Bild: Geralt / Pixabay.

World Wide Waste – onödig konsumtion av digital data

Författare: Gerry McGovern
Översättning: LEL

Den digitala världen är fysisk. Digitalt är inte grönt. Digitalt kostar vår planet. Varje gång jag laddar ner ett e-postmeddelande bidrar jag till global uppvärmning. Varje gång jag tweetar, gör en sökning eller kontrollerar en webbsida, skapar jag föroreningar. Digitalt är fysiskt. Datacentren finns inte i molnet. De finns på land i massiva fysiska byggnader som är fulla av datorer som hungrar efter energi. Det verkar osynligt. Det verkar billigt och gratis. Det är det inte. Digitalt kostar vår planet.

En av de svåraste utmaningarna med det digitala är att verkligen förstå vad det är, dess form, dess inverkan på den fysiska världen. Jag vill hjälpa dig att ge dig en känsla för det digitala. Jag ska analysera hur många träd som behöver planteras för att kompensera för en viss digital aktivitet.

Till exempel:

  • 1,6 miljarder träd måste planteras för att kompensera för föroreningar orsakade av skräppost.
  • 1,5 miljarder träd skulle behöva planteras för att hantera den årliga e-handelns avkastning enbart i USA.
  • 231 miljoner träd skulle behöva planteras för att hantera den förorening som orsakades till följd av de uppgifter som amerikanska medborgare förbrukade digitalt under 2019.
  • 16 miljoner träd skulle behöva planteras för att kompensera föroreningarna orsakade av de uppskattade 1,9 biljoner årliga sökningarna på Google.

“Vi har ingen energiproduktionskris.
Vi har en energiförbrukningskris”

Vi konsumerar alldeles för mycket av det jorden producerar och under de senaste 40 åren har vår aptit för allt exploderat, drivits och möjliggjorts av framsteg inom digital teknik. Återvinning och förnybar energi är ofta en form av grön tvätt för stora företag. Att gå till 100% förnybart skulle inte vara utan dess kostnader, eftersom maskinerna som tillverkar vind- och solteknik måste tillverkas vilket förbrukar energi – batterierna i våra elbilar behöver värdefulla råvaror.

“Vi förbrukar för mycket energi, det är problemet, och precis som våra midjor har dessa vanor tappat kontrollen”

Oavsett om det är korrelation eller orsakssamband, kan vi kartlägga den explosiva tillväxten av digitalt användande under de senaste fyrtio åren med den explosiva tillväxten i resursutarmning.

Utan tvekan har massiv rikedom skapats för en liten elit, med 26 personer som äger så mycket som de 50% fattigaste, enligt Oxfam.

Medan fattigdomsminskningen visade lovande tecken under de första åren av detta århundrade, så har nätet sedan det mognat, gjort att framstegen stoppats. “Uppskattningsvis 820 miljoner människor hade inte tillräckligt att äta under 2018”. Enligt FN, “en uppgång från 811 miljoner från föregående år.”

Upp till 90% av lagrad digital data används inte

Upp till 90% av digital data används inte. Vi samlar in. Vi lagrar. Vi skapar och använder den sedan inte. Ord, musik, bilder, filmer, video, programvara. Allt slutar som data. De flesta data är som engångsplast, bortkastad plast.

Vilken typ av samhälle accepterar 90% avfall?

  • Cirka 90% av data används aldrig tre månader efter det att den lagrades, enligt Tech Target.
  • 80% av all digital data kommer aldrig användas igen efter att den har lagrats, enligt en rapport från 2018 av Active Archive Alliance.
  • Företag analyserar vanligtvis bara cirka 10% av den data de samlar in, enligt sökteknologspecialisten Lucidworks.
  • 90% av ostrukturerad data analyseras aldrig, enligt IDC.
  • 90% av all sensordata som samlats in från Internet of Things-enheter (IoT – sakernas internet) används aldrig enligt IBM.

Vi laddar ner gratisappen, provar den kanske en gång och sedan aldrig igen. Forskning från mobilinformationsföretaget Quettra fann att den genomsnittliga appen förlorar 77% av sina användare under de första tre dagarna efter installationen, 90% under de första 30 dagarna och 95% inom de första 90. Allt detta arbete, kostnad och energi som går till att skapa saker som ingen sedan använder – den energi det kostade att ladda ner den där appen för den enstaka användningen. “Men det var ju ok eftersom den var gratis”.

Få affärsmodeller orsakar mer långvarig skada på vår miljö än den “fria” modellen, eftersom den bygger på affärsmodellen “slöseri med avfall och reklam”.

Titta på de flesta organisationerna och du kommer att se att de är monster av digitalt avfall. “Min erfarenhet är att IT-landskap är 90% avfall”, sa Wolfgang Goebl, grundare av Architectural Thinking Association. “Det jag har sett i många företag är att de kan driva samma verksamhet med 10% av IT-applikationer och servrar”.

E-handelsförpackningar står för 30% av det fasta avfallet som genereras i USA, enligt US Environmental Protection Agency. Cirka 165 miljarder paket levereras varje år i USA. Kartongförpackningarna motsvarar en miljard träd, enligt data från USPS, FedEx och UPS analyserade av LimeLoop. Om 20% av inköpen av e-handel returneras, så huggs det ner 200 miljoner träd varje år bara i USA för att hantera konsumenternas önskemål.

“Billigt lagringsutrymme kombinerat med billig processorkraft gjorde ‘World Wide Web’ till ‘World Wide Waste’”

Nätet är ett hav fullt av skit. Vi vistas på den första sidan med sökresultat på t.ex. Google, och vågar aldrig längre än de första resultaten, så vi ser inte allt skräp som lurar under. Fler människor har varit på toppen av Mount Everest än på den 10:e sidan med sökresultat.

Föräldrar varnar sina barn: “Gå inte längre än den första sidan med sökresultat.”

Jag sökte efter “klimatförändringar”. Google informerade mig om att det fanns “cirka 931 000 000” resultat. Det är 931 miljoner resultat! Vem besöker alla dessa sidor? En studie från Ahrefs från 2018 visade att 91% av alla sidor de analyserade fick noll trafik från Google. Vad är poängen? Vad är meningen? Lagras datan någonstans i onödan?

Det är billigt att lagra så vi lagrar allt. När vi sparar oss tid i nuet, tror vi att det betalar sig i framtiden. På ytan ser kostnaden för lagrad data mindre ut än kostnaden för att redigera det, städa upp det och ta bort det efter att det inte längre är användbart.

Vi fortsätter att göra dessa falska beräkningar av hur mycket tid vi kan spara just nu om vi lagrar sakerna, istället för att spendera tid på att ta bort sånt vi inte behöver. Vi lagrar problem för framtiden. Vi måste börja beräkna den verkliga kostnaden för det digitala, och det betyder att vi beräknar de totala kostnaderna för digitala produkter och data under hela dess livstid. Lagring är en del av datakostnaden.

Fokusera på avfallet: Utveckla en ekologiskt hållbar digital kultur

Den största utmaningen vi har idag både i den fysiska och digitala världen är avfall. Det är inte ett energiproduktionsproblem vi har. Det är ett avfallsproblem. Det definierande kännetecknet för “rik” världskultur är slöseri. Vi skapar till exempel så mycket plastavfall att geologer ser ett sedimentärt plastlager dyka upp. I havet förväntas det att plastens vikt snart kommer att motsvara fiskens vikt.

När jag tänker tillbaka på en 25-årig karriär med att arbeta på nätet är det överväldigande intrycket jag har, de enorma mängder digitalt avfall jag har stött på. Sällan, om någonsin (och jag inkluderar mig själv i den här beräkningen) – har jag hört någon oro för/om att minska energiförbrukningen, minska antalet system, enheter och programvara eller minska de stora mängder värdelös data och innehåll som organisationer skapat i allt mer rasande hastigheter.

När världen brinner och översvämmas, är det ganska otroligt att vi inom digital design och utveckling festar och kör på som om det vore 1999. Till och med att övertyga människor i den digitala industrin att det de gör förbrukar energi och skapar avfall är en utmaning.

Det digitala har underlättat och påskyndat en frätande och destruktiv “mega-avfallskultur”. Innan det digitala, skapade människor avfall med spadar. Det digitala har gett dem grävare (Mer lagringsplats – större hårddiskar). Dessförinnan förblev designers vildaste drömmar bara drömmar. Det digitala låter alla drömmar blomma ut. Ett gammalt ordspråk säger att: “Det finns en bok inuti alla”. Men den digitala världen släppte boken, och det finns en djup kultur inom det digitala som säger att det är fantastiskt. Lagra allt i datasjön så ordnar vi det senare. Detta är en avfallskultur. En kultur som tror att det inte kostar något med det digitala. Ingen kostnad för all denna lagring. Åtminstone ingen kostnad värt att oroa sig för, tror man. Men kostnaden närmast noll är den farligaste kostnaden för alla.

“Globalt, dumpas eller bränns motsvarigheten till en hel sopbil full av textilier. Varje sekund”

Du kan inte ha “Fast Fashion” utan det digitala. I en värld av penna och papper kan du helt enkelt inte skapa 24 “årstider” per år. MacBook gör det möjligt för designern att bli vild, medan Instagram matar missbrukarna. Vi köper tre gånger så mycket kläder idag som tidigare och bär dem hälften så länge tack vare det digitala. Globalt, dumpas eller bränns motsvarigheten till en hel sopbil full av textilier. Varje sekund.

Det digitala är den stora facilitatorn, den stora möjliggöraren, den stora acceleratorn för avfall.

Ett sätt att börja förändra denna destruktiva, framtida förintande kultur är att bli tvångsmässig om att minska avfall, och i synnerhet digitalt avfall. 80% av det totala avfallet som det digitala skapar sker under tillverkningen av enheten/prylen. Så vi måste försöka äga mindre antal digitala enheter och hålla fast vid dem så länge som det är möjligt.

Just nu har “Big Data” sin “Big Bang”, vilket skapar ofattbara och oöverskådliga mängder av främst skräpdata. Vi måste tänka mycket mer och skapa mycket mindre. Vi måste dela och återanvända mycket mer. Paus. Motstå. Sakta ner. Och när vi skapar, alltid avsätta tid för granskning och radering. Om du tar de tio bilderna, ta dig tid att granska dem och ta bort nio av dem. Det är mycket bättre eftersom du har ett foto kvar som betyder något.

—Gerry McGovern

Två utdrag ur boken: World Wide Waste

Översättning: LEL