När dessa rader skrivs vet vi ännu inte det slutliga resultatet i det US-amerikanska presidentvalet. President Donald Trump har valt taktiken att helt enkelt rakt ut i luften påstå att poströsterna gett oppositionen möjlighet att fuska (hur? Genom en konspiration bland brevbärarna?) och han kräver att räkningen av röster i de delstater där han ser ut att förlora stoppas.
I en rad delstater där han för tillfället leder minskar hans ledning när nya röster kommer in . Detta tar Trump som ett bevis på att fusk pågår. Sanningen är den att när poströster räknas sist (demokrater röstar i större utsträckning via poströstning jämfört med republikaner) och när storstadsområden räknas sist så går naturligt fler röster till i det här fallet Biden.
Kommentatorer i BBC, CNN och SVT påtalar detta och poängterar att inga bevis för valfusk existerar.
Detta påminner mej om ett val för ett år sedan. När anklagelser om valfusk riktades mot den bolivianska vänstern och dess kandidat, den regerande presidenten Evo Morales. Det som hände var att man under valnatten p.g.a. tekniska problem stoppade snabbräkningen av rösterna (en annan långsammare räkning fortsatte). När snabbräkningen kom igång visade det sej att Morales hade fått ett stort antal av rösterna. Vilket var naturligt eftersom de områden från vilka resultaten nu kom in var landsbygdsområden med ett starkt traditionellt stöd för Evo Morales och partiet MAS.
På samma sätt som övervikten för Biden när det gäller poströster och röster från storstäderna är fullkomligt väntad. Men i fallet Bolivia fanns inga västerländska journalister som förklarade det. Politiker och journalister ylade med i högerns falska kör ropande valfusk. Resultatet blev mobilisering av högermobb på gatorna, attacker på fackföreningsledare och slutligen statskupp. Som möttes med gillande av Sveriges utrikesminister Anne Linde.
Förföljelser och trakasserier har plågat Bolivia i ett år. Men den extremistiska högerregeringen kunde inte stå emot kravet på val och ett år efter kuppen vann MAS återigen den politiska makten.
Anne Linde med flera står där med sina tvättade halsar.
Man kan notera att Anne Lindes feghet också nu tar sej uttryck i att hon inte heller nu törs kritisera törs kritisera ytterhögerns anklagelser om valfusk, trots s journalister och europeiska valövervakares försäkringar om att det inte finns några tecken på att några oegentligheter av betydelse förekommit!.
Hon törs inte gå emot Trumps uppenbart grundlösa, svepande, bisarra och konspirationsteoretiska resonemang. Det är nämligen inte 100-procentigt klart att han förlorar. Kryperiet för den som har makten i Washington har blivit en hörnsten i Anne Lindes och Peter Hultgrens politiska filosofi. Där en grundbult är det militära samarbetet med USA:s krigsmakt
Tragiskt är också att så många US-amerikaner kan svälja Trumps lögner och påhitt som de gör. Man kan konstatera att de under flera år tränats i att tro det mest uppenbart lögnaktiga.
Flera senatorer som nu valts in i USA:s senat har förklarat sin sympati för den konspirationsteoretiska sekten QAnon. En sekt som hävdar att Donald Trump är involverad i en helig kamp mot ett ondskefullt satanistiskt pedofilnätverk som också äter barn. Och som leds av Hillary Clinton. Tror man på sånt är ju tro på ett icke bevisat valfusk rena småpotatisen.
Peter Widén
