Idag smäller det, eller snarare, idag gäller det. Blir det en röd-grön röra eller en blå-brun sörja? Nu får inget gå fel. Landets öde ligger i mina darriga händer.
Dagen till ära har jag klätt upp mig på så sätt att jag bytt till rena kalsonger. Sedan traskar jag iväg de cirka 500 meter jag har till vallokalen i Strigelns äldreboende på Köpmangatan i Eskilstuna.
Från början med en olustig känsla. 11 september är lite av en otursdag. 11 september 1973, störtades den demokratiskt valde socialistiske presidenten i Chile, Salvador Allende. Han störtades vid en militärkupp under ledning av general Augusto Pinochet ivrigt påhejad och understödd av CIA och USA.
11 september var också den dag 2001 då de två kapade passagerarplanen flög in ide två tornhusen på World Trade Center. Nästan 3 000 människor dödades i den terrorattacken.
Och nu ska man gå till valurnan, också 11 september. Men min rädsla försvinner när jag svänger runt hörnet Haleniigatan-Köpmangatan. Där får jag syn på ett tomt skyltfönster som är som en skrattspegel. Ena ögonblicket är jag lång och smal med en kropp som har form som en “getingmidja” …
Ett snedsteg åt höger så är jag lika rund om magen igen.
Även förbipasserande gående cyklister och bilar ändrar skepnad i denna skrattspegel. Några stannar till och undrar vad jag håller på med. De blir också full i skratt där de ser sig i skrattspegeln.
Jag traskar vidare och får syn på ett elskåp där någon skrivit “ALLT ÅT ALLA”. Vilket genialt budskap. Det borde väl alla partier kunna ställ sig bakom. Ja, kanske inte de partier som tycker det måste vara skillnad mellan skit och pannkaka.
Om alla har det lika bra, hur ska man då veta vilka som är av börd och har bildning. Eller som författaren Henrik Tikkanen skrev:
– Det är då fan att man inte kan se skillnad på en skrumplever man kämpat sig till av för mycket grogg och av för mycket öl.
“Jämlikhet – men med måtta”
Väl framme vid vallokalen visas jag till den lokal för oss som tillhör valdistrikt “Lustigbacke”. Det finns alltså två valdistrikt i anslutning till varandra.
Lustigbacke – bara namnet gör att man blir på gott humör.
En lite kort kö gör att jag får vänta några minuter innan jag släpps in i bås nummer ett. Det är där man i hemlighet kan plocka till sig de rätta valsedlarna. Det är nytt för det här valet för att man bättre ska kunna hålla sin valhemlighet. För i Sverige finns det två saker man inte gärna pratar om – vilket parti man röstar på och hur mycket pengar man tjänar.
Man kan på sociala medier berätta öppet om nästan allt. Man berättar hur aspackad man var på festen, att man spydde på fina mattan och hur värdelöst det uppraggade ligget blev.
Och sjukdomar. Man kan berätta om alla sjukdomar. man har, Men med ett undantag, hemorrojder. Jag har inte hört någon som stoltserar med sina hemorrojder.
Åter till vallokalen. Efter att man i smyg plockat åt sig valsedlarna slussas man till valbåset där man bakom en skärm ska pilla ner sina tre valsedlar i de tre ytterkuvert man fått. Inte helt lätt med fumliga fingrar eftersom kuverten är väldigt “tajta”, bara någon millimeter större än valsedeln.
När det är klart går man till valurnan där man blir mottagen av tre damer, där man får visa röstkort och legimitation, eller heter det legitimation.
En dam tar mina kuvert som hon i tur och ordning stoppar i valurnas springa och säger till hon som bockar av i vallängden:
“Röstar blått, röstar gult, röstar vitt”.
Jag försöker göra mig lustig, vi är ju trots allt i valdistrikt “Lustigbacke”, och säger: “Det stämmer inte, jag röstar rött”. Det skämtet faller inte i god jord. De tre damerna ser allvarligt på mig. Jag ser att de ränker; “Det här är allvarligt och inget att skämta om”.
På hemvägen stannar jag till och beundrar ännu en gång min slanka lekamen i skrattspegeln.
På tal om valdistrikt “Lustigbacke”. Det är en backe, en hög kulle som ligger i hörnet Köpmangatan-Haleniigatan.
På några gamla foton från Stadsmuseets bildarkiv kan man läsa om Lustigbacke, eller Lustig Backe:
“Guldsmeden Englund var gift med en snål käring född Lustig. Lustigbacke har namngivits efter hennes far. Han ringde i en klocka upphängd på en stapel uppe på backen vid Köpmangatan”
På den svartvita bilden som är tagen före 1914 ser man Lustigbacke uppe till höger.
Rolf Waltersson
