Vi skriver den 17 oktober anno 2022. Ulf Kristersson (M) har valts till statsminister av Sveriges Riksdag med siffrorna 176-173. Oppositionen, S, C, V och Mp, var dock eniga om att det var stöd eller inte stöd till Åkesson som omröstningen egentligen handlade om.
Jimmie Åkesson gjorde i sin röstförklaring och i intervjuerna efteråt inget för att tona ner uppfattningen att det i själva verket är han som är bossen. Oppositionen pekade på att SD fått igenom så gott som allt vad gäller partiets kärnfrågor. Liberalerna under Johan Persson har visat att det mesta är till salu i denna värld. Många äldre liberala partimedlemmar står idag rådvilla när det gäller fortsatt medlemskap i partiet.
Vi står alltså inför den ganska märkliga situationen att vi har tre partier som ingår i regeringen men att det är ett fjärde, större parti, som i själva verket är den dominerande kraften. Det gör det lite klurigt när man ska tala om vad makthavarna gör och tycker. Man kan ju inte säga “regeringen” eftersom den starkaste komponenten inte ingår i regeringen.
På Reinfeldts tid kunde man ju säga Alliansen eller alliansregeringen. Samtliga borgerliga partier ingick ju i Alliansen och hade också ministrar i regeringen. Ekots Tomas Ramberg insåg problemet.
“Tidögruppen eller vad vi ska kalla den” sa han. Kristersson, Busch, Åkesson och Persson vill ju kalla det avtal som de slutit för “Tidö-avtalet”. Detta eftersom de kokade ihop det på Tidö Slott.
Noshi Dadgostar kallade avtalet “Slotts-avtalet”. Ganska fyndigt eftersom det pekar på att det inte är låginkomsttagare som är representerade i den politik som avtalet speglar. Men vi tycker nog att de som ingått avtalet ska få bestämma benämningen.
Vad ska man då kalla denna allians? Under valrörelsen tjatade Kristersson om “mitt lag”. I det laget inkluderades även SD. Vi tycker därför att det enda rimliga är att använda den givna benämningen “Tidölaget”. Det vore nog bra om Tidölaget etableras som den benämning vi alla kan använda.
Peter Widén
