Posten är död

Om man ser tillbaka i historien så var Posten ett välmående företag under många decennier. Postmängderna ökade, antalet anställda ökade, nya postkontor öppnade, allt var frid och fröjd. Men så hände något i början på nittiotalet. Det var den digitala revolutionen som började. I samma veva avreglerades postmarknaden. Posten hade inte längre monopol på brevmarknaden. Visserligen gällde det tidigare monopolet bara 20 gramsbrev, men i praktiken hade man tidigare inga konkurrenter på brevmarknaden.

När började utförsbacken

Jag var själv med på den tiden. Från mitten av sjuttiotalet till början av tvåtusentalet jobbade jag som brevbärare, så jag upplevde förändringen inifrån. Många saker hände under de här åren, avreglering, digitalisering, nedläggning av postkontor, minskning av postmängderna, större och färre sorteringsterminaler och tillkomsten av nya postutdelningsföretag. Utan att ha någon statistik i ryggen skulle jag säga att utförsbacken började på allvar i mitten på nittiotalet och den fortsätter allt brantare nu 2016.

Hur har personalen påverkats

Fram till 1993-94 hade brevbärarna beting, man kunde alltså gå hem när posten var utdelad på det egna distriktet. Det förde med sig ett väldigt högt och stressigt arbetstempo, men innebar också en stor frihet. Arbetet var väldigt överblickbart och man visste vad som krävdes. Numera verkar arbetet präglas av en känsla av otillräcklighet. Man har allt större distrikt att dela ut post på och man hinner ofta inte med att  dela ut posten under ordinarie arbetstid. Eftersom man inte kan jobba hur mycket övertid som helst så hinner man inte dela ut all post, utan den blir liggande till nästa dag. I spåren av detta följer missnöjda kunder som inte får sin post på rätt dag eller väldigt sent på dagen, ibland till och med på kvällen.

Det här får till följd att personalen blir allt mer pressad när företagsledningen gör allt för att rationalisera och slimma organisationen. Många i personalen mår dåligt av det här och känner nog en stor frustration. Som alltid när det ska sparas och rationaliseras så är det de längst ned i produktionen, det vill säga brevbärarna som drabbas hårdast.

Hur ser framtiden ut

Om man i framtiden ska ha utdelning av post måste man nog tänka i nya banor. Man kanske inte kan ha utdelning fem dagar i veckan om postmängderna fortsätter att minska. Egentligen är det politikerna som måste ge Posten förutsättningar att klara av sitt uppdrag. Ett uppdrag som nu innebär att man ska dela ut post i hela landet fem dagar i veckan och att A-post ska delas ut på en dag. Det är ju ett omöjligt uppdrag om man samtidigt ska gå med vinst.

Om man ser på Postens största konkurrent, Bring, så delar de ju bara ut post där det är lönsamt och det är ju knappast i glesbygden, utan i större tätorter med stort kundunderlag. Ska postutdelning ses som en samhällsservice eller ska den finnas på en konkurrensutsatt marknad. Man kan i varje fall inte vara både samhällsservice och lönsam samtidigt, med de förutsättningar man har nu.

Tomas Karlsson Före detta brevbärare, Eskilstuna