Vid gårdagens manifestation på Fristadstorget mot Israels massakrer och folkmordspolitik hölls ett av talen av Lina från Students for Palestine MDU och Palestinakommittén Folke Bernadotte i Eskilstuna.
Palestinavänner!
“Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn” sa Olof Palme i sitt jultal 1972, som en reaktion på de amerikanska bomberna över Hanoi.
Och så här lyder FN:s definition av folkmord från 1948:
Avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp, utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet.
Och så här lyder definitionen av etnisk rensning enligt Oxfords lexikon:
Tvångsmässig fördrivning eller dödande av en befolkningsgrupp i ett geografiskt område.
Så om vi ska kalla saker och ting vid sitt rätta namn kan ingen längre, med handen på hjärtat, påstå att det som pågår i Gaza är något annat än en etnisk rensning och ett folkmord.
Israels finansminister sa helt öppet i veckan att han vill reducera Gazas befolkning med 90 procent.
Danny Neumann, tidigare medlem i Knesset, sa i en livesänd tv-intervju att alla i Gaza är terrorister, söner till hundar och att de alla måste förintas, dödas.
En nuvarande medlem i Knesset sa att hon vill bygga nya bosättningar i varje del av Gaza.
Om det inte är folkmordsretorik, vad är det då?
De försöker inte ens dölja det längre.
Jag har ända sedan 7 oktober undrat hur folk bara kan leva på som vanligt, som om ingenting har hänt, när allt jag själv har kunnat tänka på är de små barnkropparna som lemlästas och ligger begravda under rasmassorna. Men så kring jul började jag känna mig väldigt uttröttad och sönderstressad. Jag började få mardrömmar om nätterna, allt var bara blod, mörker och kroppar.
Så jag tänkte att jag bara skulle unna mig en liten, liten paus. Avfölja alla Instagramkonton med hemska bilder och filmer, sluta följa de starka journalisterna på plats, sluta följa nyhetsrapporteringen minutiöst. En liten andningspaus. Vilket också är en så fruktansvärd tanke, för i Gaza får de ingen andningspaus. I Gaza är terrorn konstant, i Gaza dör fortfarande ett barn var tionde minut.
Men det var DÅ, under min paus, som jag förstod. Hur folk kan leva på som vanligt. Jag kände själv hur enkelt det var att fokusera på bekvämare saker. Hur enkelt det var att blunda. Och jag skämdes, och jag skrämdes.
Därför känner jag nu, starkare än någonsin att vi aldrig får titta bort!
Vi får aldrig titta bort, vi får aldrig sluta prata om Palestina, vi får aldrig sluta kalla det som Israel gör för något annat än dess rätta namn: etnisk rensning och folkmord.
Olof Palme sa även i sitt jultal 1972 att
Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.
Och därför är bombningarna ett illdåd.”
Från vår nuvarande statsminister kommer inget annat än en isande tystnad. Men ju tystare han är, desto mer måste vi höja våra röster. För att få folk att sluta blunda, för att få folk att börja våga kalla saker och ting för sitt rätta namn. Sveriges regering måste göra mer för att stoppa detta folkmord och omedelbart begära eldupphör, och vi måste fortsätta kämpa för Palestinas frihet.
Lina
Students for Palestine MDU
och
Palestinakommittén Folke Bernadotte
