Inom ramen finns valfrihet.
Valmöjligheternas tyranni, kanske bäst exemplifierat i pensionssystemet, är ett utmärkt system eller ideologi för att göra dig ansvarig för din pension eller hur du mår, eftersom du också kan välja hur du mår, att välja glädje är ett val du som individ kan göra. Samtidigt kräver ideologin av oss att inte ifrågasätta “valfriheten” eftersom den presenteras som om den i sig inte vore eller kan vara problematisk.
Tänk den lätt absurda situationen, att sjukhuset har stängt p.g.a. av dålig lönsamhet. Eller att valet jag ska göra inför gymnasiet måste göra mig påläst om skolans resultaträkning? Vi borde diskutera vad som finns inom ramen för valfrihet, vem har bestämt ramarna? Varför diskuteras inte alternativ?
Att samhället ska fungera, behöver inte valfrihetshysterin, att elnätet fungerar, att vägar och kommunikationer finns för medborgarna, att skolan har bra kvalitet utan att jag som medborgare behöver oroa mig, är mer än rimligt. Bränslet i valfrihetsideologin, är att du själv hålls ansvarig för ditt eventuella felbeslut.
Vi borde offentligt mer diskutera att valfrihet som den framställs i den politiska debatten är kopplat till ekonomiska intressen och den ytterlighet att några få görs till hjältar i ett ekonomiskt präglat samhälle som gömmer sig bakom valfrihetens diktat.
Att det är skattepengar som omvandlas till privata vinster är dessutom för att samtala med Anders Borg en fråga om finansiering krona för krona och borde mer ingående analyseras vilka vinnarna är.
Den politiska diskurs som Anders Borg kommunicerade ut för att legitimera en ansvarsfull ekonomisk politik, krona för krona, vore en ypperlig ingång till att diskutera valfrihetsbegreppet och dess koppling till politiska och ekonomiska intressen.
Tobias Jirlind
