Förhandlingarna mellan IF Metall och arbetsgivarsidan har strandat
Fackets lågt lagda krav på 4,4 procents löneökning anses vara för högt
Gunnar Pettersson varnar för en uppluckring av de allmänna villkoren
Vi publicerar här en intervju med Gunnar Pettersson, medlem av IF Metalls avtalsråd och ordförande för fackklubben på Volvo i Umeå. Intervjuare är Per Leander, och artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
*****
Den 31 mars löper det nuvarande kollektivavtalet för industriarbetarna ut, men förhandlingarna i årets avtalsrörelse sker fortfarande bakom “lyckta dörrar” där ingen information kommer ut. Nu har medlarna, de så kallade opartiska ordförandena (Opo), trätt in och ska lägga fram kompromissförslag som parterna eventuellt kan acceptera. Den 13 april ska det hållas ett avtalsrådsmöte då förslaget presenteras för de fackliga representanterna.
Gunnar Pettersson, som är medlem av IF Metalls avtalsråd och ordförande för fackklubben på Volvo i Umeå, kommenterar:
– Förhandlingarna sker bakom stängda dörrar och det enda man egentligen vet är att parterna ännu inte enats om någon uppgörelse. Det krav som IF Metall har ställt på 4,4 procents löneökning, och som många av oss medlemmar tycker är alldeles för lågt satt, det tycker arbetsgivarsidan är ett alldeles för högt krav som de vägrar att gå med på. Det är ju ganska vanligt att det är så, det är bara frågan vad Opo kommer fram till och var man landar sen. Om det blir en kompromiss på 3 procent eller något sådant, säger Gunnar Pettersson och fortsätter:
– Men vad som står klart är att oavsett vad de kommer fram till, så kommer vi att få en reallönesänkning till följd av att inflationen är större än löneökningarna. En inflation som inte alls är beroende av någon stigande lönespiral, så som de säger, utan det är ju helt andra orsaker som ligger bakom inflationen.
Vad som också står klart är att företagsledningarna och de med högre befattningar kommer att kompensera sig själva för inflationen, menar Gunnar Pettersson. Det är inte de bäst beställda som drabbas av inflationen, utan de som redan har det svårast.
– De stigande kostnaderna gäller ju framför allt för mat, kommunikation och boende. Det är de tre komponenter som de lågavlönade måste lägga sina pengar på. Och det gör att utrymmet krymper rejält för de lägst avlönade nu. Så här kan man säga att det finns en verklig bekymmersfaktor för dem som har tagit fram strategin för vilken lönenivå man ska lägga sig på inom industrifacken och LO-kollektivet. Den är alldeles för låg. Det har vi påpekat både på avtalsrådet och från den här klubben, säger han.
Därför är det viktigt att det blir ett kort avtal på ett år denna gång, och inte på tre år som arbetsgivarna vill se, menar Gunnar Pettersson.
– Kravet från facken inom industrin är ett ettårigt avtal. Från mitt perspektiv är det självklart att ett avtal med så låga procentsatser måste vara kortvarigt så att vi inte binder upp oss på flera år utan reallöneökningar, för vi vet ju inte vart inflationen tar vägen.
Vidare har arbetsgivarsidan kommit med en serie motkrav som går ut på att luckra upp de rättigheter som arbetarna har idag, varnar Gunnar Pettersson. Något som IF Metall absolut inte får gå med på.
– Arbetsgivaren ställer alltid extremt långtgående motkrav innan förhandlingarna påbörjas vad gäller de allmänna villkoren, som det kallas. Det vill säga rätten till dygnsvila och regler om maximal övertid och så vidare. På industrisidan ställer man till exempel krav om utökad flexibilitet, som att man ska behöva jobba även på lördagar utan OB-tillägg eller övertidsersättning, och att man ska få jobba mycket fler timmar övertid per månad än vad som idag är tillåtet, berättar han.
– Och det har funnits en tendens, framför allt inom IF Metall, att gå med på försämringar av de allmänna villkorsfrågorna till förmån för eventuell löneökning. Men det måste man sluta med, menar jag, för det har blivit ett ständigt nedåtsluttande plan. Antingen måste man förbättra villkoren, som jag ser det, eller upphöra med arbetsfreden. Det som IF Metall och fackföreningsrörelsen överlag säljer är ju arbetsfred, det vill säga att arbetarna förbinder sig att inte strejka under rådande avtalsperiod. Det är det man har att erbjuda arbetsgivarna, men frågan är vad man får tillbaka och om det är värt det!
Kan det bli strejk i denna avtalsrörelse menar du?
– Det finns ingenting som tyder på det. Det finns inga signaler från ledningen om att det skulle vara aktuellt än så länge. Men bland medlemmarna så tycker man ju att kraven i årets avtalsrörelse är alldeles för låga och att det borde vara mer pengar i potten. Så visst finns det många som skulle vilja se att vi sätter större press på arbetsgivarsidan. Men eftersom förhandlingarna sker så långt ifrån medlemmarna så är det ju inte så att det diskuteras varje dag att nu ska vi strejka, säger Gunnar Pettersson.
– Men blir det så att IF Metall flaggar för att det blir stridsåtgärder så tror jag att många skulle välkomna det. Man vill ju säkerställa att man har någorlunda bevarade reallöner.
Per Leander
