Artikelförfattaren Johan Hansson är professor i teoretisk fysik vid Luleå tekniska universitet.
*******
Vår moderna ekonomi är helt beroende av evig tillväxt: Lån av pengar mot ränta kräver tillväxt. Aktieutdelning & stigande aktiekurser följer ökad vinst hos företagen – tillväxt.
Problemet är att de fundamentala naturlagarna förbjuder evig tillväxt. Ingen beslutsfattare kan göra något åt den saken. All produktion, av varor/tjänster/barn/…, kräver att högordnad energi (till exempel solljus) omvandlas till oordnad energi (värme). Många verkar tro att digitala tjänster och “elektrifiering” står över denna naturlag, men tvärtom använder till exempel serverhallar gigantiska mängder el (hög ordning) och genererar gigantiska mängder värme.
De som talar om tillväxt “frikopplad” från naturresurser lever alltså i en fantasivärld.
Ekonomisk tillväxt är bevisligen relaterad till ökande energiförbrukning – vilket betyder större utnyttjande av (ändliga) naturresurser – oavsett hur energin genereras.
Kärnreaktioner ger visserligen i sig inga koldioxidutsläpp, men det gör alla andra steg i kärnkraftsprocessen: konstruktion, gruvdrift, bearbetning, underhåll, drift, avveckling och avfallshantering – och allt detta måste kräva mindre energi än vad som kan fås ut.
Kärnkrafts-el kan alltså bara marginellt minska utsläppen av växthusgaser – endast så länge brytbart (ej förnybart) material håller hög koncentration och energiförbrukningen inte ökar! Hela kedjan skapar dessutom radioaktivt avfall som måste förvaras på skyddade platser 10 000 gånger längre än den moderna civilisation som skapat avfallsproblemet funnits.
Idag präglas vår värld av ett enormt – och ökande – teknikberoende. Samtidigt blir andelen av befolkningen som förstår denna teknik, och framför allt den bakomliggande naturvetenskapen, allt mindre – inklusive politikerna som (via oss) tar beslut som påverkar alla – en mycket farlig utveckling som resulterat i naiv övertro till helt otillräckliga teknologiska “lösningar”.
Global uppvärmning, minskande biologisk mångfald, utarmning av naturresurser, kollapsande fiskbestånd, mikroplaster, …, är “bara” symptom på det verkliga underliggande problemet: Den ohållbara (till)växande produktionen & konsumtionen av, många helt onödiga, och ofta rent skadliga, varor & tjänster.
Jordklotet tål helt enkelt inte en växande befolkning på åtta miljarder människor. Ska alla ha samma konsumtionsmönster som rika väst är redan en miljard för många. Vi och våra tamdjur utgör nu mer än 95% av alla däggdjur, andelen vilda djur (som fortsätter minska) knappt 5%.
Klimatnödläget är helt orsakat av att den exponentiella ekonomiska tillväxten de senaste 100 åren möjliggjorts och drivits av vår växande exploatering av kol, olja & gas, som långsamt bildats av solen (fotosyntes) under årmiljoner men nu hamnat i atmosfären som CO2 och rubbat klimatet.
Trots alla varningar är dessutom förbrukningen idag större än någonsin, eftersom fossila bränslen fortfarande är tillväxtens motor.
Men vad hjälper återkommande varningar från vetenskapen, nyligen för det reella hotet från AI (artificiell intelligens, en ny mycket energikrävande tillväxt-“möjlighet”…), om samhället ignorerar dem eftersom de absolut livsnödvändiga åtgärderna skulle hota den heliga tillväxten.
Det är symptomatiskt att ränteläget (ett “lyxproblem”) hysteriskt rapporteras betydligt mer än de verkliga civilisationshotande farorna som följer av tillväxten och som hela tiden eskalerar.
Ingen verkar dessutom någonsin fråga sig: Vad är syftet med all tillväxt? Vad är slutmålet? Att utrota mänskligheten? Över en viss (ganska låg) levnadsstandard, till exempel mätt som BNP/per capita, ökar inte livskvaliteten. Ett bra liv är alltså fullt möjligt med betydligt mindre produktion & konsumtion än idag. På 70-talet låg mänsklighetens konsumtion fortfarande under vad jorden kan reproducera. Men då var vi också “bara” 4 miljarder människor och onödiga varor & tjänster betydligt färre.
Vilken bonde som helst vet att det inte är någon bra idé att äta upp allt utsäde. Men det är precis vad vi, metaforiskt, håller på att göra med hela jorden. Vi förstör livsbetingelserna, inte bara för oss själva utan för alla kommande generationer – och det finns ingen annanstans att ta vägen. Jorden har unika egenskaper som inte finns på någon annan planet i solsystemet, som skyddar oss mot den – för liv – mycket ogästvänliga rymden: Ett starkt magnetfält avskärmar farliga laddade partiklar i solvinden. Atmosfären skyddar oss från annan skadlig strålning. Vår stora måne stabiliserar årstiderna. Jorden har gott om flytande vatten. Växter och plankton genererar syret vi behöver. Insekter pollinerar våra grödor. Plus ett oräkneligt antal andra livsnödvändiga, och hotade, egenskaper.
Vore det därför inte klokt att avstå egoistiskt kortsiktiga ohållbara materiella vinster, för mänsklighetens överlevnad och långsiktiga välstånd? Alltså hushålla med resurserna idag så de räcker även för kommande generationer, i stället för att som nu offra dem i allt vansinnigare takt på den ekonomiska tillväxtens altare. En verkligt “cirkulär ekonomi”, av vissa sedd som en möjlig räddning, kan omöjligen ha tillväxt eftersom input = output.
Dagens tillväxtekonomi är ekologiskt ohållbar, kan inte fortgå länge till och kommer snart att ersättas med något annat. Förhoppningsvis genom aktiva, kontrollerade val i stället för katastrofal kollaps. Det finns redan fullt realistiska alternativ, framtagna av ekologiska ekonomer som världsbankens Herman Daly, Tim Jackson och många fler – det gäller “bara” att implementera dem. Innan det är för sent.
Johan Hansson
