Andreas Cervenka och hans bok – “Vad är pengar?”. Skärmklipp från Rikard Westman / Wikipedia, samt Libris.

Varifrån kommer alla pengar – Reflexioner om Andreas Cervenkas bok “Vad är pengar?”

I dessa coronatider tycks allt möjligt. Det som för några år sedan ansågs omöjligt tillämpas idag av stater och banker. Ofantliga penningmängder slussas ut i samhället. Pengar som före pandemin inte fanns och tvingade fram neddragningar och besparingar i den offentliga sektorn. Plötsligt är bilden förändrad och stora industriföretag som t.ex. SAS tilldelas miljardbelopp. Hur är detta möjligt?

För att förstå läser jag “Vad är pengar?” av Svenska Dagbladets utmärkta tidigare ekonomireporter Andreas Cervenka. Han försöker på ett enkelt sätt förklara vad pengar är så att var och en begriper. Utgångspunkten är en fråga som hans 5-årige son ställer: Är det riktiga pengar eller bankpengar?

Själv har jag läst ekonomi på universiteten men kursplanen hade som syfte att plantera den klassiska ekonomin hos de unga studerande. Eftersom miljön och den finansiella ekonomin inte finns med i det ursprungliga klassiska utbudet och efterfrågemodellen så är jag med andra ord sämre lottad att förstå hur ekonomin egentligen fungerar, än de som inte hade indoktrinerats i den klassiska nationalekonomin. Men inte heller vänster ut fann jag några tillfredsställande förklaringar.

Om vi tar det från början

De första bankirerna var smeder som kom att förvara guld mot en skuldsedel. Det gick alltså att köpa tillbaka guldet för en lika stor summa som man fått för guldet. Smederna kom snart på att de kunde skriva ut mer pengar än de hade täckning för eftersom inte alla kunder kom samtidigt och ville köpa tillbaka guldet. Och det är denna illusion som fortfarande härskar i bankväsendet menar Cervenka.

Så småningom kom denna bindning till guldet att överges. Staterna behövde mer pengar för att dra igång krig och kunderna behövde mer pengar för att kunna hålla igång konsumtionen.

Krediten kom att få allt större betydelse. Det skapades penningmarknadsfonder som ansågs lika säkra som det ordinarie banksystemet. En kolossal andrahandsmarknad uppstod. Dessa skuggbanker hanterar mångdubbelt större summor än den ordinarie bankmarknaden. Olika produkter som derivat och optioner uppstod och som 2007 gav upphov till finanskrisen.

Då uppstod en rusning när stora anonyma institutioner desperat försökte rädda sina digitala pengar. Till slut blev USA centralbank tvungen att garantera även delar av dessa skuggbanker. Samma sak skedde i Europa där Europeiska Centralbanken skapade 1000 miljarder euro, och räddade banksystemet.

Denna historia går att hjälpligt förstå men för mig återstår den stora frågan. Hur kan riksbanken och även vanliga banker skriva ut oerhörda summor där endast en bråkdel har reell täckning.

Hur kan pengar skapas “out of thin air” som man sa i USA under finanskrisen för 12 år sedan, och är det ingen gräns för hur mycket pengar som kan skapas?

Under pandemin är det än så länge inte banksystemet som ska räddas, även om det är en tidsfråga enligt många ekonomer, innan dagens kris närmar sig banksystemet.

Idag är det den reella ekonomin som måste räddas. Människor blir arbetslösa, industrier slås ut och för många runt om i världen blir det svårt att klara det dagliga livet. I längden kan inte USA genom att skapa svindlande nya krediter rädda den egna ekonomin och dollarns ställning som reservvaluta och enda garant för banksystemet, anser allt fler ekonomer.

I stora delar av världen skrivs därför ofattbara summor ut av centralbanker. Det är keynesianismen (teorin innehåller bland annat idéer om hur en regering kan dämpa konjunktursvängningar, genom att styra den aggregerade, totala, efterfrågan med finanspolitiska verktyg. red.anm.) som återvänder mångdubbelt större än under tidigare skeden som t.ex. den stora depressionen.

På frågan om det inte finns en del övre gräns svarar riksbankschefen Ingves att “vi kan skapa så mycket som krävs”. Detlev Schlicher som varit anställd hos J. P. Morgan menar att ett system där papperspengar värde inte är kopplat till guld eller någon annan råvara är dömt att misslyckas. “Vi har skapat ett monster”, fortsätter han.

Jag läser mig till att det fungerar på följande sätt. Om centralbanken skapar 1 miljon nya kronor som den skjutsar in ekonomin skapar det 10 nya miljoner beroende på att bankerna lånar ut nästan alla pengar och i sin tur skapar nya pengar. I Sverige behöver inte riksbanken ha någon reserv och kan i praktiken skapa oändligt mycket pengar.

Vad finns det då för restriktioner?

Utlåningen som banken gör, d.v.s. olika kunders skulder till banken, måste vara lika stort som inlåningen till banken d.v.s. bankens skulder till småsparare och de obligationer som banken tagit upp. När bankerna ökar mängden pengar i samhället så sker det genom nya skulder till bankens kunder och lån som banken tar själv.

Hur mycket pengar banken vill låna ut beror på hur stor säkerhet lånen har ifråga om aktie eller fastigheter.

Bankerna har idag expanderat sin utlåning och bankernas skulder har mångfaldigats och det finns inga incitament att minska utlåningen.

Cervenka menar att systemet fungerar så att om bankerna får problem så måste centralbanken gå in och rädda bankerna, annars blir det en finansiell härdsmälta.

Tillbaka till grundfrågorna

Det tycks i dagens läge inte finnas någon gräns för expansionen så länge som förtroendet för banksystemet finns kvar.

Att Sverige samlat i ladorna som Magdalena Andersson säger innebär t.ex. att utlåningen till den offentliga sektorn satts på sparlåga och att säkerheten ifråga om aktier och fastigheter hela tiden måste öka. Som jag skrev i början beror allt på att förtroendet för systemet är intakt. Skulle det börja svikta och vi får en “bank holiday” och alla rusar till bankerna för att ta ut sina pengar; då kan det gå fort.

Jag ser tre möjliga utvägar:

  1. En grön lösning. Människorna ändrar sina konsumtionsmönster och en rörelse växer fram som innebär att BNP inte behöver öka hela tiden vilket innebär att den ständiga expansionen av nya pengar inte behövs.
  2. En radikal reformistisk lösning vore att ta ifrån affärsbankernas deras tillstånd att skapa nya pengar. Då skulle en del av osäkerheten försvinna och bankkriserna skulle kunna minska.
  3. En revolutionär lösning skulle kunna vara att dagens kris visar att ett helt annat samhälle är möjligt eftersom stora delar av samhället idag hålls igång av “papperslappar” utan något reellt värde. Det behövs alltså inga pengar. Det viktiga är att samhällets nödvändiga arbete utförs. Så egentligen behövs inte bankirer, mäklare och andra som bara lever på att förmera pengar och inte bidrar till samhällets välstånd.

Hans Östensson

Liknande artiklar