imperialismen misslyckas i sitt erövringskrig. Men man kan nog tycka att Jonas Sjöstedt gör det lätt för sej när han undviker det faktum att den svenska staten hamnat i lag med den ännu starkare imperialistmakten USA och dess allierade. En supermakt och ett block som bär ansvar för ett oändligt antal övergrepp mot nationer och rörelser som i olika grad politiskt och ekonomiskt vägrat att reservationslöst underordna sej USA och övriga västliga stormakter.
Inte heller berörde Jonas det faktum att även Vänsterpartiet slutit upp bakom Tidölagets gigantiska militära upprustning av det som nu är den svenska NATO-krigsmakten.
Jonas poängterade att stödet till Ukraina också måste vara militärt och att inte en kvadratmillimeter av Ukrainas jord får ges upp till ockupationsmakten.
Han fick frågan av en palestinsk mötesdeltagare om varför inte samma principfasthet gäller Palestina. Jonas menade att Vänsterpartiet gett stöd till det palestinska folket hela tiden. Man kräver vapenvila och sanktioner mot Israel Man kräver att Netanyahu ställs inför rätta. Han berättade att man på Vänsterpartiets kongress diskuterat tvåstatslösning (en palestinsk och en Israelisk stat bredvid varandra) och enstatslösning (en enda demokratisk stat för alla som bor på det territorium som är Israel/Palestina) och att man fastnade för en tvåstatslösning som det realistiska. Han påpekade också att Israels rätt att finnas som stat måste erkännas.
Men jag tror att delar av publiken tyckte att Jonas logik svajade lite här. Konflikten började ju inte den 7 oktober 2023 utan 1948 med att det palestinska folket genom ett av imperialistmakterna då kontrollerat FN berövades sitt land. Israel är ju ett koloniseringsprojekt från början till slut.
Jonas tog själv upp detta. Men då bör man ju också inse att hela Palestina är kolonialt ockuperat, och att staten Israel otvetydigt och från början till slut är ett kolonialt projekt.
Att konsekvent vägra att acceptera ockupationen och den koloniala annekteringen (det vill säga erövringen) är inte, som kolonialstatens försvarare hävdar, odemokratiskt. Det förhåller sig ju tvärtom: Att förorda en demokratisk sekulariserad stat för alla som bor på territoriet är rimligtvis den väg demokrater och antikolonialister måste understödja och förespråka. Att acceptera det koloniala projektet och ockupationen bör väl jämföras med att kräva att Ukrainarna ska acceptera Donetsk som ryskt. Och det är ju Jonas Sjöstedt emot.
En tvåstatslösning skulle ge palestinierna det lilla Gaza (numera söndersmulat) och Västbanken (idag totalt fragmenterat och terroriserat av de kolonialistiska bosättarna). Bantustanområden som Israel dessutom i praktiken skulle komma att kontrollera och styra över som en överordnad apartheidregim.
Jag tror dock att det stora flertalet av dem som var med på mötet, trots Vänsterpartiets vacklan i rustningsfrågan och Palestinafrågan, ansåg att som en del i motståndet mot högerns offensiv är en röst på Vänsterpartiet i valet på söndag en självklarhet.
Peter Widén
