Reflektioner av Hans Norebrink.
*****
Socialism: Dela makt och pengar!
Definitioner av socialism efterfrågas inför vänsterpartiets kommande partikongress. Varför inte “Jämlik delning av makt och pengar”? Så kort och enkelt kan socialismen definieras. Eller “Jämlikhet och Ekonomisk demokrati”. Lite längre “Demokratisering och ekonomisk utjämning av samhället”. Klassikerna “Arbetarmakt och lika lön” håller än.
Vänsterveteranen Johan Lönnroth ser socialismen mer konkret som “ett frihetligt system där de arbetande och samarbetande människorna tar makten och ägandet från kapitalisterna i företagen”. Där antyds även vägen till socialismen.
Men enklast och folkligast är det nog uttryckt i arbetarförfattaren Folke Fridells proletärroman “Död mans hand” om en textilfabrik i Lagan (Ljungby) där huvudpersonen Rivar-Bohm klartänkt ser essensen i socialismen: “Alla ska vara med och dela och bestämma” (underförstått med jämlika löner).
Det är alltså två huvudkomponenter i socialismen: folkets Makt via ägande/förvaltande av arbetsplatserna, näringslivet och ekonomin. Samt den lika delningen av Pengar och ekonomiska resurser som följer av den lika delningen av makten.
Jämlikhet grundbult
I slutändan är (1.) Lika delning av Makt och (2.) Lika delning av Pengar, båda uttryck för samma grundprincip, samma grundbult, samma kärna, samma drivande princip: JÄMLIKHET. Det är socialismen definierad av ett endaste ord.
Då kan men enkelt avfärda den så kallade “reellt existerande socialismen” eller “realsocialismen” som “falsksocialism”. Alltså de statsdiktaturer mellan DDR och Vietnam som lurade i vänsterfolk jorden runt att makten låg hos Folket (arbetar-och bondeklasserna, samt småföretagare och intellektuell medelklass).
I själva verket var makten koncentrerad till en revolutionär (bolsjevik-maoistisk) intellektuell elit, vars så kallade kommunism var ett monopolparti och en monopolideologi, som ovanifrån och odemokratiskt tvingades på det arbetande folket. En ojämlik maktfördelning utan yttrandefrihet, utan rätt till opposition, och utan rätt för vanligt folk att själva forma in framtid.
Snabbt skaffade sig de nya makthavarna (nomenklaturan) privilegier: Fina lägenheter, sommarhus, lyxbilbilar med chaufförer, sommarsemester vid Svarta havet, utlandsresor, speciella hemliga lyxbutiker för partimedlemmar, högdjuren hade till och med egna filer i trafiken.
Alltså, varken rättvis uppdelning av makt (bestämmande), eller schysst uppdelning av pengar (resurser). Och alltså heller ingen jämlikhet. Och definitivt ingen socialism.
Ny klasselit
Inte ens demokrati hade de i östblocket. Den bygger på alla människors (jäm)lika värde. Vilket ger varje vuxen människa rätt att verka för det politiska och ekonomiska system hen vill. Därför ligger den (av vissa vänsterfolk) så kallade “borgerliga” demokratin närmare socialismen än statsdiktaturerna i öst gjorde och gör.
Den framtida äkta socialismen utgår därför helt logiskt från en mångfald av partier, politisk demokrati och alla människors lika värde. Men vi på vänsterkanten vill utvidga demokratin till hela samhällslivet: politik, ekonomi, kultur, boende. Lokalt, regionalt, nationellt, globalt. Demokrati dagligen i vardagen. Gärna bygga samhällsmakten nerifrån
Men ska människornas (jäm)lika värde, och därav följande rätt till politisk aktivism (demokratins förstavåning) bli något mer än ord måste människorna få mer jämlik utbildning. Så att de i praktiken kan delta som informerade samhällsmedborgare.
Och vill vi fördjupa allas (jäm)lika värde än mer genom en supervidgad (ekonomisk, boende) demokrati tillämpad dagligen (andra våningens socialism) räcker det inte med bara utbildning. Den ojämlikhet som ligger i klassklyftan mellan fysiskt och intellektuellt arbete måste brytas ner. Den föder hela tiden tendenser till ojämlikhet, elitvälde och nya klassamhällen. Se den utvecklingen i östblocket.
Feodalliknande elit
Den sovjet-leninistiska “falsksocialismen” baserad på centraliserad byråkratisk planhushållning,
elitistisk partidiktatur, och diskriminering av kvinnor och mindre etnier och folk var redan från början fel väg att gå (men vänstern i världen ville tro på lögnen om “den första arbetarstaten”, ett hopp för vanligt folk överallt).
Och de insatser för att delvis sudda ut skillnaden mellan “andligt” och kroppsligt arbete, som gjordes i Albanien och i Kina under kulturevolutionen, var inom ramen för ett bibehållande av ett nytt diktatoriskt statsbyråkratiskt och feodalliknande samhälle. Klassamhället återupprättat, den rika partieliten styr över massan. Medan socialismen syftar till att helt avskaffa klassamhället.
Avskaffa politisk ojämlikhet (maktelit) ekonomisk ojämlikhet (ekonomisk elit), kulturell ojämlikhet (kulturelit). Men långsamt och som en framtid som folket själv driver i det svenska politiska demokratiska landskapet så som det ser ut idag, med omfattande friheter, rättigheter och välfärd. Socialism måste byggs på “västlig” demokrati. Och på miljö/klimat/ekologi.
Så hur skulle jag då kunna definiera socialism med bas i denna text. Det är inte det lättaste, speciellt om man ska hålla det kort och propagandistiskt snärtigt, användbart i agitationen. Ett försök:
“Socialismen vill på allvar fördjupa den politiska demokratin (folkmakten), så att alla människor i sin vardag kan delta jämlikt och ekologiskt i skötseln av samhället, ekonomin och naturen. Arbetsplatserna bör styras demokratiskt av de massutbildade arbetarna själva. Klassklyftan mellan arbetarjobb och tjänstemannarbeten bör utbildas bort så långt det går. Allas lika värde ger alla i stort sett samma lön. Målet är ett samhälle och en värld präglad av frihet, solidaritet och jämlikhet”.
Hans Norebrink, socialistisk arbetare
