Det vi i Svensk-Kubanska i grunden sysslar med är opinionsbildning. Vi har en brant uppförsbacke för att göra oss gällande. Media förmedlar en helt annan bild av verkligheten än den vi ger.
Vi tror ofta att vi får vår bild av omvärlden via olika källor, och att vi utifrån en sammanvägning kan göra oss en uppfattning. Det vore bra, men så är det inte.
Tre stora nyhetsbyråer, AP (USA), AFP (Frankrike) och Reuters (Brittiskt, kanadensiskt, USA) dominerar totalt och står för långt över 90 procent av alla nyheter vi i Västvärlden får om omvärlden. Enbart AP används av 12 000 olika medier och når mer än halva jordens befolkning varje dag! Dessa tre, med ca 11 000 anställda, behärskar nyhetsvärlden. De förser i sin tur nationella nyhetsbyråer, tidningar och radio/TV-kanaler med sitt stoff. Det här betyder att du kan läsa exakt samma nyheter i Stockholm, Berlin och Washington. Ofta med identiska ordval. Mer ambitiösa redaktioner redigerar texten, fixar egen grafik och foton från andra håll. I övrigt är det detsamma.
Stora tidningar och radio/TV har i och för sig egna utlandskorrespondenter. Men då talar vi om en handfull personer. Ofta är det en, eller ett par, personer som ska bevaka en hel kontinent. Omöjligt, så de förlitar sig på samma byråer. Igår hörde jag ett reportage om Libyen. Journalisten satt i Tel Aviv. Idag ett om Sudan, journalisten i Mocambique. De hade lika gärna kunnat vara i Stockholm eller Korpilombolo. Och skulle utrikeskorren faktiskt vara på plats, och skulle han kunna språket, och skulle han ha lokala kontakter, så delar han ändå den bild han är satt att förmedla. Om inte så blir han inte långlivad som utrikesreporter. Undantagen till denna regel är ytterst få. Kanske Magda Gad i Expressen?
Men det är värre än så. Världens största mediebolag är inte dessa tre byråer. Det är Pentagon med 27 000 (!!) anställda PR-specialister och en budget på 5 miljarder dollar årligen. Pentagon har i sin tur nära kontakter med de stora byråerna och förser dem med information som passar USA. Oftast kan källan, Pentagon, inte spåras. ”Nyheten” publiceras i ett medium och plockas strax upp av andra. Tidigare CIA-agenter har berättat om hur rena lögner fabriceras. Det är otroligt effektivt för att mata oss med en tillrättalagd version av verkligheten. Någon gång kan en avvikande röst komma fram, precis som det ibland kan finnas bra artiklar i DN eller AB. Det ökar trovärdigheten. Men sådant material drunknar fullständigt i den störtflod som sköljer över oss i varenda nyhetsutsändning och i varenda tidning i ett oupphörligt flöde.
Efter USA:s invasion av Irak och de många lögner som spreds såväl före, som under, angreppet gjorde flera tidningar självkritik för att de okritiskt varit megafoner för Vita Huset. Sedan har inget hänt, utan medierna har spelat samma partiska roll i alla efterföljande krig och konflikter.
Alltså: Över 90 procent av allt vi får veta om utrikes förhållanden kommer via tre västerländska nyhetsbyråer med band till Pentagon. Det är ett informationskrig som pågår. Nyhetsbyråerna och Pentagons 27 000 PR-specialister är parter i detta krig. Medierna spelar en avgörande roll för att bevara den rådande ordningen. En ordning som ligger i makthavarnas intresse. Varje gång du hör eller läser om Venezuela, Kuba eller något annat, tänk på vem som ligger bakom. Vem gynnar vinklingen? Vem tjänar på den versionen? Vad är det som döljs? Vi ska vara medvetna om att det är detta vi har att kämpa emot. Vi är katastrofalt underlägsna. Vi måste vässa våra möjligheter och bli slagkraftigare, vi måste bli fler för att nå ut bättre. Vi måste lita på vår egen verklighetsuppfattning, trots att den ständigt ifrågasätts. Men vi är inte ensamma, våra uppfattningar delas av miljontals progressiva och kämpande människor i världen.
Zoltan Tiroler
Ordförande Svensk-Kubanska Föreningen och medlem av eFOLKETs redaktion.
Artikeln även publicerad i Tidskriften KUBA
Källa: den norske journalisten Terje Maloy, https://off-guardian.org/2019/03/08/the-propaganda-multiplier/
