Värnskatten infördes 1995 för att de med allra högsta inkomsterna skulle bidra lite extra till våran gemensamma välfärd. 1999 avskaffades värnskatten och vi fick i stället en extra statlig inkomstskatt
på 5 procent, vilket i stort sett är samma sak. I folkmun kallas den fortfarande för värnskatt
.
Värnskatten för 2019 drabbar
dem som har en årsinkomst på mer än 703 000 kronor, vilket motsvarar de 370 000 personerna i Sverige som har de högsta lönerna.
I en de 73 punkterna i uppgörelsen mellan regeringspartierna S, Mp samt deras nyfunna vänner i C och L ingår att denna förhatliga värnskatt ska tas bort, för i den nyliberala idévärlden är det viktigast att sänka skatten mest för dem som redan har mest.
För att få en mera handfast uppfattning hur denna slopade värnskatt slår
mot de rikaste kan man ta Jan-Olof Jacke (bilden) som exempel. Jan-Olof Jacke är ny VD för Svenskt Näringsliv, det som tidigare hette SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen).
Han har en nätt liten månadslön på 485 000 kronor. Alltså en årslön på nästan 6 miljoner kronor.
Den slopade värnskatten ger honom 24.250 kronor per månad.
24.250 kronor i månaden rätt ner i spargrisen.
24.000 råkar dessutom vara den summa som är medelinkomsten per månad i Sverige, vilket också kan vara av intresse vid en jämförelse mellan rika och fattiga.
När nu framför allt centerns Annie Lööf och liberalernas Jan Blörklund jublar i högan sky över att Sverige har fått en regering som kommer att föra en tydlig liberal politik, har vi genom detta slopande av värnskatten fått ännu ett exempel på vad denna liberalism handlar om.
Förutom sänkta skatter som ger mest till de som tjänar mest och 5 kronor i månaden till en fattigpensionär med pension på 8000 per månad, så får vi nu den slopade värnskatten som också ger ännu mera till de rikaste.
Borgerlig fördelningspolitik i ett nötskal.
Rolf Waltersson
