Reflektioner från Hans Norebrink, göteborgare och vänsterpartist
1. Vi människor är sociala sällskapliga flockvarelser av naturen och evolutionen. Vi har ett djupt kollektivt djurarv av socialitet, “vår-egen-gruppkänsla”, ojämlikhet, rangordning, “vi-och-dom-tänkande”, social hierarki, revir (territorialitet), samt alfaindivid-dominans. Flockledaren styr och roffar åt sig mer mat för överlevnad, och mer sex för reproduktion – av barn och gener.
I förlängningen bidrar dessa gamla uråldriga “beteenderötter” långt senare – enligt evolutionära teorier – till vi-känsla, etnicitet, nationalism, social identitet, rasism, ojämlikhet (klass, ålder, kön/genus) sociala orättvisor, och klassamhällen med få rika/mäktiga och många fattiga/maktlösa.
Det betyder inte att vi är viljelösa biologiska robotar (=“biologism”) utan egen vilja. Tvärtom har vår höga intelligens bland annat “till uppgift” att möta olika situationer flexibelt. Och den kulturella förmåga som evolutionen har “givit oss” gör att vi själva i mycket kan bestämma över vårt individuella och kollektiva beteende. Annars skulle inte våra historiska och nuvarande samhällen och kulturer vara så olika (jämför exempelvis Iran, Nordkorea, Turkiet, och Sverige).
2. Från den mänskliga stenåldern har vi, å andra sidan, också ett trevligare evolutionärt jägar-samlar-arv av jämlikhet, allas lika värde och enkelt folkstyre – direktdemokrati. Därav i förlängningen underklass-kamp, solidaritet, jämlikt medborgarskap, liberalism, demokrati, socialism och den majoritetsstyrda national-staten med friheter och rättigheter.
De tidiga förmänniskorna hade utvecklat intelligens, språk, fantasi, symboliskt tänkande (typ den blågula flaggan är Sverige, avancerat gruppsamarbete, samt inte minst jämlikt vapeninnehav. Det rubbade maktbalansen hos våra apliknande förfäder, eller senare. Alfaindividen kunde därför störtas av den kollektivt samordnade gruppen. Så sett föddes demokratin inte i det antika Aten – utan i en okänd urtida stenåldersrevolution.
3. Jämlikhet fungerade i jägar-samlar-samhället där “folket-majoriteten” kunde kontrollera den potentiella maktsökande “eliten-minoriteten”. För våra gamla “djuriska” ojämlika tendenser lever än idag kvar vid sidan av våra nya “jägaraktiga” jämlika tendenser (drifter, instinkter). Så fungerar evolutionen.
Därför behövde en redan i jägarsamlar-demokratin kontrollera maktsökande alfahanneindivider via skämt, kritik, straff, fördrivning eller dödsstraff (som hos sanfolket i Kalahariöknen idag).
Nya forskningsrön visar dock att jägarsamlar-samhällen (kanske ihop med enklare jordbruk) på olika håll i världen har kunnat organisera större samhällen av jämlika samarbetande byar och släktklaner – utan klasser. Bland annat via federala samhällslösningar. “Amerindianernas” federalism inspirerade till USA:s federalism, vilket USA officiellt har erkänt.
4. Men kontrollen av själviska och korrumperade maktsökare fungerar dåligt i våra nutida, moderna, komplexa, storskaliga, centraliserade, byråkratiska “globalekonomiska” samhällen. Där vanligt folk sällan kan träffa politiska och ekonomiska makthavare ansikte mot ansikte. Dessa bor i sina egna överklassområden med likasinnade privilegierade maktsökar-människor. Lägg därtill att vi idag utövar politisk demokrati blott en dag vart fjärde år, och ekonomisk & och arbetsplats-demokrati aldrig.
5. Därför måste den begränsade demokrati vi har värnas, och antidemokratiska tendenser motarbetas om demokratin (folkmakten, majoritetsstyret, de liberala fri- och rättigheterna) ska kunna leva vidare. Se tendenserna till främlingsfientlighet, islamofobi, rasism, aggressiv högernationalism, och till och med fascism, som börjat hota Sverige, Polen, Ungern och inte minst Italien.
Med enpartistat, och en enda ideologi med “den enda sanningen”, så blev det däremot öppen politisk diktatur i östblocket. Västdemokratierna var närmare folk-makts-socialism än de auktoritära Sovjetstyrda överklass-regimerna under “den reellt existerande socialismen” eller “realsocialismen”. Dessa hade inget alls med socialistiska ideal att göra. Statligt ägande kombineras lätt med klassförtryck.
Den röda fernissan dolde just ett brutalt, ojämlikt, statligt klassamhälle i öst. Det är en skam att jag/vi i delar av vänstern inte ville se det! Framförallt saknades friheten och den folkliga kontrollen över de många makthungriga, giriga karriärmänniskorna. Redan stenåldersmänniskorna begrep att all makt måste kontrolleras, liksom de kvarvarande jägarsamlasamhällena jorden runt vet det.
6. Hela det byråkratiska, centralstyrda, totalitära partielit-upplägget i Sovjetsystemen och i maoismen, med stora mäktiga hyllade ledare, och ett maktfullkomligt monopolparti var fullständigt anti-socialistiskt. Det gynnade våra gamla, djuriska, ojämlikhets-diktatur-klassamhälle-tendenser.
Förhoppningsfulla blivande alfhannar gjorde karriär i de så kallade kommunistpartierna. Speciellt hade jag/vi naiva godtrogna tankar om ledande kamraters osjälviskhet. Att de inte skulle lockas av makt och pengar för egen vinning. Men utan kontroll växte deras girighet och maktlystnad.
Men med inget som bromsade maktkoncentrationen i östblocket, så växte statsterrorismen och övergreppen mot folken, arbetarna, bönderna och de intellektuella. Liksom partielitens skamliga halvt dolda lyxkonsumtion mitt i vanligt folks gråa köande fattigdom. Det gjordes ekonomiska, sociala och kulturella framsteg under den så kallade socialismen – men det gjordes det i kapitalistländerna också.
Däremot byggdes ingen socialism i betydelsen politisk, ekonomisk och arbetsplatsdemokrati, växande jämlikhet i makt och levnadsstandard, minskande skillnad mellan fysiskt och intellektuellt arbete, individuellt självförverkligande, folkets fria deltagande i samhällsdebatt och kultur. Och på sikt en klimatvärnande miljövänlig ekosocialism, en fredlig värld med federala syskonnationer i samverkan, samt slutligen ett klasslöst samhälle.
Hela det socialistiska samhälls-experimentet under 1900-talet var alltså ideologiskt sett ett totalt misslyckande och en gigantisk återvändsgränd, som drabbade Europa, Afrika, Asien och de arbetande klasserna i världen.
7. Slutsats. Vänstern måste studera evolutions-vetenskap och lära sig om människans ambivalenta natur: Vi är själviska (egoistiska) och osjälviska (altruistiska), individuella och kollektiva, konkurrerande och samarbetande. Vissa söker makt för sig själva, de flesta motverkar dem om de kan.
Med kunskap om människans (flexibla) natur går det för alla partier lättare att förändra samhälle i den politiska riktning man önskar. Människan är samhällsbyggandets subjekt – och därför är människokunskap det viktigaste att kunna i politiken. Och evolutionskunskap lägger grunden.
Hans Norebrink,
fil.mag. i internationella relationer, ny vänsterpartist, volontär i flera Syd-länder (ovanstående är min sammanfattning av långvariga studier av nationalism och socialism i evolutionärt ljus).
