Kubas president Miguel Mario Díaz-Canel Bermúdez’ tal som avslutning på Nationaförsamlingens session 17 december 2020, President Díaz-Canel.
Översättning: Eva Björklund 20210101
Kamrater: Det är en heder för Kuba att få välkomna kamrat Gerardo Hernández Nordelo till regeringen, som ledamot idag, sex år sedan han återvände hem. [Gerardo Hernández satt fängslad i USA 1998 till 2014. han var dömd till dubbelt livstidsstraff för spioneri. Det han gjort var att bevaka CIA-understödda exilkubanska terroristorganisationer i Miami. Han frigavs 2014, tillsammans med kamraterna Antonio Guerrero och Ramón Labañino, efter förhandlingar med Obama-administrationen.]
För ett år sedan sa vi från samma podium: De ville vår död men vi lever! Vi föreställde oss vid den tiden att ingenting kunde vara värre än att en upptrappning av den imperialistiska blockaden med angrepp på våra energikällor, sjukvårdsbrigader och finansieringsmöjligheter. Fram till 2020, ett år som har varit svårt och utmanande som få andra, på grund av den häpnadsväckande COVID-19-pandemin som plötsligt och i flera månader stängde dörrarna för vår ekonomi och samhällsliv.
Med USAs upptrappning av blockaden blev allt värre, eftersom blockaden inverkade på allt, och nådde outhärdliga nivåer, ett definitivt bevis på våra motståndares illvillighet. De insisterade på att försöka döda oss; men vi insisterade på att leva och vinna. Cuba Viva (Kuba lever) och övervann oss själva.Detta är vårt folks öde att växa inför utmaningar. Det ligger i den kubanska nationens gener, smidda i motståndet och i slavarnas uppror och vägran att låta sig förslavas, och invandrarnas drömmar om ett bättre liv. Arvet från ledarna för kriget för självständighet, som offrade allt de ägde för revolutionens, av mödrarna som bar sina barn i stridens hetta och den starka kreolska identitet som mognade under de långa år vårt land bara var fritt till namnet. Det ligger i de generationer efter generationer som utgöt sitt blod och sådde frön i ojämlika slagsmål i städerna och i bergen tills de segrar.
Det går inte att förklara revolutionens existens, dess seger och överlevnad inför skrämmande angrepp och smärtsamma förluster utan att nämna dessa grundstenar som vi påminns om varje dag av en historia med så många hjältar och hjältinnor per invånare att de är svårt att räkna. Men exemplet är smittsamt. Under dessa månader av pandemi har vi dagligen bevittnat kvinnors och mäns, unga och gamlas, hjältemodiga bedrifter av personer i alla åldrar och yrken, män och kvinnor, unga och gamla. Även våra barn har gjort sitt och exemplariskt tillhållit sina föräldrar när använda ansiktsmask, handtvätt och fysiska avstånd, de tre pelarna för individuellt ansvar i denna gemensamma kamp.
Jag skulle vilja säga här, idag, att under dessa månader har vi i varje stund i arbetat för att möta COVID-19 har vuxit och lärt oss mycket. Det var spända, utmattande dagar, men vi kände oss aldrig avskräckta, framför allt tack vare folket.Modlöshet var inte ett alternativ inför sådant hjältemod, inte en persons eller en grupps, utan av en hel nations. Hjältemod drog oss med och inspirerade ständigt oss att ge mer, göra mer, även när våra kroppar krävde vila. Kubanska kvinnor och män stod 2020 inför de mest utmanande prövningar år 2020 genom att uthärda brister av alla slag, trötta på långa köer, avstå från fester och omfamningar.
Det nya coronaviruset var en enorm utmaning tillsammans med den kris som blockaden skapade. Men vi mötte det utan rädsla. Hade mindre läkemedel, mindre mat, mindre transporter, men också färre infektioner, mindre sjukdom och färre dödsfall än andra länder. Detta kan bara förklaras med att vi har starkare politisk vilja, mer solidaritet och mer social rättvisa. Mer socialism. Inom vetenskap och medicin slogs rekord i hängivenhet och både personliga och kollektiva uppoffringar, som gjorde det möjligt för vårt land att förhållandevis snabbt placera oss bland dem som fått kontroll över pandemin.
För att illustrera detta med siffror: Kuba har tagit1 294 052 prover och identifierat 9 771 positiva fall, vilket tyvärr ledde till 137 personers död, för en dödlighet på 1,40, långt under den globala andelen 2,25, och även under världsdelen Amerika vid 2,54. Vi är bland de få länder i världen som inte har registrerat några COVID-19-dödsfall bland gravida kvinnor, barn eller hälsoarbetare.
