I vår “globaliserade” värld är en ständigt förekommande företeelse storbolags jakt på råvaror och vinstgivande projekt som leder till att lokalbefolkning (ofta ursprungsbefolkning) skuffas undan och i många fall helt förlorar den miljö som varit basen för deras liv.
Den som den 11 oktober begav sej till ABF-huset i Stockholm fick höra Dick Forslund informera om en sådan konfrontation som just nu sker i Pondo-land i Sydafrika.
Dick Forslund är idag bosatt i Amadiba (en del av Pondo-land). Han har hela sitt vuxna liv (sen slutet av 60-talet) varit verksam i den socialistiska rörelsen i Sverige men nu är Sydafrika hans nya hemland.
Det som Dick nu berättade om handlar om det Australiska gruvföretaget MRC som vill öppna ett gigantiskt dagbrott i Amadiba. Det är mineralen ilmenit (gammalt namn; titan-järn) som man vill bryta. Ett ämne som bland annat används för blekning. Pigment i målarfärg, tandkräm och sololja.
Befolkningen motsätter sej brytningen. Den kommer att förstöra deras livsbetingelser.
Området kallas den “vilda kusten” och karaktäriseras av unikt växt och djurliv. Invånarna lever på jordbruk som ger bra skördar. Samhällena är omoderna men inte fattiga. Potatis, kött med mera finns i tillräckliga mängder. Man vill också utveckla hållbar turism och tagit de första stegen i en sådan riktning med anläggningar och lokalbefolkning som anställda.
Dagbrottet som bolaget vill sätta igång ska bli mer än två mil långt och ligga enbart två kilometer från kusten. En dödsstöt mot natur och möjlig turism. Brytningen kommer inte att ge Amadiba något positivt.
Länkat till gruvprojektet är planerna på en ny motorväg, N2, som befolkningen också motsätter sej.
Befolkningen har sina egna demokratiska organ, bland annat stormöte, Konkolo, där allt diskuteras och beslutas. Inte genom majoritetsbeslut utan med så kallad konsensus. Man diskuterar tills alla är överens, Bolaget erkänner inte dessa stormötens beslutsrätt. Man anser att om man bara får lägga fram planerna och informerat så har man gjort vad som behövs för att kunna gå vidare.
Ett problem är att dessa storbolag har mäktiga sydafrikanska ekonomiska och politiska krafter som stöd.
När apartheidregimen (den vita rasistiska regimen som härskade fram till 90-talets början) föll så lanserade ANC politiken Black Economic Empowerment. Detta betydde helt enkelt att de vita kapitalisterna inte skulle få vara ensamma vid köttgrytorna. En svart borgarklass skulle formeras. Politiken har enligt Dick lett till att ANC ruttnat inifrån. Medlemmar i ANC och fackliga ledare förvandlades till spekulerande kapitalister. Korruption och karriärism breder ut sej. Nuvarande presidenten Ramaphosa är ett exempel. Från ledare i gruvarbetarförbundet har han utvecklats till rik företagare och nu också president. Det här betyder att ANC idag hyser folk som har egna intressen i projekt som kanske krockar totalt med intressena hos befolkningar i olika delar av landet. ANC:s vägval efter apartheids fall, att överge alla socialistiska ambitioner och acceptera den globaliserade kapitalismen har lett till att Sydafrika idag fortfarande präglas av ojämlikhet och klassklyftor. Enda skillnaden är att de vita kapitalisterna och välbeställda medelklassgrupper har fått sällskap av svarta “wannabies” och spekulationskapitalister. För 98% av befolkningen har inga sociala eller ekonomiska förbättringar skett menade Dick Forslund.
I Amadiba har befolkningen organiserat sej i en motståndsorganisation: Amadiba Crises Committee. Förkortat ACC. Bolag och myndigheter har gjort allt för att bekämpa ACC. 2016 blev dess ordförande Bazooka Rahdebe mördad. Han genomborrades av kulor med stor sannolikhet avfyrad av utskickade poliser. Han efterträddes av Nonhle Mbutuma, som också är gift med Dick Forslund.
Dick kunde visa filmbilder från möten där Nonhle läste lusen av bolags och myndighetsfolk. En speciellt slipad motståndare till ACC är gruvministern Gwede Mantache. f.d. gruvarbetare. Han kommer liksom Ramaphosa från gruvarbetarförbundet och är medlem i SACP (Sydafrikas Kommunistiska Parti) och ANC. Han har haft topp-positioner i båda dessa organisationer. “En slug jävel” enligt Dick.
Nu försöker bolag och myndigheter med alla medel knäcka motståndet i Amadiba. Man anordnar möten där man bussar in folk från andra områden som lurats att tro att de kan tjäna på gruvbrytningen. Man attackerar ACC-manifestationer och enskilda ACC-aktivister fysiskt. Nonhle Mbutuma lever under ständigt hot. Senast några dagar innan det möte som Dick Forslund talade på tvingades hon att tillfälligt gå under jorden då indikationer på en attack planerades fanns.
Fallet Amadiba är ett exempel på något som förekommer idag över hela världen. I jakten på profit och råvaror är kapitalintressena och deras politiska representanter beredda att gå över lik. Bildligt och bokstavligt. Och ofta är det ursprungsfolk som får se sina miljöer förstörda och ödelagda. Med materiell misär och förlorad traditionell kultur som följd. Du som vill stöda Amadiba Crises Committee kan swisha: 123 539 30 53. Skriv “Nonhle” i meddelanderutan. Pengarna är bland annat avsedda för att bekosta livvaktsskydd.
Den som vill kan gärna gå in på Youtube och söka på Nonhle Amadiba. Det finns många informativa filmer.
