Tidölaget har under SD:s ledning med kyla och målmedvetenhet riktat en serie ekonomiska slag mot folkbildningen, fredsrörelsen och rörelser med inriktning på solidaritetsprojekt i tredje världen.
Sveriges statsminister Ulf Kristersson klargjorde nyligen i Washington – i samband med NATO-inträdet – Sveriges nya position. I ett tal präglat av underkastelse och inställsamhet förklarade Kristersson att “Sverige nu har kommit hem”.
Han förklarade också att Sverige nu har “slutit sig till länder och folk” som “inte bara geografiskt, utan också kulturellt och värderingsmässigt står Sverige nära”.
Vad Kristersson signalerade var att han ville uttala sin tillfredsställelse över att de sista resterna av den politik som förknippats med Olof Palme nu har krossats. Tredje världens folk skall inte längre räknas.
Via myndigheten SIDA har Tidölaget nu riktat kraftiga slag mot organisationer som verkat i solidaritet med tredje världen.
Nedan beskrivs detta i ett uttalande från Latinamerikagrupperna, en av solidaritetsorganisationerna i Sverige.
Konsekvenserna av SIDAS uttalande den 15:e mars
Nu är turen kommen till organisationer som arbetar med internationell solidaritet, det vill säga civilsamhällsorganisationer (CSO).
Den 29:e februari fick SIDA uppdrag av regeringen att komma fram med en plan för drastiska förändringt. I fredags den 15:e mars meddelade SIDAs avdelningschef för civilsamhällesstöd, Karin Fällman att SIDA generaldirektör Jakob Granit fattat ett beslut om att säga upp sina avtal med sina strategiska partnerorganisationer (SPO).
SIDA stryper nu samtliga medel till sina SPOs inför nästa år – samtliga pågående projekt stryks, och i bästa fall föreläggs det på is i flera månader. Vilket får som konsekvens att organisationerna måste minska verksamheter och kanslier – eller till och med helt avsluta sin verksamhet.
Problemet med det här är att många organisationer nu måste avbryta mångåriga projekt. Speciellt problematiskt blir det för ForumCiv, organisationen fungerar som ett samlingsorgan för Sveriges alla mindre CSOs, som inte har möjlighet att vara SPOs. Det ekonomiska beroendet dessa små CSOs har till ForumCiv och därmed SIDA gör det totalt omöjligt för vissa av dem att bedriva sin verksamhet. i och med de nu avbrutna medlen. ForumCiv består av ca 200 små CSOs som har ett otroligt brett nätverk världen över med gräsrotsorganisationer och besitter ovärderlig kunskap om lokalområden världen över, något som SIDA inte har.
Det är genom det här stödet Sverige bistår med internationellt bistånd och hjälp till.
Ingen konsekvensanalys har gjorts och därmed är effekterna av denna avklippning inte kartlagd.
Det finns en uppfattning om att stora delar av civilsamhället är vänsterdrivet, men faktum är att det är civilsamhället som kämpar för mänskliga rättigheter innanför och utanför Sveriges gränser. Det är även de som agerar språkrör till minoriteter i utsatta lägen och agerar visselblåsare för institutioner och företag som bryter normer och regler genom sina breda gräsrotsnätverk världen över.
Nedrivningen av den svenska modellen för folkrörelser och demokrati är nu ett faktum, det finns en tydlig strategi bakom regeringens senaste års agerande.
Det började med neddragningen av det så kallade “infokom” anslaget (anslaget gick från 155 miljoner till 20, där SIDA behöll majoriteten själv), där hela civilsamhällssektorn förlorade sin finansiering till kommunikation inom Sverige.
Detta resulterade i att samtliga administrativa kommunikationstjänster och informationsprojekt fick läggas ner, och kapaciteten för att presentera experters kritiska röster inom sektorn är nu borta. Nu när civilsamhällesorganisationerna är tystade kan plundringen av Sveriges folkrörelser påbörjas.
Den börjar med total kapning av bistånd till nästa år för den civilsamhällessektor som arbetar med fred, rättvisa och spridningen av demokratiska värden såväl i Sverige som utomlands.
LÄS OCKSÅ:
Varför vill Tidö-regeringen stryka fackligt samarbete i biståndet? – Anna Sundström, Olof Palme Internationella Center.
