Under Spanska inbördeskriget 1936-1939 som utkämpades mellan den demokratiskt valda republiken och många frivilliga som reste till Spanien för att försvara demokratin i de internationell brigaderna på ena sidan. Bland annat 500 svenska Spaniens frivilliga som reste till Spanien för att försvara demokratin.
På den andra sidan stod de konservativa och falangisterna under ledning av Francisco Franco, som hade stöd av Mussolinis italienska fascister och Adolf Hitlers nazister.
Man beräknar att minst en halv miljon dödades under inbördeskriget.
Efter kriget när Franco tagit makten och infört sin fascistiska diktatur fortsatte förföljelserna, fängslanden och avrättningarna av politiska motståndare, främst socialister, kommunister och syndikalister.
Men även intellektuella, samt katalanska och baskiska separatister.
Även homosexuella förföljdes och fängslades som ett led i så kallade “säkerhets- och korrigeringsåtgärder”.
Så sent som 1957, alltså nästan två decennier efter Francos maktövertagande, satt över 6 000 fängslade som politiska fångar.
Hur många som mördades från inbördeskrigets slut fram till Francos död 1975 och diktaturens fall vet man inte. Siffrorna varierar från 58 000 ända upp till 400 000.
Anhörigorganisationer beräknar att “fler än 100 000 människor” ligger begravda i omärkta massgravar runtom i Spanien.
Att hitta och identifiera offren har hittills fallit på på familjerna. Men nu ska spanska staten genom en ny lag ta på sig ansvaret att hitta dessa massgravar och identifiera så många möjligt.
“Det är en välbehövlig lag som gör oss till ett bättre land”, skriver Spaniens premiärminister Pedro Sánchez i ett Twitterinlägg.
Den konservativa oppositionen protesterar och menar att det är “onödigt att riva upp gamla sår”, och man lovar att upphäva lagen vid seger i nästa val.
Att de konservativa protesterar är inte förvånande:
“En inflammerad historisk debatt har blossat upp här i Spanien. Striden gäller hur den spanska samtidshistorien ska tolkas. Åsikterna är djupt splittrade när det gäller skildringen av republiken, inbördeskriget och, framför allt, Francodiktaturen.
Under Francodiktaturen var det tabu att studera vad som hände under republiken och inbördeskriget… Det dröjde ända till 2007 innan det blev möjligt att granska Spaniens mörka förflutna. Ley de Memoria Histórica (Lagen om det historiska minnet) drevs då igenom av dåvarande premiärministern José Luis Rodrígues Zapatera… Men här i Spanien har det fram till nyligen varit segraren som dikterat historien”,
—skriver Thomar Gustafsson 2012-06-01 i SK under rubriken “Spanien gräver i sitt förflutna”
SK står för Sydkusten.es och är en mediabyrå för Spanien svenskar.
PS. “En soldat i spanska flottan riskerar att straffas med 30 dagar i arresten. Brottet: Han skrev på ett manifest mot den förre diktatorn Francisco Franco.
Korpralen skrev i somras på ett upprop mot Franco inom den spanska försvarsmakten, skriver El Pais. Han gjorde det som ett svar på att runt 140 aktiva och pensionerade spanska officerare skrivit på ett manifest till försvar av Franco, där diktatorn bland annat beskrivs som en föredömlig militär.
Korpralen var en av flera militärer som skrev på uppropet mot Franco, men är såvitt det är känt ensam om att riskera diciplinära åtgärder då han utöver sitt namn skrev en motivering:
“Tystnaden förödmjukar också offren och gör oss till barbarismens och förräderiets medbrottslingar”. Svenska Dagbladet 2019-02-05.
Att som militär hylla Franco år 2019 går tydligen bra. Men att som militär kritisera Franco leder till 30 dagar i arresten.
Spanien har uppenbarligen en lång väg att vandra i mörker innan man ser ljuset i den historiska tunneln.
Gå även in och lyssna på “Franco – diktatorn som aldrig släppte makten – Radiofynd”
Där finns ytterligare 9 avsnitt. Bland andra:
- Massgravarna i Spanien (2008)
- Ragnar Hörnquist, spanielfrivillig (1976)
- Proteststorm mot spanska avrättningar (1975)
- Spanska inbördeskriget (1976).
- Krigskorrespondenter i Spanien (1937). Bland andra “Bang”, Barbro Alving.
Rolf Waltersson
