David och Donald Beqiri har tagit del av denna artikel och har inga invändningar mot publiceringen av de uppgifter som artikeln innehåller.
Bröderna David och Donald Beqiri från Malmköping skall, om Migrationsverket får som det vill, inom kort utvisas från Sverige. Fallet har upprört många som är bekanta med brödernas bakgrund och situation. Migrationsverkets och Migrationsdomstolens argumentering har väckt förvåning och bestörtning.
Bröderna Beqiri fruktar för sina liv.
– Vi har flytt från en hemsk och våldsam situation, berättar David för eFOLKET.
– Det handlar om att vår albanska familj är indragen i en blodig fejd med en annan familj, en sorts maffia. Vår farfar och två av våra farbröder har mördats. Vår far vill att Donald och jag skall hämnas. Men vi vill varken bli mördare eller mördas.
Att det är en albansk verklighet som David beskriver framgår med skärpa till exempel i ett BBC-reportage. Det relevanta avsnittet kan ses i filmen nedan, minuterna 46-53.
David och Donalds farfar och en bror till deras far mördades 2012. David var då nio år, Donald åtta.
Morden ägde rum i familjens hem. Pojkarna bevittnade blodet och liken. Upplevelsen gick hårt åt deras psykiska hälsa. Familjen sökte och fick på ett sjukhus behandling för posttraumatisk stress.
I december 2014 beslöt sig familjen för att fly bort från den den hotfulla situationen. Bostadsort blev Flen och därefter Hälleforsnäs. Bröderna fick möjlighet att gå i skola, årskurserna fem respektive fyra. De lärde sig snabbt att kommunicera på svenska.
Migrationsverket avslog familjen Beqiris ansökan om asyl. Återvändandet till Albanien skedde den 19 oktober 2016.
Under tiden som David och Donalds familj uppehållit sig i Sverige mördades ännu en av pojkarnas farbröder. Saimir Beqiri sköts 11 april 2016, utanför en bensinstation i familjens hemstad Elbasan (strax söder om huvudstaden Tirana).
Händelsen fångades av en övervakningskamera, och albansk TV gjorde ett reportage (YouTube).
I reportaget, där mördaren med höjd pistol syns förfölja Saimir Beqiri och sedan hoppa in i en flyktbil, anges också nio andra offer för aktuella maffiamord i Elbasan.
Morden slet hårt på Davids och Donalds pappas nerver. Efter återkomsten började han kräva av pojkarna att de skulle träna vapenhantering och hämnas morden på familjemedlemmarna. Han blev också våldsam och slog ständigt David och Donald. Även deras mamma utsattes för misshandel. Samtidigt deltog hon i misshandeln av David och Donald.
David och Donald ville bort.
– Vi lyckades övertala pappa att vi tillsammans skulle bege oss till Tyskland. Väl där rymde vi. Vi fortsatte till Sverige, där vi känt oss trygga. Vi ville bort från både den fientliga maffiafamiljens och vår egen pappas hot. Vi kände oss hotade till livet. Att vi valde Sverige var ju självklart, också av den anledningen att vi kommit in i språket.
Den 29 januari 2017 ankom pojkarna till Sverige. Någon kontakt med den egna familjen har de inte haft sedan dess. Och vill inte ha det heller.
– Vi hamnade först i Strängnäs och gick i skola i Stallarholmen. Sedan blev det ett boende för ensamkommande i Flen. I början var vi lite skraja för de äldre pojkarna där, men det visade sig att att de var snälla och trevliga.
David fick i årskurs nio godkänt i alla ämnen, och började hösten 2019 på Rekarne-gymnasiet i Eskilstuna.
– Jag valde Fordonsprogrammet. Nu har jag ett läsår kvar där. Jag går på grenen för tunga fordon och trivs jättebra. Både med utbildningen och människorna där, eleverna och lärarna.
Donald går också på Fordonsprogrammet, men i Katrineholm. Han har nu gått ut första året och tänker följa i sin brors fotspår och bli tungmekaniker.
Sedan 2019 bor David och Donald hos en familj i Malmköping.
– De har tagit emot oss med öppna armar, och vi får där den omtanke och förståelse som vi så väl behöver, med tanke på den pina som Migrationsverkets hållning åstadkommit.
David och Donald har fått många svenska vänner, både i skolan och på hemorten.
– De är väldigt omtyckta, och det finns inte en enda människa som har ett enda ont ord att säga om dem, säger en av deras vänner, Daniel Hansen, till eFOLKET.
Daniel, som satt sig in i Davids och Donalds bakgrund, menar att det är fruktansvärt att Migrationsverket vill utvisa dem.
– Det enda rimliga och mänskliga är att ge dem permanent uppehållstillstånd.
Daniel vill också understryka att enligt hans mening har David och Donald fått en mycket stark anknytning till Sverige och sin sörmländska hembygd.
– De har inte bara lärt sig flytande svenska. De har skött utbildningarna jättebra och är nu på väg att bli tungmekaniker, ett bristyrke idag.
Till eFOLKET har också klasskamrater och lärare, liksom deras gode man och fosterföräldrarna i Malmköping, uttryck varm sympati och uppskattning gentemot David och Donald. Upprördheten gentemot Migrationsverkets och Migrationsdomstolens beslut om avvisning är stor.
Ångest på grund av utvisningshotet
Både Daniel och Donald har plågats av oro. I dokument från Sörmlands barn- och ungdomspsykiatriska klinik (Mälarsjukhuset, Eskilstuna) framhålls att pojkarnas tillstånd är “livshotande” på grund av självmordsrisk. Kliniken anger “stöd, struktur och tillsyn i boendet” som den pågående behandlingen, vid sidan av medicinering. Insatsen beskrivs som “livsnödvändig”. Samtidigt slås fast att vården inte “förväntas leda till en påtaglig och varaktig förbättring”. Grunden för brödernas ångesttillstånd anges vara “problem i samband med flyktingskap och asylsökande”.
Migrationsverkets argumentation
Migrationsverket och migrationsdomstolens beslut är att David och Donald skall avvisas till Albanien. Men i ett avvisningsbeslut 2020-09-16 skriver verket att man “finner ingen anledning att ifrågasätta Davids och Donalds uppgifter och lägger dem till grund för bedömningen”.
Dock delar verket och Migrationsdomstolen ändå inte brödernas uppfattning att det vore bäst för dem om de kunde stanna i Sverige:
“Migrationsdomstolen har i denna bedömning beaktat barnets bästa och funnit att det inte strider mot David Beqiris och Donald Beqiris bästa att återvända till sitt hemland dit de har en starkare anknytning.” (Dom 2020-11-24 gällande överklagande; Förvaltningsrätten i Stockholm/Migrationsdomstolen, avdelning 10).
Vad gäller skyddsbehovet skriver man:
“Klagandes skyddsbehov med anledningen av en blodsfejd har tidigare prövats av Migrationsverket och i domstol. Det har då bedömts att det finns godtagbart myndighetsskydd i hemlandet som klagandena kan nyttja. Det har inte kommit fram några omständigheter eller uppgifter som föranleder domstolen att nu göra en annan bedömning. Klagandena är således inte skyddsbehövande med anledning av den pågående blodfejden”. (Samma dokument som ovan)
Vad gäller mottagandet i Albanien skriver Migrationsverket (Beslut 2020-09-16), något vagt:
“Om det här beslutet verkställs av Migrationsverket eller Polisen ansvarar de för att David och Donald blir mottagna av någon anhörig, alternativt sociala myndigheter eller en frivilligorganisation. Det kan till exempel vara ett barnhem.”
Det bör noteras att bröderna på grund av hotbilden inte vill ha någon kontakt med anhöriga. Vidare att Migrationsverkets fundering kring “en frivilligorganisation” osökt för tanken till det BBC-reportage vi ovan länkat till, och den skräckslagne och helt isolerade pojken som man håller gömd på grund av dödligt hot, orsakat av en blodsfejd. Pojkens situation beror uppenbarligen på att myndigheterna i Albanien saknar möjligheter och/eller vilja att ge fungerande skydd.
Vad gäller myndighetsinsatser i Albanien skriver Förvaltningsdomstolen/Migrationsdomstolen (2020-11-24):
“Det saknas stöd i landinformationen att albanska myndigheter helt saknar vilja och förmåga att erbjuda sina invånare skydd. Det framgår därtill att landets myndigheter vidtagit åtgärder för att förbättra barns rättigheter genom ny lagstiftning”
Formuleringen att albanska myndigheter inte “helt saknar vilja och förmåga” är märklig, då den ingår i en argumentation som går ut på att Davids och Donalds situation kommer att bli bättre i Albanien än i Sverige. Hur ser viljan och den faktiska förmågan ut? Den frågan undviker Migrationsdomstolen genom att luta sig mot den i sammanhanget och i praktiken meningslösa ståndpunkten att vilja och förmåga inte saknas helt!
Dessutom: Vad gäller lagstiftningen till fromma för barns skydd är uppgiften tyvärr friserad. Den uppgift som man hänvisar till härstammar från en bedömning som EU-kommissionen gjort. I Lifosrapport: Albanien – rätts- och säkerhetssektorn, 2019-03-29 står att läsa:
“EU-kommissionen uppger att lagstiftningen för barns rättigheter har förbättrats men att det krävs åtgärder för att bestämmelserna skall kunna implementeras.”
Med andra ord: Staten Albanien, som eftersträvar EU-medlemskap, har lagstiftat i enlighet med EU:s önskemål. Men åtgärder som gör att lagstiftningen kan tillämpas har inte vidtagits. Åtminstone fanns sådana åtgärder inte vidtagna när EU-kommissionen skrev rapporten. Och det är den rapporten som Migrationsverket lutar sig emot. Vilket man gör genom att stympa EU-kommissionens bedömning. Migrationsverket skriver:
“Om föräldrarna är vårdnadshavare och samtidigt förövare och motsätter sig en rättslig process skulle sociala myndigheter behöva ta ifrån föräldrarna vårdnaden för att en process skulle kunna inledas (Lifosrapport: Albanien – rätts- och säkerhetssektorn, s. 45) Migrationsverket gör bedömningen att det generellt sett finns ett godtagbart myndighetsskydd i Albanien.”
Men bedömningen att det “generellt sett” finns “ett godtagbart myndighetsskydd” saknar stöd i landrapporten och EU-kommissionens skrivning. Migrationsverket frisering av EU:s skrivning måste sägas vara uppseendeväckande.
Om brödernas Beqiris hälsotillstånd
Migrationsverket skriver:
“Det har inte av ärendet framkommit något som tyder på att David och Donald skulle riskera att ta skada i sin psykosociala utveckling vid ett återvändande till Albanien eller att de i hemlandet inte skulle få sina grundläggande behov och rättigheter tillgodosedda.”
Migrationsverket formulerar sig kategoriskt, minst sagt.
Socialförvaltningen i Flen skriver (2020-08-24):
“Det finns mycket som Donald och hans bror har svårt att prata om men det är tydligt att de upplevt trauman och levt i rädsla för sina liv. … Donald och hans bror är mitt i en asylprocess hos Migrationsverket. Det ställer krav på att han kan berätta om saker han har varit med om och varför han inte ska behöva åka tillbaka till Albanien. Denna situation har förvärrat Donalds mående. Donald har berättat för ansvarig socialsekreterare att han tänker mycket på självmord. Han säger att han inte orkar längre.”
Situationen är, enligt socialförvaltningen i Flen, densamma för David.
I läkarutlåtandet fån Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken Mälarsjukhuset i Eskilstuna slås ju fast (gäller både David och Donald) sjukdomstillståndet är livshotande och att vårdinsatserna är livsnödvändiga (på grund av självmordsrisk).
I samma utlåtande slås fast att varaktig förbättring på grund av behandling inte kan förväntas. Detta på grund av att David och Donalds ångest beror på hotet om utvisning, och att ingen förbättring är är att vänta så länge detta hot kvarstår. Vilket ju också betyder att sjukdomstillståndet skulle försvinna om utvisningshotet eliminerades!
Migrationsverket lägger till ett “inte” … och gör ja till nej!
I Migrationsverkets beslut (2020-09-16) vrids innebörden i läkarutlåtandet 180 grader. Man påstår att “det framgår” att “vården inte är livsnödvändig”.
I sitt beslutsunderlag har alltså Migrationsverket vänt upp och ner på innebörden av läkarutlåtandet!
Det finns ingen anledning att tro att detta skett avsiktligt med berått mod. Snarare har det handlat om en slentrianmässig hantering. Beslutet att bröderna Beqiri skulle ut var redan fattat. De har “inte visat att de lider av ett sådant allvarligt hälsotillstånd som kan ge rätt till uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter”. Ord och standardfraser istället för eftertanke och medmänsklighet.
I samma stycke som den olyckliga och felaktiga negationen tillagts påpekar Migrationsverket att David och Donald tidigare, under två års tid i Albanien fått behandling för posttraumatisk stress. Denna behandling genomgick de efter att deras farfar och en farbror mördats.
Det verkat som att det Migrationsverket försöker säga är att om det nu är så att hälsotillståndet är dåligt, så går det ju lika bra att få behandling i Albanien, som här i Sverige.
Förvaltningsrätten/Migrationsdomstolen är (2020-11-24) inne på samma spår:
“Klagandena har även åberopat sitt hälsotillstånd till stöd för att det föreligger särskilt ömmande omständigheter. Av utredningen i målet framkommer att klagandena lider av ångest, nedstämdhet och suicidtankar. Det framgår dock även att klagandena tidigare fått behandling och stöd i hemlandet för posttraumatiska stressyndrom. Detta talar för att de kan få fortsatt vård vid ett återvändande till hemlandet. Eftersom klagandena har tillgång till vård i Albanien bedömer domstolen att deras hälsotillstånd inte utgör en särskilt ömmande omständighet.”
Man frågar sig hur domstolen har tänkt. Antagligen inte särskilt mycket. Den har inte brytt sig.
David och Donald hamnade i ett traumatiskt tillstånd på grund av morden på deras farfar och farbror. Den behandlingen de fick i Albanien kan ha varit bra eller mindre bra. Familjen bestämde sig för att lämna Albanien på grund av den bedrövliga och hotfulla livssituationen, som var grunden till pojkarnas traumatiska tillstånd.
Under tiden i Sverige mördas ytterligare en farbror. Familjen utvisas ur Sverige. Faderns nerver kollapsar. Han misshandlar pojkarna och kräver att de ska bereda sig på att med våld hämnas familjens antagonister. Pojkarna återvänder, flyr till tryggheten i Sverige.
Men Migrationsverket gör klart för dem att de ska utvisas till Albanien. Det är detta hot som orsakar brödernas ångest. De är livrädda inför utsikten att tvingas tillbaka till Albanien.
Om de nu skulle bli tvingade att återvända skulle deras ångest inte handla om hotet om utvisning utan om en stegrad ångest inför den hotfulla livssituationen de tvingats till att leva med i Albanien, på grund av svenska myndigheters verkställda utvisningsbeslut.
Men Migrationsdomstolen slår hurtigt fast: Behandling här eller behandling där – det spelar ingen roll!
Domstolens sätt att resonera skulle kunna vara giltigt om det handlade om en fysisk åkomma. Men nu gör det inte det. Det handlar om brödernas livssituation efter en verkställd utvisning!
I utlåtandet från Mälarsjukhuset slås fast att ångesten handlar om rädsla för utvisning. Men Migrationsdomstolen rycker på axlarna och tycks mena att om David och Donald väl i Albanien fruktar för sina liv och får ångest på grund av detta, så finns det behandling att få i Albanien.
De reella hoten mot bröderna, om de tvingas tillbaks till Albanien, tar den svenska myndigheten uppenbarligen mycket lätt på.
Vad gäller David och Donalds ångest, skräck och självmordstankar finns en och endast en lösning. Ångesten, skräcken och självmordstankarna kommer att i ett slag försvinna om avvisningsbeslutet upphävs och David och Donald tillåts fortsätta att i trygghet bygga sina liv Sverige.
Men Kammarrätten i Stockholm/Migrationsdomstolen avdelning 10 fattade den 16 februari i år ett definitivt beslut om avvisning till Albanien. Avvisningen skall verkställas inom de närmaste dagarna.
Bland David och Donalds många vänner finns stor sorg och mycket ilska. Men de har inte gett upp. En namninsamling pågår och informations sprid i olika kanaler.
Och ur juridisk synvinkel borde det finnas en möjlighet att utifrån myndigheterna remarkabla förvrängning av läkarutlåtandet få till stånd en förnyad prövning.
eFOLKET
Ledarredaktionen
