Alla anständiga människor chockas naturligtvis av det faktum att afrikanska flyktingar som fastnat i Libyen säljs genom slavauktioner. Och även för de afrikaner som inte gått det ödet till mötes är förhållandena fullständigt vidriga i de läger som upprättats i landet.
Att detta kan ske har många orsaker. EU och USA banade, genom sina bombningar, väg för de krafter som nu sätter tonen i Libyen.
Sveriges Radios Johan-Mathias Sommarström vittnar i P1 Morgon också om den djupa rasism som existerar i Libyen. Många minns säkert hur de svarta libyerna utsattes för etnisk rensning i samband med att Gaddafis regim föll samman.
Slavauktionerna har dock gett upphov till många reaktioner världen över. En regering som nu agerar är den Rwandiska. Rwanda säger sej vara villig att ta emot 30 000 afrikanska flyktingar som nu befinner sej i de Libyska koncentrationslägren. Det lilla Rwanda ställer därmed Europa i skamvrån. Frankrike har efter protester i landet erbjudit sej att nu ta emot 25(!) flyktingar från helvetet i Libyen, och under de närmaste åren 3000. Patetiskt! Sverige har inte erbjudit sej att ta emot en enda.
Det är alltså Rwanda som kommer med ett verkligt erbjudande. EU har i stället genom avtal utbildat libysk kustbevakning så att de kan spåra upp flyktingar som söker sej ut ur Libyen och återbörda dem till de omänskliga lägren och hoten om att säljas som slavar. För EU:s regeringar är det övergripande målet en järnmur mot flyktingar som söker ett drägligt liv.
Peter Widén
