Nu höjs röster att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet måste backa från hotet om misstroendevotum när det gäller LAS och anställningstryggheten.
“Nu när vi befinner oss mitt i en coronapandemi, skenande arbetslöshet och en ekonomi som rasar, är det oansvarigt att kasta in Sverige i ett politiskt kaos också”. Så lyder tongångarna från flera håll.
Det är inte bara Annie Lööf och Nyamko Sabuni som envist håller fast vid att LAS-utredningen måste bli lag om inte arbetsmarknadens parter kommer överens i förhandlingar.
Och vad är det för förhandlingsfrihet som råder om man (regeringen C och L) i förväg kräver att om ni inte frivilligt kommer överens om att “modernisera” arbetsrätten på det sätt vi vill, så genomför vi denna “modernisering” genom att göra LAS-utredningen till lag.
Även Aftonbladets ledarsida och Aftonbladets kolumnist Lena Melin för fram liknande åsikter:
“Nu, mitt i en pandemi, är det inte läge att kasta ut Sverige i ett politiskt kaos som kan leda till nyval. Jonas Sjöstedt har hamnat i en återvändsgränd och måste backa”.
Lena Melin menar också att det bara är en “åsikt” Jonas Sjöstedt har när han påstår att LAS-utredningens förslag försämrar anställningstryggheten.
Och man pekat på PTK som minsann tagit sitt samhällsansvar genom att tillsammans med Svenskt Näringsliv accepterat senaste (sista?) avtalsförslaget.
Det kan påpekas att det inom PTK finns kritiska röster som menar att man svikit den fackliga solidariteten genom att förena sig med arbetsgivarsidan i en så viktig fråga som att urholka anställningstryggheten.
Även Stefan Löfven är förbannad. Så här säger Göran Greider, Dalademokraten:
“Löfven kan inte ge besked om LAS-utredningen. Och han är mer förbannad på ett Vänsterparti som försvarar arbetsrätten än på Liberalerna och Centerpartiet som vill försämra den. Detta känns inte bra”.
Frågan om LAS, anställningstryggheten och arbetsrätten var en av de viktigaste punkterna i januariavtalet mellan regeringen C och L. Alltså kom frågan om arbetsrätten upp “på bordet” långt innan vi hade någon coronapandemi. Och Vänsterpartiet markerade redan från början:
“Det går en röd linje när det gäller arbetsrätten och marknadshyror”
Även S var/är emot försämrad anställningstrygghet, men tvingas hålla god min i elakt spel genom att man bundit upp sig till de båda mittenextremistiska partiernas hjärtefråga.
LO-beslutet att förkasta förhandlingsförslaget är också en klar fingervisning. Ska regeringen och en statsminister, med bakgrund som svetsare, ta strid mot LO i en sådan fundamentalt viktig fråga?
Det är nog många som behöver tänka en vända till och besinna sig.
Och om det nu handlar om att “ta sitt samhällsansvar” för att förhindra att vi hamnar i ett politiskt kaos, om nu ett eventuellt nyval är ett kaos, varför kan man inte avkräva att även Centern och Liberalerna backar?
Varför kan inte Annie Lööf och Nyamko Sabuni backa från sitt envisa krav att LAS och anställningstryggheten måste urholkas till varje pris – kosta vad det kosta vill?
Inte ens på Fredrik Reinfeldts tid fick dessa partier gehör för detta krav. Reinfeldt var trots allt så förståndig att han insåg att det var en taktiskt dålig idé att ta strid mot LO och arbetarrörelsen – i alla fall i den här frågan.
Det kan vara läge att påminna om att när Annie Lööf valdes till partiledare avslöjade hon att “järnladyn” Margret Thatcher var hennes politiska förebild. Alltså Englands konservativa premiärminister som hade som målsättning att med alla medel krossa fackföreningsrörelsen. Läs om detta i eFOLKET 23 augusti 2018 under rubriken “Sakpolitik eller valtaktik?”.
PS. Den statliga utredningen “En moderniserad arbetsrätt”, även kallad Tojer-utredningen, är en nätt liten lunta på över 700 sidor. På ett ställe i utredningen står det:
“Om risken för att bli uppsagd av personliga skäl ökar kan det ha en positiv effekt på arbetstagarnas arbetsinsats, vilket leder till förbättrat resultat för företagen”.
Man kan tro att det är ett beställningsarbete, Timbro eller någon annan tokhöger.
Människosynen går igen:
Arbetare är lata och ska ha piska över sig för att jobba mera.
De välavlönade som seglar genom livet på en räkmacka stimuleras att jobba mera genom kraftigt sänkta skatter.
Rolf Waltersson
