Tolv miljoner kan räcka till mycket, höjda lärarlöner för att ta ett aktuellt exempel. Så mycket missade Eskilstuna när kommunens ansökan inte kom in i tid till Skolverket. Att fylla i och skicka in en ansökan torde inte vara behäftat med alltför stora svårigheter. Av landets alla kommuner var det bara fyra som inte gick i land med uppgiften. Eskilstuna var en av dem.
Något har strulat på vägen, sa förvaltningschefen som levde i tron att ansökan var inskickad och skulle sätta sig och titta på vad felet kunde bero på. Hon kanske sitter och tittar än, vad vet jag.
Det är åt pipsvängen, sa moderata kommunalrådet, försökte låta som han läst Astrid Lindgren och tyckte inte missen är hela världen, så länge förvaltningen går med överskott. Bröder emellan fick han omedelbart en reflexmässig kommentar från sin liberale alliansbroder, att felet inte är hans. Så talar en sann alliansbroder, det lärde vi oss under åtta långa år.
De borgerligas ständigt upprepade mantra om enklare jobb vore kanske något att tänka på för ett moderat kommunalråd och en förvaltningschef som inte klarar av att skicka in en ansökningsblankett.
Sen har vi andra sidan av myntet. Det som faller neråt och kommunalråd och förvaltningschef inte ser.
Idag är den förskola med mindre barngrupper som regelmässigt utlovas i valtider bortglömd. Så här ett par år innan nya löften ska ställas ut gäller barnförvaring med ett minimum av personal och inga vikarier.
Går det moderata kommunalrådet som har verksamhetsansvar ut i verkligheten ska han finna att överskottet han talade om inte existerar. Från arbetsledarhåll används de missade tolv miljonerna som argument att hålla igen, när personalen begär att få ta ut det som finns kvar av innestående medel från årets budget för verksamhetsnödvändigt material.
Förhållandet är detsamma i hela skolverksamheten. Barn med behov av särskilt stöd graderas, alla som har behov av stödinsatser kan inte få det med motivering att andra har större behov. Det hjälper inte att Löfven står i talarstolar och skryter om att regeringen slagit in på en ny väg, att alla barn ska synas och har rätt till stöd. Tydligen gäller inte statsministerskrävlet i den kommunala ekonomin, där tolv missade miljoner betraktas som lappri. Vart tog forna dagars sossar vägen, är de fullständigt utrotade?
Det är klart, ska riskkapitalisterna ha sitt först och friskolorna överpremieras i nästa steg blir det inte så värst mycket över till kommunala skolor och barn som behöver stöd. Så har samhället alltid fungerat.
För att i någon mån minska skaderisken kunde moderata kommunalrådet få ändrade arbetsuppgifter. I stället för att förstöra för skola och barn kan han få utreda behovet av tjugovåningshus i stadskärnan, tills det är dags att kliva av vid nästa val.
Håkan Boström