Den heta sommardagen
gick vi hand i hand
bilar passerade
rev upp dammoln
som steg mot den molnfria himlen.
Våra sinnen var lätta som gas
orosmolnen upplösta
som det utsuddade vita strecket
på himlen efter ett flygplan
som andningsbubblor
som stiger upp genom vattnet.
Våra händer sammanflätade
förankrade hos varandra
med råbandsknopar
ett knytkalas
i ömsesidigt beroende
sedan vi druckit oss otörstiga
av varandras kroppar.
Vi tänkte att på det här sättet
skulle vi gå
genom livet.
Så lite vi visste.
—Lena Staaf
