Rent spontant, när jag fick höra vilka som var nominerade, gissade jag att Ann Jäderlund skulle ta hem årets pris. Säker var jag ju inte, inte så att jag gick in och satsade pengar. Men magkänslan sa att hon får det. De andra nominerade – Lars Norén, Birgitta Lillpers, Catharina Gripenberg, Pär Hansson – är visserligen fina poeter allihop, eller nästan allihop, men som sagt: jag tippade på Ann Jäderlund.
Jag hade fel. Som tur var.
Catharina Gripenberg är finlandssvensk, född i Jakobstad 1977. Sen ett tiotal år tillbaka är hon bosatt i Köpenhamn. En poet som med ojämna mellanrum ger ut en bok. Det har blivit fyra stycken på sjutton år. Varför så få vet jag inte, men jag väljer att tolka det på bästa sätt och antar att hon ger ut det som bör ges ut, inte mer och inte mindre.
Lyriken är den finlandssvenska litteraturens ryggrad. Men det är prosan som syns, hörs och säljer. Att något skulle förändras av det här priset är osannolikt. Men roligt är det, inte minst för svenska läsare som nu får ännu ett författarskap att följa.
Gripenberg har bott, studerat och skrivit i Finland, Norge och Danmark. I Finland ges henne böcker ut av Schildts&Söderström. Hon är också redaktör på förlaget Ellips, Vasa.
Ännu några ord om Ellips. Det är ett litet förlag, inte vinstdrivande och helt inriktat på att bara ge ut sådant som de själva tycker är bra. Så säger visserligen alla förlag, men det speciella med Ellips är att de talar sanning.
Om det är anledningen till att Catharina Gripenberg valt att fungera som redaktör just där vet jag inte. Men jag väljer att tro så tills jag blivit övertygad om motsatsen.
Robert Åsbacka
