Annika Rullgård:
För rätt länge sedan bodde jag ett par år i North Carolina i USA. Jag bodde bra, hade bra arbete och vänner som jag träffade ibland och hade trevligt. Kort sagt jag hade mer än vad jag behövde. Materiellt hade jag det som i Sverige men ändå bestämde jag mig efter 1,5 år att inte bo kvar USA.
Det var flera orsaker till att jag inte ville bo kvar i USA. En var de de dåliga arbetsförhållandena jämfört med Sverige. En annan var bristen på jämlikhet mellan mellan män och kvinnor för att inte tala om diskrimineringen av färgade. Men värst var de stora klasskillnaderna i befolkningen. Jag längtade hem mer och mer allt eftersom tiden gick. Efter två år flyttade jag tillbaka till Sverige.
När jag kom hem, njöt jag av att inte se utslitna människor utföra tunga arbeten för hand. Ingen var illa klädd. Det fanns ingen slum och i Stockholm gick sopåkarna ut i strejk trots att sopåkarna i USA nog hade tyckt de svenska sopåkarnas arbetsförhållanden redan var en utopi.
Men vad har hänt sedan jag kom tillbaka till Sverige 1975? Jo, ett tag blev en del saker bättre men under de senaste 30 åren har det gått utför på många sätt i Sverige. De välfärdssystem som byggts upp har urholkats vilket orsakat stora klasskillnader och då inte minst beroende på ändringar i skatteskalor som gynnar höginkomsttagare.
Budgetförslaget nu i höst tar från de fattiga och ger till de rika med motiveringen att skatterna måste sänkas för att få fart på konsumtionen och tillväxten. Skatten för höginkomsttagare föreslås sänkas med åtskilliga miljarder.
Samtidigt snålas det med U-landsbistånd. Ukraina befinner sig i krig med stora umbäranden för befolkningen men Sverige vill inte dela med sig mer än smulor från de högavlönades bord. Många pensionärer som arbetat inom lågavlönade yrken får ofta skamligt låga pensioner trots att äldre inte borde behöva oroa sig för att inte kunna betala sina räkningar. Brister i underhåll av järnvägen orsakar förseningar för resenärerna. Sjukvården dras med långa köer.
Tyvärr påminner mig dagens Sverige i långa stycken om det USA där jag inte ville bo. Förutom vad jag skrivit ovan, står vi alla inför tider när var och en måste enas i att klara de utmaningar som väntar på grund av den pågående miljöförstöringen. Jag önskar därför att alla inklusive samtliga beslutsfattare alltid har följande i tankarna:
– Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
– Träna på att sätta både florans och faunans inklusive medmänniskors behov framför dina egna utan att se det som en uppoffring.
– Till var och en efter behov från var och en efter förmåga.
De som utger sig för att vara kristna, t ex medlemmar i KD, borde känna till följande bibelcitat och följa dem:
– Den generöse blir välsignad, för han delar sin mat med den fattige.
– Man ska ha medlidande med de svaga och de fattiga och rädda de fattigas liv.
Men i stället ges de högavlönade stora skattesänkningar för att öka sin konsumtion.
Annika Rullgård,
Orsa
