Varför så tyst från regeringen och den borgerliga oppositionen angående Turkiets krav på utlämnande av 73 kurdiska “terrorister”?
Ni kommer kanske ihåg Cirkus Scott och teaterdirektör Bronett som bad publiken om “Största möjliga tysssstnad” när någon cirkusartist skulle utföra halsbrytande cirkusnummer. Det var knäpptyst när artisten slängde sig i trapetserna och slog volter högt uppe under cirkuskupolens tak.
Samma öronbedövande tystnad tycks nu råda från ansvariga svenska ministrar, och den borgerliga oppositionen, när det gäller Sveriges Nato-ansökan och Turkiets krav på utlämning av de 73 (eller 33) kurdiska “terroristerna”.
Turkiet ligger på nästan dagligen och kräver att dessa “terrorister” ska utvisas i enlighet med avtalet. Annars blir det inget Svenskt Nato-medlemskap.
För någon vecka sedan kallade Turkiets utrikesdepartement upp representanter från Sveriges ambassad i Ankara för att protestera mot den “terroristpropaganda” som tillåts i Sverige. Bakgrunden sägs vara en demonstration i Stockholm där olika kurdiska organisationer deltagit:
– Vi kan bekräfta att ett möte har ägt rum mellan representanter för Sveriges ambassad i Ankara och det turkiska utrikesdepartementet, uppger svenska UD till SVT.
Det uppges också att de diplomatiska förbindelserna mellan Turkiet och Sverige varit “ansträngda”, som det heter på diplomatiskt fikonspråk.
Och för ett par dagar upprepades kravet om utlämnande av Turkiets utrikesminister Mevlüt Cavusoglu.
I en intervju i turkiskt TV säger han att Sverige och Finland inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att Turkiet ska släppa in dem i Nato:
– Dessa två länder måste uppfylla sina löften och punkterna i överenskommelsen, kräver nu Melvüt Cavusoglu.
Magdalena Andersson kontrar med:
– Jag känner inte till någon sådan lista.
Ord står mot ord. Har Sverige lovat utlämning av kurdiska “terrorister”? Finns det nedskrivet i något avtal är det väl bara att visa upp detta avtal för att få klarhet i vem som bluffar.
Eller är det något man muntligen pratat om eller kommit överens om då Magdalena Andersson och Ann Linde skakade hand med Erdoğan?
Det liknar rena cirkusen. Hur som helst. Nu är det Turkiet som hela tiden “ligger på”, samtidigt som det är total tystnad från ansvariga ministrar. Varför ligger inte media på? Varför ställer inte reportrar relevanta frågor och kräver svar?
Och för alla kurder i Sverige måste det kännas minsta sagt “olustigt” oavsett om de är uppsatta på någon “terrorlista” eller inte.
Som det upphetsade klimatet är nu räcker det med att vara kurd för att utpekas och betraktas som presumtiv terrorist.
I debatten har det nämnts kurdiska författare och journalister bosatta i Sverige som ska finnas med på denna (hemliga?) lista. Även riksdagsledamoten Amineh Kakabaweh blev till en början utpekad av Turkiet som “terrorist”, och som en som skulle utvisas.
Det är inte helt uteslutet att någon galning får för sig att “ta saken i egna händer”. Eller att någon agent hitskickad av den turkiska regimen gör slag i saken enligt Erdoğans motto: En bra kurd är en död kurd”.
Det här är ingen lek. Det är ingen lek med ord. Det här är i allra högsta grad på blodigt allvar.
Och den svenska regeringen och alla andra Nato-kramare har målat in sig i ett hörn och vet inte hur de ska ta sig ur den här knipan.
Eller gäller det bara att sitta stilla i den läckande båten och vänta på att färgen ska torka?
Rolf Waltersson
